line

Om våra stofamiljer

Du har kanske undrat vad den där siffran inom parentes efter ditt stos namn står för? Den visar att ditt sto tillhör någon av de stofamiljer som tagits fram under åren, och att ditt sto tillhör en mödernelinje som har eller har haft betydelse för svensk avel. Det finns idag 79 stofamiljer, varav sex av dessa har ett ”F” framför siffran. Detta ”F” står för Flyinge och grundar sig i sex ston som importerades till Flyinges stuteri på 1920-talet och som sedan haft en stor del i svensk avel.

Boken ”Våra Stofamiljer” gavs ut 1976 och omfattade 51 stofamiljer, varav sex av dem var mödernelinjer som verkade i Flyinges regi. Det var Stig Facht som fick uppdraget att se över svenska stofamiljer och deras betydelse för tävlingssporten under åren 1935-1975. Under åren har dessa stofamiljer sedan fyllts på med nya. Major Olle Kjellander, före detta Flyinge-chef samt välkänd premieringsförrättare, tog fram några nya under 80-talet och de sista 18 familjerna togs fram av Gunnar Henriksson och publicerades 2007.

Utvecklingen av svensk hästavel har varit enorm sedan de första texterna publicerades 1976. Dessa stofamiljer byggde till viss del på tävlande hästar, och i Stig Fachts förord framgår att 3495 hästar har placeringar och 412 har tävlat i svår klass. Det har inte gått att få fram någon siffra från Svenska Ridsportförbundet om hur motsvarande siffror ser ut idag, men det rör sig om ett betydligt större antal, vilket gör att underlaget för en uppdatering och genomgång är enormt. Vissa av våra stofamiljer har haft en framgångsrik utvecklingskurva de senaste decennierna, medan det för vissa varit tvärtom, det finns till och med familjer som inte längre är aktiva.

Om du har tips på framgångsrika mödernelinjer eller stofamiljer som bör uppmärksammas får du gärna höra av dig till anette.sanesson@swb.org.

Sidan uppdateras efter hand!

Våra stofamiljer

Inledning av major Stig Facht

I början av 1974 erhöll författaren i uppdrag av Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen att verkställa en utredning beträffande de nuvarande, numrerade stofamiljernas betydelse för tävlingssporten. Utredningen, som till en början skulle omfatta perioden 1935-1974, men som sedermera utsträcktes till att även omfatta 1975, skulle dessutom fastställa, huruvida det fanns ytterligare familjer av sådan betydelse, att en numrering kunde komma ifråga.

För uppgiftens lösande har det varit nödvändigt att registrera samtliga svenskfödda pristagare under ifrågavarande period dels på deras mödrar, dels också på deras fäder. För att kunna fastställa deras betydelse inom tävlingssporten har det också varit nödvändigt att registrera samtliga pristagares tävlingsresultat på uppgifterna för deras mödrar respektive fäder. Tyvärr har det icke varit möjligt att registrera pristagare vid tävlingar anordnade av föreningar tillhörande Svenska Lantliga Ryttares Centralförbund (SLRC) eftersom fullständiga tävlingsresultat icke sammanställts förrän under de senaste åren.

Då det tidigt saknats antavlor för stofamiljerna har dylika måst upprättas såväl för de numrerade familjerna som för de familjer, vilka under utredningens gång visat sig ha betydelse i detta sammanhang. Antavlor har därför upprättats för de 51 numrerade familjerna ävensom för 40 stycken onumrerade familjer. Som underlag härför har använts samtliga stamböcker fram till och med stambok nr XXXVII. När den preliminära undersökningen slutförts framkom önskemål om angivande av antalet remonter, som levererats från de numrerade familjerna, vilket krävde en förnyad genomgång av samtliga i antavlorna upptagna ston med undantag för de familjer, vilka bedömdes icke vara mogna för en numrering. Tyvärr måste dock konstateras, att redovisningen av antalet remonter på de olika hingstarna icke kunnat helt genomföras, då uppgifter härom införts först från och med stambok XXII, och de militära myndigheterna över huvud taget icke fört någon dylik statistik i samband med remontinköpen, vilket senare sannerligen är ägnat att förvåna.

Av uppgifterna beträffande de numrerade familjerna, vilka redovisas i Tabell 1, framgår
– Att antalet avelsston uppgår till 3360, av vilka 1536 alltjämt äro i tjänst
– Att antalet remonter och/eller ackordshästar uppgår till 4422
– Att antalet pristagare är 1215, av vilka 125 tävlat och placerat sig i svår klass

Ifråga om de undersökta, onumrerade familjerna har 18 utvalts för närmare undersökningar beträffande eventuell numrering. De har numrerats A. 1-A. 18 och äro följande:

A 1 Avanti-Kampanj-Imperator-Zänker
A 2 Avepal-Foundling xx-Notar-Nadick-Volrad-Wilms-Norfolk-Planipo I
A 3 Boston-Guidon-Amiral-Hercules
A 4 Corsänger-Walter-Hannibal-Belisair-Vaucanson
A 5 Egal-Yvon-Alderath-Jauer
A 6 Halt-Notatus-Aland-Colorist-Anselm-Norddeutscher-Tilly-Voltigeur-Zampa
A 7 Humanist-Hojobar-Elgen-Pylades xx
A 8 Jasperding-Altist-Nobra II-Naber-Derb-Nording-Granada-Incognito
A 9 Nagel-Nathan-Kirkal-Pless-Vespetro
A 10 Nicero-Drachenfels xx-Inselkönig-Hercules-Niedlich-Secundant-Igor ox
A 11 Pathfinder xx-Fiesco II-Weissenburg-Montenegro-Y. Confederate xx-Fright xx-Mambrino xx –Phönix-Xenofon I
A 12 Pikör-Coriamus-Falkirk xx-Warrenby xx
A 13 Rustik-Non Plus-Warrenby xx-Satrap
A 14 Scapin-Rheingold-Homér-Gallus xx-Warren Hastings xx
A 15 Sjöbo-Alexander-Max-Myrmidon
A 16 Urbino-Ischlums-Quelgeist-Tor (Ottenby)
A 17 Vieux Chouan xx-Lilas-Sarajevo xx-Quartier Maitre-Levrant-Fred Archer
A 18 Yvon-Konitz-Zar-Camillo

Uppgifterna beträffande denna grupp av familjer återfinns i Tabell 2, ur vilken vi finner
– Att antalet avelsston uppgår til 637, varav 369 alltjämt äro i tjänst
– Att antalet remonter och/eller ackordshästar uppgår till 627
– Att antalet pristagare är 254, varav 31 placerat sig i svår klass

De återstående 22 familjerna i utredningen, för vilka en numrering för närvarande icke synes aktuell, men vilka dock böra följas upp, ha numrerats B. 21-B. 42 och äro följande:

B 21 Adeptus xx-Jason-Commandant-Flare Up xx
B 22 Aland-Schlucker-Gard-Nord-Y. Aaronides
B 23 Attino-Lojal-Rubicon-Warren Hastings xx-Illinois
B 24 Attino-Nabob-Frode-Champion
B 25 Avepal-Illinois-Excelsior-Vaurien
B 26 Avepal-Nabob-Camillo-Lord Major
B 27 Cyrus-Cygnus-Warren Hastings xx
B 28 Eriwan-Hohenzollern-Belisair-Lord Major
B 29 Florett-Nitro-Nabob-Danmark
B 30 Gaukler xx-Nicus-Leonardo-Murillo
B 31 Jauer-Roe O’Neill xx-Pollux-Brunsif-Simeon II
B 32 Kampanj-Belisair-Lord Major-Ninus-Elgen
B 33 Kattenau-Jo-Jo-Pollack-Polen
B 34 Konitz-Agrar-Indus-Frode-Achmed II
B35 Lojal-Patriot-Warren Hastings xx-Saladin
B 36 Posthumus-Nordländer-Cicero xx-Belisair-Putnam-Nancy
B 37 Rubicon-Kerl-Indus-Lord Major
B 38 Schottland-Königspage-Minnesang-Flacon-Adeptus xx-Julianus-Flies
B 39 Traktor-Kerl-Indus-Lord Major
B 40 Tribun-Merry Mat xx-Cyrano-Mierendorf-Hyperion
B 41 Ukas-Y.Nepal-Ecarlate-Champion
B 42 Umberto-Nibeer-Nitro-Illinois-Freij

Ovanstående familjers uppgifter framgår av Tabell 3, som dock icke innehåller uppgifter om antalet remonter och/eller ackordshästar. Av tabellen framgår
– Att antalet avelsston uppgår till 420, varav 157 alltjämt äro i tjänst
– Att antalet pristagare är 134varav 20 placerat sig i svår klass.

Utöver dessa familjer har 1326 ston redovisats med 1892 pristagare, varav 236 placerat sig i svår klass.

Hela utredningen omfattar således 5743 ston med 3495 pristagare, varav 412 i svår klass. Utredningsmaterialet, som omfattar 10 stycken A4-pärmar, finnes hos studera för den som så önskar hos Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen, Lantbruksstyrelsen, Statens Hingstdepå och Stuteri i Flyinge och-efter avslutat arbete-Svenska Ridsportens Centralförbund.

Beträffande de av utredningen berörda hingstarna, vilkas antal uppgår till 488 stycken, framgår antalet pristagare av Tabell 4. Listan toppas av den oförglömlige Bohème xx, en fullblodshingst som gjort framstående insatser i svensk varmblodsavel. Han var född 1928 hos godsägare Ernst Sjögren, Taxinge-Näsby och fallen efter Printonan Boy u Granada 1212 RÄ III e My Pet. Han var korrekt med välformade hasor, gott temperament, stor framåtanda, kraftigt byggd, god hoppförmåga och tillräckliga prestationer. Han kom att så gott som hela sin tid tjänstgöra på gotland, där han satt märkbara spår i varmblodsaveln. Han är fader till de båda Flyingehingstarna Helmuth och Jovial, vilka båda såsom framgår av sammanställningen nedärvt hoppförmågan. Hans avkomma har utmärkt sig såväl i hoppning som fälttävlan. Den mest framgångsrike hopparen var Pontus f 1946 u Lorette (A.12) 3780 3 Lampos, och bland övriga storhoppare märkas Bomb f 1945 u Best Hamly 3402 e Hamlet, Indian f 1942 u Tåby-Jäntan 2039 RÄc e Tåby II xx, Blixt f 1947 u Inga 4756 e Ito och Ullvia f 1949 u Ulla (35) 3258 e Svante.

Hack i häl på Bohème xx följer Drabant (9) 315 f 1946 e Kokard u Tomona 4628 e Pergamon med 62 pristagare, varav 12 i svår klass. Han verkade fram till 1967 och har lämnat de utmärkta hingstarna Chic, Dawson, Urbino och Vagabond ävensom de lovande ungdomarna Brabant, Brisad, Cecil, Daktyl och Dolomit. Han har producerat många mycket framstående såväl dressyr- som hoppehästar. Bland de förstnämnda är väl Ritz f 1952 u Indiris 3175 e Indigo den mest framgångsrika, men mycket goda voro också Desirée 8885 f 1952 u Nola 4645 e Novarro, Red Eve f 1955 u Indina 5197 e Novarro och Eko f 1959 U Nitra 4754 e Geijser.  Mest framgångsrik bland hopparna torde väl Orchidée (40) 6933 f 1953 u Edelweiss 3042 e Effendi ha varit närmast följd av Danilo f 1958 u Jasmin 5476 e Overstoltz. Goda fälttävlanshästar voro Dan f 1951 u Darling (30) 2982 e Danger xx och Lyran (ex Vodka) f 1951 u Comtesse 4974 e Effendi.

På tredje plats kommer inte oväntat Jarramas (F. 5) 367 f 1952 e Heristal u Hilaria 4770 e Onkel med 58 pristagare, varav 4 i svår klass. Han verkade fram till 1972 och är fader till hingstarna Aperitif och Texas. Av hans avkomlingar kan nämnas dressyrhingsten Ming f 1967 u Orkidé (16) 6222 e Polarstern och hopparen Maczett f 1959 u Rusette V (5) 5364 e Locarno.

På fjärde plats följer de alltjämt verksamme Jovial 369 f 1952 u Mascotte 4736 e Trotz xx, men frågan är, om han ändå inte är ett strå vassare än Jarramas med sina 56 pristagare, varav 12 i svår klass. Han är fader till hingstarna Ceylon, Galant, Gondoljär, Händel, Inge, Caracas, Jocer, Ivigtut och Mix, av vilka i varje fall Caracas hunnit visa, att han ärvt hoppförmågan. Bland Jovials avkomlingar måste före alla andra nämnas Ulla Håkansons utomordentliga dressyrhäst Ajax f 1957 u Nejlika (40) 4664 e Novarro (se vidare familj 40), som bara har en medpristagare i dressyr, nämligen Cindy f 1965 u Cinderella 5740 e Afghan, som 1974 hade ett par segrar i medelsvår klass, men som inte tävlade under 1975. Övriga pristagare äro samt och synnerligen hoppare, och bland dem kan nämnas Orient I f 1957 u Edelweiss (40) 3042 e Effendi, Abd el Krim f 1963 u Effenda (26) 4826 e Effendi och Quando f 1963 u Krona 5298 e Gamäng.

På betryggande avstånd efter dessa fyra ”stora” följer så Lansiär 377 f 1954 e Niger u Florina 3322 e Florett med 44 pristagare, varav 4 i svår klass, Immer (38) 359 f 1951 e Immer voran u Eroica 4682 e Eros med 42-4, Nepal (F. 2) 390 f 1956 e Polarstern u Daisy 4968 e Onkel med 38-4, Gaspari (5) 340 f 1949 e Parad u Russi 3359 e Haffner med 36-4, Novarro (F. 5) 179 f 1935 e Index u Hillevi 2466 e Ingraban med 35-3 och Polarstern 319 f 1946 e Portwein u Filiale IV/400 e Alibaba med 35-4.

Om de senare följande redogörelserna för de numrerade familjerna i vissa fall kan förefalla att vara en smula ”magra” på informationer, så beror det dels på bristan på litteratur ifråga om varmblodsaveln, dels på det förhållandet att bortemot 60 % av de uppfödare, som tillskrivits med begäran om upplysningar rörande deras egen uppfödning, icke svarat på mina förfrågningar trots påstötningar i ett flertal fall. Desto tacksammare är jag gentemot de uppfödare, som-i ett flertal fall på ett utförligt och briljant sätt-lämnat upplysningar och fotografier till detta verk, som på grund av sin karaktär tyvärr kanske ofta är en torr läsning.

Jag skulle också till sist vilja föreslå uppfödarna, att vid namngivningen av sina ston taga hänsyn till förekommande namn inom familjen och vid behov skilja dem åt genom numrering. Det förekommer flera fall, där en uppfödare 2 år i rad givit sin stoavkomma samma namn, vilket gör att de endast kunnat skiljas åt genom stamboksnummer, något som vållat åtskilligt trassel vid utredningen.

Jag vill också framföra mitt varma tack för all den hjälp jag fått av Avelsföreningens ordförande, överstelöjtnant Bengt Blomquist, och av major Olle Kjellander och kamrer Gunnar Henriksson, Statens Hingstdepå och Stuteri, Flyinge.

TABELLER

Varmblodsaveln i Sverige under 1900-talet av major Stig Facht

Den svenska varmblodsaveln har gamla anor även om dess historia endast knapphändigt behandlats i äldre hippologiska verk. Ehuru denna utredning enbart behandlar tiden 1925-1975 synes det dock motiverat med en kortfattad återblick på utvecklingen under 1900-talet.

Varmblodsaveln hade sin blomstringstid fram till omkring 1915. Avsättningen av hästar till de många kavalleri- och artilleriregementen ävensom till andra truppförband med behov av hästar var god. Därtill kom att den varmblodiga hästen användes till alla slag av körslor och delvis också i jordbruket. Hästarnas kvalitet var också i stort sett god.

Staten vidtog dessutom energiska åtgärder för att befrämja aveln. Man genomförde hingstbesiktningstvång och en ordnad stambokföring, och genom en statlig lånefond för underlättande av inköp av lämpliga avelsston-godkända av remonteringsstyrelse och premieringsnämnd-fingo uppfödarna en kraftig och mycket uppskattad hjälp.

Det första världskriget medförde ett allvarligt krisläge för varmblodsaveln. Dels följde remontpriserna på intet sätt priserna på kallblodiga hästar, vilket föranledde många uppfödare att övergå till den mera riskfria och lönande kallblodsaveln, dels kom dessutom som en kalldusch beslutet att skära ned antalet remonter till armén till hälften av tidigare antal.

Ledningen för den varmblodiga aveln, som vid denna tidpunkt kommit till insikt om nödvändigheten av att skapa en stam av moderston av sådan mäktighet och styrka, att deras avkomma också kunde utnyttjas i något så när effektivt jordbruksarbete, importerade hingstar, föl och även ungston från Tyskland. Hingstdepåerna vid Strömsholm och Flyinge blevo fullbelagda med såväl inhemska som importerade hannoveranska och ostpreussiska hingstar. Åtgärderna väckte stormande protester-uppfödarna av ardennerhästar fruktade konkurrensen, och varmblodsuppfödarna å sin sida voro rädda för att produkterna skulle bli så grova och stora, att de ej skulle finna nåd inför remonteringsstyrelsen. Stuteriöverstyrelsens ena mål, att varmbloden skulle kunna konkurrera med ardennerna, nåddes inte, men resultatet blev ändock gott för den befintliga stostammen, då stona fingo mera massa, vilket var en nödvändighet. De mer betydelsefulla av dessa hingstar, vilka voro omkring 25 stycken, voro följande:

Ruster f 1916 i Hannover e Caruso-Orow-Colorist-Flor-Hospodar-Alhambra-Rob Roy-Waterford importerades 1918 till Flyinge, där han verkade till sin död 1940. Han var en kraftig, korrekt hingst med gott djup och god förärvningsförmåga. I hans antavla fanns mycket blod från Ostpreussen och Graditz- Han blev fader till 7 beskällare, bland vilka Lage (F. 2), Primo, Vatel (26) och Yngve I (11) voro de mest framstående, 50 stambokförda ston och ett okänt antal remonter och/eller ackordshästar.

Schwabliso f 1914 i Hannover e Schwabenbloch u Averna Han. VI 8435 e Schlupfer-Filius II-Nordküster-Augur II-Martin importerades 1916 till Flyinge, där han förblev till sin död 1936. Hans avkomma voro starka hästar med gott temperament och god framåtanda. Han blev fader till 7 beskällare, av vilka Allerlei, Dante (1), Egal och Yvon här voro de bästa och mest produktiva, 26 stamboksförda ston och ett okänt antal remonter och/eller ackordshästar.

Sixtus f 1917 i Mecklenburg e Isaak u Flinke Meckl. II 1173 e Julian-Jimbo-Adeptus xx-Jason-Champion-Y.Gameboy. Modern Flinke tillhörde en av Mecklenburgs mest framstående uppfödare, Brehm i Mierendorf. Sixtus själv kan väl knappast betecknas som en hård hingst, men han lämnade söner, som förärvt såväl hårdhet som god exteriör, nämligen bl a Bender, Chic (som var fader till den sällsynt hårde Gamäng) och Effendi jämte 5 andra beskällare. Han blev dessutom fader till 24 stambokförda ston, av vilka ett flertal förärvt sig väl, och ett okänt men sannolikt ganska stort antal remonter och/eller ackordshästar.

Svante f 1917 i Hannover e Erlkönig-Orow-Colorist-Flor-Hospodar-Alhambra-Rob Roy-Waterford, varigenom han var halvbroder till Ruster, importerades 1919 till Flyinge och överfördes 1921 till Strömsholm, som han tillhörde till sin död 1936. En lång tid var han stationerad på Gotland, där han blev fader till en hel del tävlingshästar ävensom till det utmärkta avelsstoet Ulla (35) 3258 u Alsy 1688 RÄa e Pikör, som i sin tur blev moder till de båda förstklassiga Flyingehingstarna Ullman och Helmuth. Utöver Ulla lämnade han 16 stambokförda ston och ett okänt antal remonter och/eller ackordshästar.

Tribun f 1918 i Hannover e Alcantara u Lorbunda Han.V.56 e Lorlot-Schneeberg-Schah, importerades 1920 till Flyinge, där han verkade till 1937, då han dödades. Han var kanske den mäktigaste av de tidigare nämnda hingstarna, långlinjig, djup med utmärkt skelett och framstående exteriör. Han hade en mycket god förärvningsförmåga och gjorde stor nytta. Han blev fader till inte mindre än 17 beskällare, av vilka må särskilt nämnas Boston (farfader till Largo), Galon, Gorki (5), Grafit och Granat (bl a fader till olympiahästen Master Rufus), 55 stambokförda ston och ett okänt men stort antal remonter och/eller ackordshästar.

År 1927 importerades två ostpreussiska hingstar för att betjäna de områden, vilka huvudsakligen inriktat sig på ostpreussiskt blod, nämligen

Sonnensänger f 1925 e Sonnengruss u Leile Ost. VI 7551 e Orient-Leporello-Eisenfest-Paladin, tillhörde Strömsholm och stationerad på Öland från 1929, där han verkade i 9 år med mycket goda resultat. Han överfördes 1938 till Flyinge och stationerades på Widtsköfle, där han dock dog redan samma år. Han blev fader till 5 goda hingstar, Haffner, Mandat, Parboäng, Paroll och Porjus (9), 39 stambokförda ston och ett stort antal remonter och/eller ackordshästar, samt

Ingraban f 1925 e Battenberg u Ilse Ost. VI 6393 e Ibenhorst-Cicero xx-Haimon-Piccolomini-Jackall. Han måste dock tyvärr slås ut på grund av för stora hasledsgallor och lämnade endast 3 stambokförda ston, däribland dock den förstklassiga Hillevi 2466 (se vidare familj F. 5). Ingraban blev en framstående tävlingshäst i hoppning, och hoppförmågan har han synbarligen förärvt till familjen.

En annan åtgärd var att försöka återuppliva stuteriet på Flyinge, vilket liksom stuterierna på Strömsholm och i Ottenby lagts ned i slutet av 1800-talet. Redan 1912 hade man som förberedelse härför importerat hingstarna Attino och Andor från Ostpreussen, vilket visade sig vara av stort värde för vår varmblodsavel.

Attino f 1910 e Fechtmeister u Attina Ost. V 5675 e Orcus-Flügel-Fritter-Promoter, tillhörde Flyinge till 1928, då han överfördes till Strömsholm, där han dog 1934. Han blev fader till 5 beskällare, av vilka den gode förärvaren Eros (18) var den mest framstående och bl a fader till den framgångsrika dressyrhästen Knaust, 50 stambokförda ston och många framstående tävlingshästar, bland vilka kan nämnas dressyrhästen Teresina.

Andor f 1910 e Luftkreis u Alexandra Ost. V 5667 e Meistersinger xx-Fanfarro-Veron-Non Plus Ultra-Elimar, tillhörde Flyinge till 1929, så han dödades. Han blev fader till 2 beskällare och 16 stambokförda ston samt ett stort antal hårda och snabba armé och tävlingshästar.

1916 lade man fram en proposition om stuteriets återupplivande, och riksdagen godkände densamma, men beslutets förverkligande uppsköts ända fram till 1922. Från början bestod stuteriet av 50 ston, men genom intriger med krav på stuteriets nedläggande på grund av alltför dåliga resultat i en motion av år 1936 tillsattes en stuteriutredningskommitté. Denna tillbakavisade beskyllningarna för dåliga resultat men föreslog samtidigt en reducering av stoantalet till 25, vilket också blev riksdagens beslut.

1929 skedde en privat import av hingstar från Ostpreussen, vilken väckte stor uppståndelse. Den danske industrimannen K. Hartz i Malmö, som var en mycket intresserad hästkarl och ryttare, ville skänka staten en fullblodshingst, men staten tackade nej till erbjudandet. Däremot accepterade man hans erbjudande att istället skänka två ostpreussiska hingstar. Hartz reste därför tillsammans med dåvarande Flyingechef och stuteriveterinären till Tyskland för att välja ut dessa hingstar. När de väl kommit dit, fingo de veta, att tyskarna stod i begrepp att minska sitt hingstbestånd och att priserna voro mycket överkomliga. Konkurrensen var emellertid mycket hård, då representanter för ett flertal länder funnos på plats, vilket föranledde kommissionen att-utan att inhämta tillstånd från Sverige-skyndsamt försäkra sig om 14 hingstar, och därutöver köptes den privatägda hingsten Kyffhäuser. Det blev givetvis stor uppståndelse i Malmö, när karantänen istället för två hingstar fick taga hand om inte mindre än 15 stycken! Stuteriöverstyrelsen greps av någonting, som nästan gränsade till panik, och fruktade, att hela deras plan för vår varmblodsavel skulle förryckas, och inom uppfödarkretsar väckte åtgärden också blandade känslor, eftersom den skulle medföra en minskad avsättning av hingstföl till staten. Några av de inköpta hingstarna blevo utslagna, men bland de övriga, vilka alla väl fyllde sin plats i vår avel, finner vi följande av mycket hög klass och stor betydelse, nämligen

Brand f 1916 på Trakehnen e Farsee xx-Prinz Optimus-Miridone xx-Fürstenberg-Epaminondas, tillhärde Flyinge, dödad 1936, fader till 13 stambokförda ston och okänt antal remonter och/eller ackordshästar.

Humanist f 1916 likaledes på Trakehnen e Tautropfen u Halbe Trak. Fam. 68 e Obelisk-Orcus-Paladin-Fustio xx, tillhörde Flyinge, död 1937. Han var stambeskällare på Flyinge och gjorde insatser för svensk varmblodsavel, vilka knappast kunna överskattas. Han stationerades efter några år på Widtsköfle, vars uppfödning så gott som uteslutande var baserade på ostpreussiskt blod. Han blev fader till 13 framstående beskällare, nämligen Juarez, Kokard, Locarno, Manco, Nagel (18), Nebro, Nero, Odeon (3), Onkel (7), Papaver (18), Parad, Pergamon (34) och Pommery. Han lämnade vidare 33 stambokförda ston och ett stort antal remonter och/eller ackordshästar.

Kyffhäuser f 1926 e Schaumburger u Kühnheit e Trapper-Viaduet-Huaneros-Favorit, tillhörde Flyinge till 1936 därefter Strömsholm, död 1942. Han var jämte Humanist den, som haft den största betydelsen av de Hatzska hingstarna. Han var 166 cm hög och hade stora linjer. Hans rörelser voro inte helt balanserade, men exteriört sett hade han en mycket god förärvningsförmåga. Han blev fader till hingstarna Magnet Kyff (11) och Pondus (5), 44 stambokförda ston och ett okänt, men säkert stort antal remonter och/eller ackordshästar. Kyffhäusers hingstlinje har representerats av Magnet Kyffs son Salvator och sonsonen Alcasar. Han var stationerad i Skåne och på Gotland, och många avelsston har Kyffhäusers blod i sina ådror, och

Tröste Dich f 1916 på Trakehnen e Polarfischer u Tränenmädel e Pomp xx-Sixtus-Lauer, tillhörde Strömsholm, död 1939, fader till hingsten Milex f 1934, 8 stambokförda ston och okänt antal remonter och/eller ackordshästar, bl a G.A. Boltensterns framstående dressyrhäst Trumf f 1937 u Älva 1866 RÄc e Attino. Tröst Dich var stationerad i Kalmar län.

Ett namn, som man inte kan förbigå i samband med en redogörelse för de statliga stuteriernas verksamhet, är Hodder Stjernswärd, född 4.12.1885. Han började sin militära bana vid Skånska dragonregementet i Ystad och var en framgångsrik kapplöpningsryttare, men kom redan tidigt att tagas i anspråk i allmänna hästsammanhang. Han anlitades sålunda av remonteringsstyrelse 1924-1936, tjänstgjorde i premieringsnämnderna 1928-1955 och hann samtidigt med att vara chef för Strömsholms hingstdepå 1934-1936, chef för Lantbruksstyrelsens stuteribyrå 1936-1939 och chef för Flyinge hingstdepå och stuteri 1939-1955. Han hade sålunda under en mycket lång följd av år en sådan ledande ställning såväl administrativt som ifråga om urval av avelsdjur, att man lugnt kan säga, att han under denna tid mer eller mindre ledde den svenska halvblodsaveln. Han höll en absolut klar linje i allt vad han företog sig, och genom hans långa erfarenhet och skicklighet voro hans bedömningar och åtgärder till stort gagn inte bara för halvblodsaveln utan också för hela Sveriges hästavel. Han var väl bevandrad i den hannoveranska och ostpreussiska aveln i Tyskland och strävade efter att tillgodogöra den svenska aveln dessa rasers positiva egenskaper. När han satte in Largo 144 som stambeskällare på Flyinge, skedde detta icke utan kritik, men hans avsikt med denna åtgärd var att åstadkomma en storlinjerad häst med gott fundament. Studiet av vår nuvarande riksstambok och våra stofamiljer visar med all önskvärd tydlighet, hur rätt han hade.

Den framgångsrika utvecklingen på Flyinge fick tyvärr inte räcka länge. År 1955 minskades stoantalet genom statsmakternas beslut till 20, och när avhästningen inom armén genomfördes och inköpen av remonter begränsades till 65 per år samtidigt som remontdepåerna försvunno, minskades antalet betäckningar katastrofalt. Hingstbeståndet måste därför givetvis minskas, vilket medförde, att Strömsholms hingstdepå, vilken bestått sedan den s k ”Stallstaten” anlades år 1621, lades ned. En del av Strömsholmshingstarna överfördes till Flyinge, några såldes till privata uppfödare och återstoden utrangerades. På Flyinge minskades antalet hingstar till 50, vilket antal står sig än idag.

Det var alltså i ett besvärligt läge, som den nuvarande Flyingechefen, major Olle Kjellander efterträdde Hodder Stjernswärd. Han har emellertid på ett föredömligt sätt fullföljt sin företrädares intentioner att sätta in hingstar av modern ridhästmodell. Han har dessutom med tanker på tävlingssportens krav sällan satt in någon hingst, som inte kommit ur en prestationssäker familj. Importen av de hannoveranske hingsten Utrillo 432 måste anses som särskilt värdefull både för produktionen av avelsdjur och av sporthästar.

Efter denna resumé av statsstuteriernas verksamhet och betydelse finns det all anledning att understryka den stora betydelse, som de privata stuterierna och enskilda uppfödare haft för den varmblodiga avelns utveckling och fortbestånd. Kammarherre Wolfgang von Haffners Brodda med uppfödning av orientaliskt och ostpreussiskt blod, Ölands många framgångsrika uppfödare, klokt understödda av godsägaren Wilhelm Francke, godsägare Jacob Philipsons Loddby, friherre J. Mannerheims Grenshom, agronom G. Borgmans Kungsör och framförallt det anrika Widtsköfle, uppsatt i början av 1700-talet, ha bidragit med en stor mängd för varmblodsaveln värdefulla hästar och tusentals remonter.

Widtsköfles betydelse är sådan, att stuteriet måste ägnas speciell uppmärksamhet. Det har bestått alltsedan Karl XII:s tid och uppsattes av generalguvernören och fältmarskalken Rutger von Aschebergs dotter Margareta, som där nedlade ett förtjänstfullt arbete. Hon var gift med godsägaren Kjell Christopher Barnekow, som dog då hon bara var 29 år gammal. Hon övertog då skötseln av makens regemente, de s k ”prästdragonerna” och klarade alla svårigheter på ett beundransvärt sätt. Fram till början av 1800-talet utgjordes hästbeståndet av en blandning av spanskt och mecklenburgskt blod. Den på detta århundrade berömda ”Älgstammen” skulle enligt detta ha mycket gamla anor. Givetvis inköptes även andra ston till stuteriet under denna tid, och bland dessa kommo fyra stycken från England lydande de för vår tid ganska underliga namnen Engelskan, Danserskan, Schatzkan ävensom det fortfarande mycket gångbara namnet Miss. Även några Sandhammareston förvärvades till stuteriet, och bland mera kända hingstar från denna tid kunna nämnas Morelle från Hannover, Omar från Circassien, Lille Araben från Bäckaskog och Romulus från Flyinge.

År 1837 kom Widtsköfle i familjen Stjernswärds ägo. 1840 bestod stostammen av de ovannämnda fyra engelska stona, 5 ston av arabiskt blod, en av dansk härkomst, två av Flyingestam, fem av gammal Widtsköfleras och tretton stycken utan angiven härstamning. Som beskällare använde man sig av Saladin e Lille Araben u ett andalusiskt sto, Pompé av Snogeholmsras, den engelskfödde Wywyan och originalaraben Araben. Senare användes Saladin d.y. f 1832 e en engelsk halvblodshingst, som lämnade hårda och goda remonter. Han dog först vid uppnådda 34 års ålder. Ännu senare användes Armin xx f 1846 i England och Young Saladin f 1858 e Saladin d.y. u det arabiska stoet Sabina.

Ryttmästare C.G. Stjernswärd, som ägde stuteriet 1870-1896, köpte ett antal ostpreussiska och hannoveranska ston ävensom hingstarna Sarastro f 1883 i Ostpreussen e Nisos-Ambos-Nobelmann x, Zänker f 1875 i Ostpreussen e Ethelred xx-Duduck-Matulinus och Pylades f 1882 i England e Dutch Soater-Orest-Wild Dayrell. I början av 1900-talet övergick stuteriet till uteslutande ostpreussare, och bland de mera betydelsefulla hingstarna från denna tid märkas Amadeus f 1892 e Veteran u Sängerin Ost. III 5289 e Canter-Pruth, Eriwan f 1892 e Fruth u Veilchenn Ost.II 2315 e Halm-Excellens och Corvettino f 1904 e Edeling u Corvette Ost. IV 5543 e Arkansas xx-Laon. Längre fram kommo Eros (18), fader till bl a Lotura och Knaust, Korsar, Likör (21), Niger (36), Ontario (20), Universal och Universum (39) samt ännu längre fram i tiden Nagel (18), Nero, Papaver (18), Pergamon (34), Primo och Tagetes (34).

Bland moderstona kan framförallt nämnas Tosca (18) 2537 f 1930 e Avepal u Pärla 2188 e Attino tillhörande Nils Isaksson, Stänkryggen, Widtsköfleby, som köpt modern från Widtsköfle.

De ledande krafterna bland de enskilda uppfödarna komma att angivas i samband med att de olika familjerna behandlas.

Staten understödde till en början-såsom tidigare nämnts-hästaveln genom lånefonder för bidrag till inköp av avelsdjur, men dessa fonder ersattes senare av s k garantilån, en åtgärd som resulterade i en hel del berättigad kritik. Numera lämnas det statliga stödet av hästaveln genom olika organisationer, vilka berörs av densamma.

Av stor betydelse för varmblodsavelns vidmakthållande och utveckling var tillkomsten av de lantliga ryttarföreningarna, av Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen, av Riksföreningen för ridningens främjande (Ridfrämjandet) ävensom givetvis av det också så småningom-inte minst genom nyssnämnda organisationers arbete-alltmer ökande intresset för ridning.

Idén till de lantliga ryttarföreningarna fick dåvarande ryttmästaren vid Kronprinsens husarregemente Arvid Stjernswärd genom kontakter med dylika föreningar i Tyskland och Holland år 1925. Under 1926 arbetade han vidare på planer för motsvarande föreningar främst i Skåne, men det var först 1927, som planerna kommo att förverkligas, främst genom den uppvaktning, som 25 ryttare ägnade sitt gamla regemente vid dess sista marsch från Malmö till övningsplatsen Bonarp. De voro alla hästuppfödare och lantliga ryttare från Stävie och Furulund, som fått sin utbildning vid ”Kronprinsarna”. Beridna på egna fölston och unghästar, födda och uppfödda kring Kävlingeåns stränder, och med Furulunds skyttegilles fana i spetsen ställde de upp på linje å Stävie Hage, där f d sergeanten G. Sundberg lämnade av till regementschefen överste Georg Braunerhielm. En av deltagarna i denna uppvaktning var lantbrukare Per Persson i Lackalänga, som var eldsjälen i Stävie
m fl socknars ryttarförening.

Vid årsskiftet 1927-1928 gjorde Stjernswärd en föredragsturné till kända centra för remontuppfödning, och efter hand bildades sex föreningar. 1936 hade antalet vuxit till 13, och Stjernswärd kallade då representanter för dessa till ett möte i Malmö, där man bildade ”De Skånska Lantliga Ryttarföreningarnas Centralförbund” (SLRC). Så småningom kom också ett första statsanslag på 3000 kronor. Rörelsen spred sig efterhand utanför Skånes gränser, och 1942 ändrades förbundets namn till ”De Svenska Lantliga Ryttarnas Centralförbund” (SLRC) med Arvid Stjernswärd som dess förste ordförande. Då Stjernswärd år 1945 avled efterträddes han av friherre Otto Ramel, Öved, som i sin tur efterträddes av Flyingechefen, major Olle Kjellander. Nuvarande ordförande är godsägare Harald Jarlestam, Alberga gård, Helsingborg, och förbundet omfattar inte mindre än 41 föreningar med omkring 6000 medlemmar utspridda från Boden i norr till Sveriges sydspets och med ett eget hästmaterial på omkring 500 hästar. Det årliga statsanslaget, som till största delen användes för hästägarpremier, uppgick 1973/74 till 97 500 kronor. Malmöhus och Kristianstads läns hushållningssällskap lämna också bidrag till SLRC och delar dessutom ut direkta understöd till förbundets medlemmar.

SLRC:s ändamål äro

  1. Att vidmakthålla och kraftigt stödja den varmblodiga aveln i landet
  2. Att utbilda och förkovra medlemmarna i ridning och hästvård
  3. Att utbilda uppfödare och deras barn i konsten att rida in unghästar och förbereda dem till rid- och körbruk och
  4. Att genom tävlingar höja intresset för den varmblodiga hästen

I juli 1928 hölls ett konstituerande sammanträde för bildande av ”Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen”, varvid friherre Nils Gyllenkrok valdes till ordförande och stuteriveterinär Wilhelm Müller till sekreterare. År 1939 efterträddes Gyllenkrok av greve Stig Thott, som förblev ordförande till sin död år 1949, då doktor Arvid Aaby-Ericsson, som blivit ordinarie styrelseledamot 1941, övertog ordförandeskapet, vilket han innehade ända fram till 1968, då han valdes till hedersordförande, i vilken egenskap han synnerligen aktivt deltog i arbetet främst gällande kontakterna med och bearbetningen av statsmakterna. Hans insatser för svensk varmblodsavel kunna icke överskattas, och han föll praktiskt taget på sin post. Efter långvariga förhandlingar med myndigheterna i Stockholm återkom han till sitt hotellrum, där en hjärtattack ändade hans liv. Då han avgick som ordinarie ordförande efterträddes han av föreningens nuvarande ordförande, överstelöjtnant Bengt Blomquist.

Avelsföreningens historia är oupplösligt förenad med namnet Aaby-Ericsson. Föreningens kanske förnämsta insats var tillkomsten av 1945 års utredning rörande åtgärder för hästavelns befrämjande. Försvarsminister Sköld hade i ett yttrande till statsrådsprotokollet påpekat en förefintlig oro rörande möjligheterna att tillgodose försvarets krigsorganisations behov av hästar, när arméns hästbestånd i fred skars ned. Den militära ledningen hävdade också, att en nedskärning kunde godtagas endast under förutsättning, att krigsbehovet tryggades genom särskilda åtgärder. Nedskärningen verkställdes dock utan att sådana åtgärder vidtogos. Statsrådet Sköld hade dessutom mot slutet av kriget skrivit i statsverkspropositionen, att han ej var övertygad om att varmblodsaveln behövde stödjas. I detta läge grep Avelsföreningen in genom sin styrelseledamot Aaby-Ericsson, som med småländsk energi satte in all som kraft på att bibringa statsrådet Sköld insikt om, att ett stöd var nödvändigt. Genom otaliga uppvaktningar med muntliga utläggningar, och lika ledes genom mängder av skrivelser lyckades han så småningom få Kungl. Maj:t att gå med på en utredning. Fältveterinär F. Wilhelmsson fastslår i ett uttalande, att Aaby-Ericsson var utredningens främste tillskyndare. I densamma ingingo vice talman Oscar Carlström, fältveterinär F. Wilhelmsson, doktor Arvid Aaby-Ericsson och förste byråsekreterare G. Britth, sekreterare.

Utredningen, som framlades 1946 och utmynnade i ett uttalande, att ridhästaveln borde tillföras anslag på över 600 000 kronor, vann i huvudsak statsmakternas bifall. Utredningen föreslog också bildandet av ”Riksföreningen för ridningens främjande” (Ridfrämjandet), vilken organisation behandlas längre fram. Svenska Ridsportens Centralförbund (SRC) och Svenska Lantliga Ryttares Centralförbund (SLRC) fingo genom utredningen avsevärt ökade anslag, ägnade att ytterst gagna ridhästaveln och uppfödarna.

Avelsföreningen, som genom sin ledning fortlöpande bevakat och alltjämt bevakar alla möjligheter att tillföra varmblodsaveln ekonomiskt stöd, har också varit den drivande faktorn i samarbetet ”Försvar och Jordbruk” och har uträttat ett arbete av fundamental betydelse både för armén, ridhästaveln och uppfödarna. En annan utomordentligt viktig sida av föreningens arbete är ordnandet och understödet av export av varmblodiga hästar. Tack vare avsättningen till utländska köpare har uppfödarna kunnat få någorlunda tillfredsställande priser för sina hästar.

Av lika stor betydelse för varmblodsaveln som åstadkommandet av 1945 års utredning är Avelsföreningens nyligen avslutade arbete beträffande ackordshästorganisationens överförande i civil regi, ett arbete som oförtröttligt bedrivits sedan mitten av 1960-talet, då chefen för armén fattade ett slutgiltigt beslut om arméns totala avhästning. De omedelbara följderna blevo, att armén slutade med att utbilda folk i hästtjänst, och att Strömsholm från och med 1968 övergick i Ridfrämjandets regi, en överflyttning som var slutförd den 30 juni 1970. Arméchefens beslut innebar vidare, att arméns behov av hästar skulle helt upphöra i mitten av 1970-talet, och att arméns behov av hästar skulle helt upphöra i mitten av 1970-talet, och att ackordshästorganisationen därvid skulle avvecklas.

Så snart arméchefens beslut var klart började Aaby-Ericsson-efter initiativ av Bengt Blomquist-att fundera över någon form att bevara ackordhästorganisationen. En förfrågan till totalförsvaret möttes av synnerligen ljumt intresse. Däremot mötte Aaby-Ericsson ett visst intresse hos Statens Jordbruksnämnds beredskapssektion, som tog ett eget initiativ till en utredning om en framtida ackordhästorganisation. Utredningen bedrevs i samråd med berörda avelsföreningar, Lantbruksstyrelsen, Hushållningssällskapens förbund, Försvarets Materielverk och dåvarande Sveriges Lantbruksförbund. Utredningen, som redovisades 1971, slog fast, att rid- och draghästar alltjämt kan spela en roll i händelse av krig eller avspärrning som en-om än starkt begränsad så dock-dragkraftsreserv. Hästen skulle främst kunna användas i jord-och skogsbruk av sådan liten storlek, att de icke kunde påräkna att erhålla drivmedel för traktor.

Armén sade emellertid fortfarande nej till att behålla ackordhästorganisationen och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap visade inte heller något intresse för densamma. Som följd härav indrogs chefens för armén anslag för anskaffning av ackordshästar från och med budgetåret 1970-1971.

Frågan om medel till fortsatta inköp av hästar fick då tagas upp inom ramen för jordbruksförhandlingarna. Med stöd av utredningen från Statens jordbruksnämnd kunde Aaby-Ericsson agera inför jordbrukets representanter och lägga fram sin målsättning-att ackordshästorganisationen skulle vara något så när intakt den dag, då armén släpper den. Beslutet blev också, att chefen för armén skulle erhålla pengar av regleringsmedel till fortsatta inköp av ackordshästar. Bidragande till beslutet att arméchefen skulle få 200 000 kronor-senare 300 000 kronor-per år var att jordbrukets förhandlare hade en smula dåligt samvete, eftersom man tidigare ”konfiskerat” fondmedel för hästavel och fört över mer än tre miljoner kronor till bl a proteinfonder.

Efter fortlöpande och energiska kontakter fick Aaby-Ericsson omkring mitten av 1973 arméchefen att under hand gå med på, att ackordshästarna utan vederlag skulle överlåtas till en civil stiftelse den 1 juni 1976 under förutsättning, att stiftelsen förband sig att hålla ackordhästbeståndet i ungefär samma antal under minst fem år. Såväl försvars-som jordbruksministrarna voro i princip med på förslaget, och den 25 april 1974 ingick chefen för armén med en skrivelse till Kungl. Maj:t med i huvudsak ovannämnd lydelse. Riksrevisionsverket gjorde emellertid invändningar mot att hästarna skulle överlåtas utan vederlag. Då sökte Aaby-Ericsson kontakt med finansministern, och efter att på sedvanligt sätt ha väntat ut honom, fick han det önskade sammanträffandet. Finansministern var dock inte beredd att gå med på de villkor, som chefen för armén och Försvarets Materielverk föreslagit.

På våren 1975 lyckades emellertid Aaby-Ericsson initiera en fempartimotion i anledning av regeringens proposition nr 30 om energihushållning m m. I motionen framhölls, att oljekrisen medfört en omvärdering av draghästens betydelse såväl för skogsbruket som för jordbruket, och att denna omvärdering måste tillmätas en viss vikt, även om den var marginell. Riksdagen tog ett uttalande, att regeringen skulle tillse, att motionärernas och näringsutskottets synpunkter om den levande dragkraftens energibesparande betydelse blevo förverkligade. Regeringen meddelade då i allmänt hållna ordalag riksdagens uttalande genom jordbruksdepartementet till lantbruks- och skogsstyrelserna. Aaby-Ericsson begagnade sig av denna skrivelse som förhandlingsunderlag i olika sammanhang, men kunde icke åstadkomma någon tillfredsställande lösning.

Vid ett flertal tillfällen under förhandlingarna sökte Aaby-Ericsson stöd hos bl a ridsportorganisationerna, i vilkas intresse det låg med en civil ackordhästorganisation. Organisationerna uttryckte tillsammans med flera avelsorganisationer sina önskemål om ackordhästorganisationens bevarande i någon form i skrivelser till chefen för armén m fl. Ridfrämjandets årsmöte i Malmö i april 1975 gjorde ett uttalande med liknande innebörd och med hänvisning till energikrisen.

Sitt bästa stöd fick Aaby-Ericsson av Per Sköld, ordförande i SRC och Ridfrämjandet. På senhösten 1973, då Aaby-Ericsson var sjuk, bad han genom Bengt Blomquist och Hans Ernmark, generalsekreterare i SRC, Per Sköld att ta kontakt dels med chefen för armén, dels med dåvarande generaldirektören och chefen för Försvarets Materielverk Sten Wåhlin, vilket också skedde med mycket positiva resultat. Försvarets Materielverk hade före dessa kontakter en från arméchefens positiva inställning rätt avvikande uppfattning. När Aaby-Ericsson våren 1975 icke nådde önskat resultat med finansministern, vände han sig åter till Per Sköld, som den 28 maj sammanträffade med Sträng. Resultatet av denna kontakt kunde Aaby-Ericsson icke acceptera bl a mot bakgrund av de ”inteckningar” i ackordhästorganisationen, som han ansåg sig ha.

Kort före midsommar presenterade Per Sköld per brev av den 12.6.1975 finansministern ett kompromissförslag. Detta gick bl a ut på, att de ackordhästar, som den civila ackordhästorganisationen skulle få disponera från och med den 1 juli 1976 skulle betalas till staten med 2000 kronor per häst den 1 juli 1981 samt att regleringsmedel med minst 300 000 kronor per år skulle lämnas till den civila organisationen under minst 5 år. Vid telefonsamtal med Sköld några dagar senare accepterade Sträng förslaget, och Sköld bekräftade i sitt brev av den 24 juni överenskommelsen, i vilket brev han fastlägger, att Aaby-Ericsson och han som stiftare skall svara för bildandet av en stiftelse, som skall övertaga ackordhästorganisationen och gentemot staten svara för de förpliktelser, som den träffade överenskommelsen medförde.

Den 26 november fastställdes vid ett sammanträffande på arméstabens utrustningsavdelning, där samtliga närmast berörda parter voro närvarande, riktlinjerna för ackordhästorganisationens överlämnande m m. Förslag till avtal mellan Försvarets Materielverk och den civila organisationen diskuterades, och i och med detta kunde överförandet anses vara säkerställt. Samma kväll avled Aaby-Ericsson stilla och till synes lycklig över att ha kunnat genomföra sitt livsverk.

Ändamålet med organisationen är att för överskådlig framtid bevara ackordhästsystemet. Tanken är inte att upplösa densamma, sedan de åtta år förflutit, som överenskommelsen med staten avser.

Värdet av att organisationen bevaras är för avelsföreningarna:

  • En fortsatt central upphandling, som ger viss avsättningstrygghet i synnerhet vid tillfälliga svackor i efterfrågan på unga hästar
  • En viss, likartad bedömning av hästarna vid upphandlingen
  • En viss stabilitet i aveln och möjlighet att bevara goda stostammar och
  • En organiserad form av kontakt mellan säljare och köpare, som bl a kan vara vägledande för avelsinriktningen

För ridsporten:

  • Förmånen av ett samlat utbud, som också ger viss uppfattning av marknadsläget
  • Ett om än till antalet litet så dock långt ifrån oväsentligt tillskott av goda lektionshästar till ridskolor
  • Ett bevarande av goda avelsdjur och en mera stabil produktion av goda bruks- och tävlingshästar
  • Att ett visst antal hästar kan förmedlas till lovande tävlingsryttare och
  • Att en lämplig kontaktväg till aveln erhålles

För det allmänna:

  • Att det finns en- om än begränsad-dragkraftreserv att utnyttjas i jord- och skogsbruk vid krig eller avspärrning

Organisationen har konstituerats under namnet ”Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande” med Per Sköld som ordförande, Bengt Blomquist som vice d:o, Lantbrukare Gustaf Nilsson, Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen, kassör, generalsekreterare Hans Ernmark SRC och med riksdagssekreterare Thomas Wiberg som sekreterare.

Ridfrämjandet tillkom, som tidigare nämnts, på förslag av 1945 års utredning. Den 4 juli 1948 hölls konstituerande sammanträde i Linköping, varvid 45 lokalavdelningar med sammanlagt ca 5000 medlemmar direkt antogs. Centralföreningens förste ordförande blev godsägare Lars von Stockenström med fältveterinär Fritjof Wilhelmsson som vice ordförande och ryttmästare Stig Holm som t f generalsekreterare. Beträffande Ridfrämjandets ändamål och arbetsuppgifter säger utredningen:

”Ridfrämjande är avsett att vara en hela landet omfattande sammanslutning till främjande av ridningen såsom folksport. För att nå detta syfte bör ungdom och vuxna personer beredas möjlighet till billig ridundervisning och tillfälle till ridning och undervisning i hästkännedom. Inom orter, där intresse och möjligheter finnas, böra härför bildas lokalavdelningar med tillgång till ridhus och hästar, och dessa lokalavdelningar böra, när så befinnes lämpligt, sammansluta sig till landskapsförbund. Samarbete bör ständigt ske med andra sammanslutningar, som hava sport, friluftsliv och fysisk fostran på sitt program, särskilt med riksorganisationer för ridtävlingar och jämväl med krigsmakten. Dessutom skall kontakt och samråd städse äga rum med lantbruksstyrelsen och organisationer för den varmblodiga hästaveln. I övrigt skall Ridfrämjandet vidtaga alla de åtgärder, som kunna tjäna dess syften.

Beträffande den statliga myndighet, som skall ha överinseendet över Ridfrämjandet, har utredningen funnit lantbruksstyrelsen bäst ägnad härför. Nämnda styrelse har visserligen inom sig icke representerad någon speciell sakkunskap för ridning, men synes detta förhållande vara av underordnad betydelse. Avsikten med Ridfrämjandet är icke att skapa särskilt framstående tävlingsryttare. Beträffande hästhållning och hästvård besitter stuteribyrån i lantbruksstyrelsen sakkunskap, och enligt sin instruktion är nämnda styrelse högsta avelsledande myndighet och ansvarig för krigsmaktens tillgodoseende med lämpliga hästar. Lantbruksstyrelsen utövar för närvarande tillsynen över samtliga anslag av totalisatormedel. Det synes utredningen för den skull, att ingen annan myndighet än lantbruksstyrelsen bör ifrågakomma för den statliga kontroll, som bör utövas å Ridfrämjandet”.

1963 års hästutredning ledde emellertid till att Ridfrämjandet 1965 överfördes till Handelsdepartementet, vilket medförde ökade statliga anslag, förbättrad statlig kreditgaranti för inköp av lektionshästar och en ökad status i allmänhet. 1970 överfördes emellertid Ridfrämjandet anslagsmässigt till Jordbruksdepartementet.

Ridfrämjandet har synnerligen aktivt bidragit till anläggande av nya ridhus, till utbildning av ridinstruktörer genom att i egen regi övertaga Strömsholm och med en framgångsrik ungdomsverksamhet genom Ungdomsnämnden. Ridfrämjandets frammarsch är imponerande-från 51 lokalavdelningar med 7695 medlemmar 1948 till nuvarande 19 distrikt, 283 lokalavdelningar och 83 423 medlemmar! Dess nuvarande ordförande är Per Sköld och dess generalsekreterare Hans Ernmark. De under 1974 utnyttjade statliga anslagen uppgingo till 842 500 kronor.

Det alltjämt stadigt ökande intresset för ridning medför en glädjande ökning av behovet av varmblodiga hästar till fromma för aveln, vilket bl a kommer till synes genom den ständiga ökningen av antalet uppfödare och av stambokförda ston.

Stofamilj 1-5 - ZAIDA, BETTY, KÄRREBERGA, BORRUSIA & HOBY

FAMILJ  1 – ZAIDA

Familj 1 – Zaida-familjen – är efter familjerna nr 5 (Hoby) och F.2 (Spinda) den tredje i storleksordningen bland familjerna. Ursprunget kommer från det berömda ungerska statsstuteriet Bábolna, varifrån den egentliga stammodern Sanchan ox f 1858 e Samhan IV ox år 1861 importerades till Strömsholm. Hon var då dräktig med lippizanerhingsten Aurico och resultatet blev en dotter, Urbana, som överflyttades till Ottenby.

Urbana stambokfördes inte, varför inga uppgifter finns beträffande hennes föllista, men av stamböckerna kan man fastställa, att hon blev moder till 1 stambokförd dotter, Undine 58 RÄ II f 1892 e Indus, och 2 beskällare, nämligen

Indian f 1889 e Warren Hastings xx, tillhörande Strömsholm, fader till 8 stambokförda ston och okänt antal remonter och/eller ackordhästar, och

Urban f 1876 e Soliman, stambeskällare på Ottenby 1880 – 1891, tagen ur aveln utan stamboksangiven avkomma.

Undine, som var premierad A, förvärvades av Carl Nilsson, Enetri, Ottenby, hos vilken hon var kvar till sin död 1911. Stamboken saknar uppgifter för 3 år men avslöjar, att hon gick gall vid 6 år och endast lämnade 7 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter och 1 blevo stambokfört sto, Redina 44 RÄ II f 1900 e Reform xx.

Redina, som liksom modern var premierad A, såldes till kyrkoherde C.J. Ekström, Vickleby, som senare sålde henne till I.V. Danielsson, Carleby, Vickleby, hos vilken hon förblev i varje fall t o m 1914, efter vilket år uppgifter om henne saknas. Hon lämnade 9 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, Udina 133 RÄ I (se RÄ III sid 43) f 1906 och Aida 621 RÄ III f 1909 båda e Udiacus x.

Udina förvärvades av A. Cedergren, Långlöts Norregård, Långlöt, hos vilken hon förblev till sin död 1927. Hon lämnade 9 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, Sessan 1567 RÄa f 1923 e Sans Souci, vilken dock inte lämnade någon stambokförd avkomma, och Ursula 1758 RÄb f 1925 e Jorus (se nedan).

Aida förvärvades av den framstående uppfödaren, godsägare C. von Mühlenfels, en av förgrundsfigurerna inom den öländska varmblodsaveln på Ottenby. Hon var premierad A och lämnade fram till 1930, då hon dog – trots att uppgifter saknas för 5 år – 8 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter och 1 blev stambokfört sto, Zaida 1859 f 1920 e Zeus (se nedan), som skulle komma att ge familjen dess namn.

Ursula (se ovan), som var premierad A, tillhörde Gösta Billing, Nolheden, Stenstorp fram t o m 1936, då hon såldes till doktor Arvid Aaby Ericsson, Gåvetorp, Alvesta, hos vilken hon förblev till sin död 1941. Hon lämnade 9 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter och 5 blevo stambokförda ston, varav Nunne 3563 f 1938 och Nursa 3753 f 1939 båda e Nigro (se nedan) blev mest betydelsefulla för familjen.

Zaida (se ovan) blev – trots Ursulas förtjänster – den, som kom att ge familjen dess namn. När Flyinge återuppsattes 1923 inköptes Zaida från Gudhems remontdepå, dit hon tydligen sålts utan att uppgift härom finns i stamboken. Hennes härstamning är intressant. Fadern Zeus var fallen e den anglonormandiske hingsten Styrax xx, som importerades till Flyinge 1898, där han verkade fram till 1912, u Bogatyra e Warren Hastings xx – Qu’en-dires-t-on – Saunterer. Modern Aida representerar gammalt fint Strömsholms- och Ottebyblod med Indus, Reform xx och Udiacus x i antavlan. Karaktäristiskt för stammen är djuplek, bra bogar och mankar, torrhet samt elegans, när stona parats med ädla hingstar. Zaida visade sig vara ett mycket gott förvärv och lämnade 11 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter, 5 blevo stambokförda ston och 2 beskällare, nämligen

Dante f 1925 e Schwabliso, tillhörde Flyinge, dödad 1941, fader till hingsten Lucifer (11) 153 f 1933 e Gullan 2483 e Baltimore, 20 stambokförda ston och okänt antal remonter och/eller ackordshästar, och

Opal 184 f 1936 e Index, tillhörde Strömsholm t o m 1949 och därefter Flyinge, dödad 1953, fader till hingsten Tigrillo 355 f 1950 u Neri 5342 e Nerox, 9 stambokförda ston och 32 remonter och/eller ackordshästar.

Av Zaidas döttrar, vilka tillsammans producerade 12 stambokförda ston, blevo Fabula 2226 f 1927 e Tribun, Zaida II 2609 f 1932 e Ruster och Zenta 3118 f 1937 e Largo (se nedan) de mest betydelsefulla för familjens vidare utveckling.

Nunne (se ovan) tillhörde Ivar Fock, Märinge, Strängnäs 1943-1944 och förvärvades sedan av C. Å. Sjöberg, Långarnö, Grillby, hos vilken hon förblev till sin död 1956. Hon var premierad A, fick Statens förärvnings­premie 1956 och lämnade 12 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, varav endast Sangrid 6467 f 1954 e Domino lämnade stambokförd avkomma, 2 alltjämt i tjänst varande döttrar. Den mellersta av de 3 stambokförda stona, Samba 5707 f 1951 e Stabil såldes redan efter ett år i aveln som ridhäst och blev den utmärkta hoppehästen Stanni, som 1964 segrade i svår klass.

Nursa (se ovan) tillhörde Hans Landgren, Tynnelsö gård, Överselö 1943 -1948 och såldes därefter till Ellen Lydig, Janslunda säteri, Överselö, hos vilken hon förblev till sin död 1951. Hon var ett lovande avelssto, premierad A, erövrade 2. pris på distriktslantbruksmötet i Norrköping 1942 och lämnade 8 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 4 till ridhästar och 1 stambokfört sto, Amé 5597 f 1950 e Tasso (se nedan).

Fabula (se ovan) tillhörde Flyinge t o m 1941, då hon – efter att ha kastat 4 år i rad – såldes till Wilhelm Hansson, Carlshäll, Vadensjö, som emellertid hade föga glädje av henne, då hon gick gall 1942 och kas­tade 1943, varpå han i sin tur sålde henne till Johan Ericsson, Bårslöv, Gantofta, där hon lämnade 3 avkomlingar, innan hon dödades 1950. Totalt producerade hon 8 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter och 4 blevo stambokförda ston, varav Fabula II, 2608 f 1933 e Stamer och Fama 3115 f 1937 e Largo (se nedan) var och en på sitt sätt blevo av betydelse.

Zaida II (se ovan) förblev på Flyinge till sin död 1947 och lämnade 9 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont, 1 till ridhäst, 5 blevo stambokförda ston, vilka alla fingo namn med moderns begynnelsebokstav och 1 beskällare, nämligen

Donau 313 f 1946 e Onkel, tillhörde Flyinge till 1957, då han exporterades till Danmark, fader till hingsten Kaifas (F.2) 371 f 1953 u Essi 5164 e Salamander, 4 stambokförda ston och 30 remonter och/eller ackordshästar.

Av Zaida II:s döttrar, vilka tillsammans producerade 10 stambokförda ston, blevo Zorla 3272 f 1938 och Zorella 3414 f 1939 båda e Largo samt framförallt Zittra 4356 f 1944 e Onkel (se nedan) av avgörande betydelse för familjens vidare utveckling.

Zenta (se ovan) förvärvades av Erik Andersson, Goentorp, Kvidinge och förblev hos honom till 1955, då hon såldes till okänd köpare enligt stamboken. Hon var premierad A, erövrade 3. pris på lantbruksmötet i Lund 1945, fick Statens förärvningspremie 1951 och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz), 1 såldes som ridhäst till Danmark och 2 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnade 5 stambokförda döttrar, vilka i sin tur hittills lämnat 5 stam­bokförda ston.

Amé (se ovan) förvärvades av Arbottna stuteri, Nuskö, där hon förblev i varje fall fram till 1972. Hon var premierad A, erövrade 2. pris på lantbruksmötet i Eskilstuna 1952 och fick Statens förärvningspremie 1970. Hon lämnade 10 avkomlingar, av vilka 5 sålts till ridhästar och 3 blevo avelsston, varav 2 stambokförts och hittills lämnat 3 stambokförda döttrar.

Fabula II (se ovan) behölls på Flyinge till sin död 1950. Hon lämnade 10 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 6 blevo stambokförda ston, varav Fatima 3584 f 1940, Fantasi 3979 f 1942 och Fortuna 4533 f 1945 alla e Largo (se nedan) blevo de mest betydelsefulla, och 1 beskällare nämligen

Salamander 225 f 1939 e Largo, tillhörde Flyinge, dödad 1952, fader till 9 stambokförda ston och 53 remonter och/eller ackordshästar.

Fama (se ovan) blev också kvar på Flyinge, men dog redan vid 10 års ålder 1947. Hon hade då endast lämnat 4 avkomlingar, vilka alla blevo beskällare, nämligen

Uncas 248 f 1941 e Onkel, tillhörde Strömsholm till 1948 och därefter Flyinge, kastrerad 1949, fader till hingsten Duncan 317 f 1946 u Miranda 4266 e Yngve Z, 1 stambokfört sto och 9 remonter och/eller ackordshästar,

Volfram 274 f 1942 e Onkel, tillhörde Flyinge, dödad 1960, fader till hingsten Markant (41) 384 f 1955 u Novaja 5323 e Novarro, 25 stambokförda ston och 127 remonter och/eller ackordshästar,

Ametist 281 f 1943 e Onkel, tillhörde Strömsholm, kastrerad 1948 utan stamboksangiven avkomma, och

Carol 299 f 1945 e Onkel, tillhörde Flyinge, kastrerad 1949 utan stamboksangiven avkomma.

Zorla (se ovan) förblev på Flyinge t o m 1946, då hon såldes till den kände uppfödaren Bengt Norberg, Pagelsborg, Kullåkra, hos vilken hon förblev till 1954, då hon dödades efter att ha gått gall de 2 sista åren. Hon var premierad A, fick Statens förärvningspremie 1951 och lämnade 9 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter, 3 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnade 2 stambokförda döttrar, vilka i sin tur lämnat än i dag tjänstgörande ättlingar, och 1 beskällare, nämligen

Bonzo 295 f 1944 e Onkel, tillhörde Flyinge, kastrerad 1949, fader till 1 remont.

Zorella (se ovan) såldes 1944 till Sture Jönsson, Bårslöv, Gantofta, där hon förblev till dess hon dödades 1955. Hon var premierad A och lämnade 8 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter (varav en exporterades till Schweiz) och 2 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnade 6 stambokförda döttrar, och varav Zinnia 4355 f 1944 e Samos (se nedan) blev den mest betydelsefulla.

Zittra (se ovan) behölls på Flyinge t o m 1955, då hon såldes till Gunny Olsson, Spjutstorp nr 2, Onslunda, hos vilken hon förblev till sin död 1963. Hon var premierad A och lämnade 12 avkomlingar, av vilka 3 sål­des till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz), 2 såldes privat, 2 förvärvades av Avelsföreningen och 4 blevo stambokförda ston, vilka till­sammans hittills lämnat 8 stambokförda döttrar, vilka alla äro i tjänst.

Fatima (se ovan) förblev på Flyinge till 1962, då hon dog. Hon läm­nade 11 levande avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter, 1 till Statspolisen, 3 blevo stambokförda ston, varav Fanny, 5659 f 1950 e Heristal och Fabiola 6200 f 1959 e Muskot (se nedan) blevo betydelsefulla, och 2 beskällare, nämligen

Bramin 297 f 1944 e Onkel, tillhörde Flyinge till 1951 och därefter Strömsholm, dödad 1953, fader till 3 stambokförda ston och 9 remonter och/ eller ackordshästar, och

Kosack 367 f 1953 e Dohna II, tillhörde Flyinge, dödad 1965, fader till hingsten Braque (41) 449 f 1965 u Dravéa 6031 e Drabant, 14 stambokförda ston och 26 remonter och/eller ackordshästar.

Fantasi (se ovan) behölls på Flyinge t o m 1946 och såldes då till Mellersta Sveriges Lantbruks AB, Ullevi egendomar, Vadstena, där hon ver­kade t o m 1952, då hon såldes till Oscar Johansson, Hägerås, Kungsör, som behöll henne t o m 1956, då hon fick flytta till Florence Stephens, Huseby bruk, Vislanda för endast ett års vistelse, varefter det blev dags för slutstationen hos Kerstin Eriksson, Gringelstad, Gärds-Köpinge, där hon fick ett sto med en okänd hingst 1958, kastade 1959-1960, varpå hon dödades efter ett i sanning omväxlingsrikt liv. Hon lämnade sammanlagt 11 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter (varav 3 exporterades till Schweiz), 2 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnade 3 stambokförda döttrar, och en beskällare, nämligen

Domino 312 f 1946 e Onkel, tillhörde Strömsholm, kastrerad 1955, fader till 3 stambokförda ston och 8 remonter och/eller ackordshästar.

Fortuna (se ovan) behölls på Flyinge t o m 1954, då hon förvärvades av Nils Oscar Nilsson, Lindebo, Vollsjö, hos vilken hon förblev till 1962, då hon dog. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1959 och lämnade 11 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter (varav 3 exporterades till Schweiz), 2 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnade 5 stambokförda ston alltjämt i tjänst, och 1 beskällare, nämligen

Nehru 389 f 1956 e Varolio, tillhörde Flyinge, kastrerad 1962, fader till 6 stambokförda ston och 9 remonter och/eller ackordshästar.

Zinnia (se ovan) stannade kvar på Flyinge till sin död 1961. Hon lämnade 11 avkomlingar, av vilka 1 såldes som remont till Schweiz, 1 exporterades till Danmark, 3 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnade 4 stambokförda döttrar, och 3 blevo beskällare, nämligen

Herzog 353 f 1950 e Heristal, tillhörde Flyinge, exporterad 1968 till Danmark, fader till hingstarna Rousseau (A.7) 407 f 1959 u Nicolina 5238 e Nerox och Hickory f 1972 u Ilka DH 666 e Immer, 35 stambokförda ston och 50 remonter och/eller ackordshästar,

Mozart 385 f 1955 e Heristal, tillhörde Flyinge, exporterad 1966 till Danmark, fader till hingstarna Morat (A.8) 423 f 1962 u Jill 6393 e Iliad och Tizian (38) 417 f 1961 u Senorita 5519 e Sapeur, 23 stambokförda ston och 9 remonter och/eller ackordshästar.

Ozon 398 f 1957 e Heristal, tillhörde Flyinge, kastrerad 1961, fader till hingsten Kanon (13) 414 f 1961 u Luxiana 5897 e Alcasar, 3 stambokförda ston och 2 remonter.

Fanny (se ovan) tillhörde Evald Andersson, Kristinelund, Kärreberga, Kvidinge t o m1962, då hon övertogs av sonen Börje Andersson. Hon var ett förstklassigt avelssto, premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade he­derspris på lantbruksmötet i Rinkaby 1957, liten medalj på rikslantbruksmötet i Jönköping 1959 och fick Statens förärvningspremie1963. Hon dog i magbristning i november 1971 och hade då lämnat 17 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz), 1 exporterades till Sydafrika, 1 såldes till Avelsföreningen, 3 såldes privat och 9 blevo avelsston, varav 8 stambokförts, och vilka tillsammans hittills lämnat 8 avelsston, varav 7 stambokförts.

Fanny 5659 f 1950 e Heristal

Fabiola (se ovan) behölls på Flyinge till sin död 1972 och lämnade 7 avkomlingar av vilka 1 sålts till remont, 3 till ridhästar och 3 blivit alltjämt i tjänst varande stambokförda ston.

Utöver de tidigare nämnda hingstarna Ametist, Bonzo, Bramin, Carol, Dante, Domino, Donau, Herzog, Indian, Kosack, Mozart, Nehru, Opal, Ozon, Salamander, Uncas, Urban, och Volfram höra också följande till familjen, nämligen

Capricorn, 451 f 1965 e Trafalgar u Zenta 6041 e Polarstern, tillhör Irene Blank, Jultorp, Larv, Vedum, och

Gaston 488 f 1970 e Hurricane xx u Corsy 7345 e Corso, tillhör Flyinge.

Tävlingsmässigt har familjen bidragit med 43 pristagare, varav endast 1 i svår klass, nämligen den tidigare nämnda Stanni (ex Samba 5707), men många pristagare ha placerat sig i medelsvår klass i dressyr och hoppning.

Av familjens 151 medlemmar äro 84 alltjämt i tjänst och dess fortbe­stånd är tryggat för även lång tid framåt.

FAMILJ 2 – BETTY

Familj 2 – Betty.-familjen – är en av de medelstora familjerna med sam­manlagt 58 medlemmar, varav 24 alltjämt äro i tjänst. Den har sitt ursprung i stoet Betty e Bajazeth II u Stradella e Norfolk, som föddes på Valleberg i S. Sandby i slutet av 1800-talet, men såldes till familjen Nilsson på Mossagården i Fjälkinge, där stammen levat kvar ända fram till 1958, då Hanna 4652 f 1944 e Hamlet dog utan efterlämnad stambokförd avkomma. Man vet inte, huruvida Stradella importerats från Hannover eller fötts i Skåne, där det vid den tiden fanns gott om avkomlingar efter Norfolk, Norfolk I och Norfolk II hos Callmer i Vallkärra och Norfolk III hos 0. Jönsson, Vellinge. Den ursprunglige Norfolk verkade i Hannover. Stradella lämnade förutom Betty också 1 beskällare, nämligen

Stradelton f 1873 e Winton, tillhörde P. Bondesson, Svalöv, verksam 1877-1893, fader till Achmed III f 1878 u Fina e Wintons son Young Winton, skvadronhingst i Lönnhult.

Genom en förståndig och lämplig parning med olika hingstar har familjen konsoliderats och producerat många utmärkta avkomlingar.

Betty parades med en av grundläggarna till vår nuvarande varmblodsavel, den oförglömlige Lord Major f 1872 i Hannover e Major-Epaminondas xx och resultatet blev Sylfide S.S.III 519 f 1883.

Sylfide, parades bl a med Belisair, som förde in hårdhet i stammen, och med Adeptus xx-sonen Kampanj, som skänkte ädelhet och elegans. Hon lämnade 4 stambokförda ston och 2 beskällare, nämligen

Avanti f 1900 e den hårde men ganska fule Insterburg, tillhörde Flyinge till 1923, fader till de goda hingstarna Avepal f 1909 u Rolla 426 e Nepal (Han.) och Bridge (28) f 1923 u Sortie 1096 e Warius, 34 stambokförda ston och ett stort antal remonter och/eller ackordshästar, och

Homér f 1905 e Hohenzollern, tillhörde Flyinge, innebränd 1917, fader till 6 stambokförda ston och sannolikt ett flertal remonter och/eller ackordshästar.

Av Syfides döttrar blev det endast Billi S.S.III f 1889 e Belisair och Elina 700 f 1903 e Kampanj, som kom att bli av betydelse för familjens utveckling.

Billi, som förblev hos Bonde Nilsson på Mossagården, blev moder till Constance 699 f 1901 e Hohenzollern och 1 beskällare, nämligen

Favorit f 1904 e Kampanj, tillhörde Flyinge, kastrerad 1910 utan stamboksangiven avkomma.

Elina blev också kvar på Mossagården till 1915, då hon såldes som officershäst. Hon lämnade endast 4 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont och 1 blev stambokfört sto, Zollran 1556 f 1911 e Hohenzollern (se nedan).

Constance (se ovan) behölls också av Bonde Nilsson i varje fall fram till 1920, efter vilket år uppgifter om henne saknas. Hon lämnade 10 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, varav Kella 1309 f 1911 e Kampanj (se nedan) blev av betydelse.

Zollran (se ovan) tjänstgjorde på Mossagården fram till sin död 1935. Hon var premierad A och lämnade 16 avkomlingar, av vilka 11 såldes till remonter, 2 blevo stambokförda ston, Ramona 2405 f 1926 e Rankendorf och Betty 2898 f 1932 e Chic (se nedan), och 1 beskällare, nämligen den utmärkte

Gamäng f 1928 e Chic, tillhörde Flyinge, Statens pris till hingst född hos privat uppfödare 1946, dödad 1949, fader till hingsten Garibaldi 339 f 1949 u Eva 2734 e Effendi, 31 stambokförda ston och 102 remonter och/eller ackordshästar.

Kella (se ovan) förvärvades av Anders Larsson, Agneshus, Ignaberga, hos vilken hon förblev till sin död 1934. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erhöll hederspris på utställningen i Broby 1926 och lämnade 12 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, varav Mocka 2747 f 1933 e Vatel (se nedan) blev av stor betydelse för familjens fortbestånd. En av remonterna, Nike f 1930 e Bilboquet är familjens ende pristagare i svår klass, närmare bestämt i hoppning.

Betty 2898 (se ovan) förblev på Mossagården t o m 1946, då hon såldes till Herbert Olvegård, Bivaröde gård, Knislinge, som emellertid inte fick någon glädje av henne, då hon inte lämnade någon avkomma. Av hennes 7 avkomlingar hos Bonde Nilsson såldes 5 till remonter och 1 blev det be­tydelsefulla stambokförda stoet Regina 4443 f 1943 e Regensburg (se nedan).

Mocka (se ovan), som förblev hos Anders Larsson på Agnehus, lämnade endast 1 stambokförd avkomma, nämligen Maritza 3338 f 1937 e Galon (se nedan), som skulle få mycket stor betydelse för familjen.

Regina (se ovan) förvärvades av Malte Nilsson, Venestad nr 16, Oves­holm och förblev hos honom till sin död 1964. Hon var premierad A, fick Statens förärvningspremie 1958 och lämnade 14 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter (varav 1 senare blev stambokfört sto), 3 stambokförda ston och 2 beskällare, nämligen

Fenix 330 f 1948 e Lux, tillhörde Flyinge, kastrerad 1952 och såld som ridhäst med placeringar i såväl dressyr som hoppning, fader till 4 remonter och/eller ackordshästar, och

Picasso 400 f 1958 e Barbarossa, tillhörde Flyinge, kastrerad 1966, fader till 18 stambokförda ston och 15 remonter och/eller ackordshästar.

Maritza (se ovan) förvärvades av Nils Bertil Persson, Ignaberga nr 6, Attarp och lämnade fram till 1949 då hon dog, 7 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz), 3 blevo avelsston, varav 2 stambokfördes och 1 beskällare, nämligen den utmärkte

Biarritz 294 f 1944 e Hamlet, tillhörde Flyinge, Statens förärvnings­premie 1957, avlivad 1965, fader till hingstarna Abbé (F.2) 435, f 1964 u Draba 5296 e Heristal, Arno (F.2) 440 f 1964 u Drusilla 5775 e Anno, Souvenir 412 f 1960 u Sirri II 4774 e Effendi och Tintoretto 416 f 1961 u Sirri II 4774 e Effendi, 60 stambokförda ston och 104 remonter och/eller ackordshästar.

Biarritz 294 f 1944 e Hamlet

Av Maritzas döttrar blev Sessan 5271 f 1945 e Hamlet av betydelse för familjens fortbestånd.

Sessan förvärvades av Lars Joelsson, Skeby, Västerstad, som 1953 sålde henne till Helge Gustafsson, Bispmotala, Motala, som i sin tur året därpå sålde henne vidare till den kände uppfödaren Anders G. Ahrén, Källstad gård, Borghamn, hos vilken hon förblev till sin död 1969. Hon var premierad A och lämnade 9 avkomlingar, av vilka 5 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans hittills lämnat 8 avelsston, varav 6 f n är stambokförda.

Förutom ovan nämnda hingstar hör också till familjen

Original 187 f 1936 e Solid u Zollrans dotter Ramona 2405 e Ranken­dorf, tillhörde Strömsholm, kastrerad 1944 och såld till Ing. 2, fader till 5 stambokförda ston och 20 remonter och/eller ackordshästar.

Tävlingsmässigt har familjen hävdat sig väl med 24 pristagare och utöver förutnämnde Nike finns ett flertal pristagare i medelsvår klass, företrädesvis i hoppning som t ex Haidi 7218 f 1947 e Lux.

Genom det stora antalet alltjämt i tjänst varande representanter för familjen torde dess fortbestånd vara tryggat.

FAMILJ 3 – KÄRREBERGA

Familj 3 – Kärreberga-familjen – har fått sitt namn därav, att stammodern Vala S.S.II 153 var född 1872 hos Per Nilsson, Kärreberga e Bauer, son till Ypsilanti och skvadronshingst vid Silvåkra skvadron av Skånska husarregementet, u Gulan e en premiehingst i Wram, vars moder importerats från Tyskland av majoren P. Fischerström. Hon var som namnet antyder gul till färgen, och enligt Hodder Stjernswärd är det inte osannolikt, att hon hade sitt ursprung från Herrenhausen, där konungarna av Hannover underhöll ett stuteri med isabeller. Den gula färgen – ömsom gulblack, ömsom isabell – gick igen genom Valas äldsta dotter Isabella 263 f 1892 e Ecrin och fortsatte genom två generationer till in på 1920-talet. Förutom Isabella hade Vala ytterligare 3 stambokförda döttrar, av vilka Olga S.S.1I 151 och Tonny 583 blevo av betydelse.

Isabella förvärvades av Henning Bengtsson, Kärreberga hos vilken hon förblev till sin död 1914. Hon lämnade 12 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter och 1 blev stambokfört sto, Iduna 1086 f 1909 e Lokobi (se nedan).

Olga, som var född 1894 e Vitalis, en son till Ecrin u det olden­burgska stoet Sibylla, förvärvades av den framstående uppfödaren G. B. Lindhé, Vestergård, Åstorp, som för alltid skrivit in sitt namn i varm­blodsavelns annaler. Sin kärlek till den varmblodiga hästen hade han delvis fått av Olof Amion, i vars tjänst han en gång varit. Flertalet av hans söner ärvde lyckligtvis faderns intresse för den varmblodiga hästen och lärde sig grunderna i fädernehemmet. Olga lämnade 2 döttrar, av vilka den yngre, Freja 610 f 1900 e Jagellon (se nedan) var den enda, vars avkomma i sin tur lämnade stambokförd avkomma.

Tonny, som var född 1895 likaledes e Vitalis, såldes till Lars Andersson, Valberga, Ekeby och förblev där i varje fall till 1913, då ägaren flyttade och därefter ej kunnat spåras. Hon lämnade under denna period 10 avkomlingar, av vilka endast 1 av de 7 stofölen blevo stambokfört, nämligen Tessy 342 f 1902 e Ocean (se nedan).

Iduna (se ovan) förvärvades av August Persson, Brösarps ängar, Brösarp och förblev hos honom fram till i varje fall 1927, efter vilket år stam­boksuppgifter saknas. Hon var premierad AB och lämnade 8 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont och 2 blevo stambokförda ston, av vilka Tinette 1776 f 1916 e Corvettion (se nedan) fick en viss betydelse som hingstmoder.

Freja (se ovan) stannade hos G.B. Lindhé fram till 1923, efter vilket år även här uppgifter saknas. Hon var premierad AB och lämnade 9 avkomlingar, av vilka 7 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, varav Fanny 1781 f 1918 e Zeus (se nedan) fick stor betydelse.

Tessy (se ovan), som var född hos Oscar Persson, Åstorp, tillhörde Henning Bengtsson, Kärreberga åren 1910-1917, efter vilken tid hon ej lämnade någon avkomma. Av hennes 7 avkomlingar såldes 3 till remonter och 1 blev stambokfört sto, Tessy II 1720 f 1916 e Zeus, efter vilken av avkomling i fjärde led är ett i tjänst varande stambokfört sto, Tessy 7571 f 1965 e Souvenir.

Tinette (se ovan) förvärvades av Per Olsson, Rosentorp, Vitaby och förblev hos honom till sin död 1943. Hon var premierad A, erövrade 1. pris och hederspris i Tomelilla 1927 och fick Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästens hederspris samt lämnade 10 avkomlingar. Av dessa såldes 7 till remonter, 1 blev stambokfört sto, vars 3 döttrar dock icke lämnade någon stambokförd avkomma, och 1 beskällare nämligen den framstående

Odeon 180 f 1936 e Humanist, tillhörde Flyinge, Statens pris till hingst, född hos privat person 1951, dödad 1955, fader till 23 stambokförda ston och 101 remonter och/eller ackordshästar.

Odeon 180 f 1936 e Humanist

Fanny, (se ovan) förblev till en början hos G.B.Lindhé, men var under åren 1925-1933 hos Gunnar W. Lindhé, Gjestvang, Åstorp för att sedan från år 1933 slutgiltigt stanna hos Hugo W. Lindhé, Starby, Spannarp. Hon var ett hög­klassigt avelssto, premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade hederspris i Malmö 1921 och 1922, 2. pris i Göteborg 1923, hederspris och 1. pris i samling. Hon lämnade 12 avkomlingar av vilka 5 såldes till remonter och 5 blevo stambokförda ston, av vilka de två äldsta fingo samma namn och endast kunde skiljas åt genom stamboksnumreringen. Av de 5 döttrarna blev det endast Fendy 2748 f 1932 e Florett (se nedan), som lämnade stambokförd avkomma.

Fendy behölls av Gunnar W. Lindhé och förblev på Gjestvang till sin död 1949. Hon var liksom modern ett utmärkt avelssto, premierad A, erövrade 2. pris på distriktslantbruksmötet i Malmö 1937, 1. pris och hederspris på lantbruksmötet i Helsingborg 1943 och 2. pris på lantbruksmötet i Lund 1945. Hon lämnade 8 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz) och 4 blevo stambokförda ston, vilka till­sammans hittills lämnat 7 avelsston, varav 6 stambokförts.

Utöver nyss nämnde Odeon har familjen ytterligare 2 beskällare, näm­ligen

Idol 101 f 1930 e Veronese u Fannys dotter Fama 2023 e Agrar, tillhörde Strömsholm, kastrerad 1935 utan stamboksangiven avkomma, och

Job 119 f 1931 e Temible xx u Fama 2023 e Agrar, tillhörde Flyinge, kastrerad 1935 likaledes utan stamboksangiven avkomma.

Tävlingsmässigt sett har familjen hävdat sig tämligen medelmåttigt med endast 13 pristagare, varav ingen i svår klass. De 13 pristagarna har tävlat i lätt och medelsvår hoppning med undantag för Black Silk f 1942 e Niger u Fannys dotter Flora 3036 e Niedrich, som 1947 hade stora framgångar i dressyr med 3 första-, 3 andra- och 6 tredjeplaceringar.

Av familjens 54 medlemmar äro alltjämt 14 i tjänst, varför det i varje fall icke föreligger någon större risk för att familjen skall dö ut.

FAMILJ 4 – BORUSSIA

Familj 4 – Borussia-familjen – hör till de mindre familjerna med en­dast 35 medlemmar. Den härstammar från Borussia S.S.III 469 f 1883 e Gra­ditz-hingsten Walzer xx – Nancy, som importerades från Ostpreussen till Widtsköfle. Hon var enligt Hodder Stjernswärd ”ett ganska stort och kraf­tigt mörkbrunt sto med en ypperlig gång och mycket djup, en rak överlinje med högt svansfäste”.

Borussia förblev på Widtsköfle till sin död och lämnade enligt tillgängliga stamboksuppgifter 5 stambokförda ston, varav endast Betula 625 f 1894 e Sarastro kom att svara för familjens fortbestånd, och 2 beskällare båda e Adeptus xx-sonen Kampanj, nämligen

Safir f 1895, tillhörde Flyinge, god förärvare av snabbhet och hoppförmåga, kastrerad 1907, fader till 2 stambokförda ston och okänt antal remonter och/eller ackordshästar, och

Xenophon f 1899, tillhörde Flyinge, kastrerad 1905, fader till 1 stambokfört sto och okänt antal remonter och/eller ackordshästar.

Betula, som erhöll avelsdiplom 1896, förblev på Widtsköfle till sin död 1912. Hon lämnade 9 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 2 blevo avelsston, varav 1 stambokfördes, Bianka 410 f 1902 e Jagellon, och 2 beskällare, nämligen

Nitro f 1903 e Nimbus, tillhörde Flyinge, död 1915, fader till hingsten Nitumus f 1914 u Ceres 848 e Posthumus och 19 stambokförda ston, och

Eribetro f 1908 e Eriwan, tillhörde Flyinge, kastrerad 1913, fader till 2 stambokförda ston.

Bianka förvärvades av Conrad Ganslandt, Ingelstad Nygård, Smedstorp och förblev hos honom i varje fall fram till 1922. Uppgifterna om henne äro mycket vaga. Enligt Rasstambok för ädla hästar i Skåne, del III, lämnar hon sitt sista föl och går så gall 3 år i rad, varefter uppgifterna om henne slutar. I samma stambok, del V dyker hon emellertid åter upp som moder till Beda 1987 f 1922 e Honker och med Conrad Ganslandt som ägare. En­ligt tillgängliga stamboksuppgifter skulle hon alltså ha lämnat 5 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter och 1 blev ovannämnda Beda.

Beda förblev hos Conrad Ganslandt till 1938, då hon utrangerades efter att ej ha lämnat föl sedan 1933 allt enligt huvudstambok I. Men även här dyker det upp ”en flicka ur lådan” i huvudstambok VI i form av dottern Vira 3281 f 1936 e Usedom hos Per Pålsson, Björkeröd, Klasaröd och förvärvad av den framstående uppfödaren Rudolf Andersson, Brösarp nr 5, Vollsjö.  De sista uppgifterna om hennes tidigare avkomma finns alltså i Rasstambok för ädla hästar i Skåne, del VII, enligt vilken hon lämnat 5 avkomlingar, varav 1 sålts till remont.

Vira blev alltså den första representanten för familj 4 på Brösarp nr 5, där man med sådan framgång fört den vidare ända fram till våra dagar. Hon blev av avgörande betydelse för familjens fortbestånd, då samtliga familje­medlemmar efter henne härstammar från hennes döttrar Jansy 4363 f 1943 e Janus och Primrose 4778 f 1944 e Primo. Utöver dessa båda lämnade hon ytter­ligare 4 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont och 2 blevo stambokförda ston, som icke lämnade någon stambokförd avkomma, men där Jeanette 4068 f 1941 e Janus blev moder till 1 beskällare, nämligen

Caruso 300 f 1945 e Largo, tillhörde Flyinge, kastrerad 1949, fader till 1 remont.

Jansy, som behölls av Rudolf Andersson, var premierad AB, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris och hederspris på lantbruksmötet i Lund 1945 och 1. pris enskilt och i grupp på rikslantbruksmötet 1946. Hon var svart till färgen och enligt uppgift underbart vacker, ädel, absolut rättställd och av god ridhästmodell. Hon dog tyvärr redan vid sex års ålder och hade då endast lämnat dottern Vitesse 5160 f 1947 e Varolio (se nedan).

Primrose förblev liksom systern hos Rudolf Andersson till sin död 1964. Hon var ett kraftigt och ståtligt sto med det goda lynne, som är karaktäris­tiskt för familj 4:s hästar. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvnings­premie 1960 och lämnade 12 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, Isabella 6203 f 1958 e Hildebert, Novella 6477 f 1960 e Nixon och Perla 6695 f 1961 e Polarstern (se nedan), vilka alla bidrogo till familjens utveckling.

Vitesse (se ovan) förvärvades av Emil Bengtsson, Näsby boställe, Klasaröd, som emellertid inte hann få någon större glädje av henne, då hon dog redan vid 5 års ålder. Hennes enda avkomma var dottern Sally 5726 f 1951 e Salvator (se nedan).

Isabella (se ovan) stannade liksom systrarna hos Rudolf Anderssons son Börje, liksom fadern en framstående uppfödare, och är alltjämt i tjänst. Hon är liksom modern ett förstklassigt avelssto, premierad A, och har hittills lämnat 13 avkomlingar, av vilka 1 sålts till Statspolisen, 1 till ridhäst och 4 blivit avelsston, varav hittills 2 stambokförts, samt 1 beskällare, nämligen

Pontus 497 f 1970 e Abbé, tillhör Börje Andersson, Brösarp nr 5, Vollsjö, en kraftig men ädel hingst av hög kvalitet, som tagit pris i lättare såväl hoppning som dressyr. Uppskattad beskällare, som 1975 tillfördes 110 ston.

Se bilder av Isabella och på Pontus på nästföljande sidor.

Novella (se ovan) är alltjämt i tjänst hos Börje Andersson. Hon är premierad A och har hittills lämnat 9 avkomlingar, av vilka 1 sålts till Statspolisen, 1 exporterats till Danmark, 2 blivit stambokförda ston, vilka i sin tur producerat var sin stambokförd dotter, och 1 beskällare Apollo, vilken exporterats till Schweiz.

Isabella 6203 f 1958 e Hildebert

Perla (se ovan) förvärvades av Alf Arne Jönsson, Axelvold, hos vilken hon lämnade dottern Laramie 9294 f 1965, innan hon 1967 exporte­rades till Finland.

Sally (se ovan) behölls av Emil Bengtsson till 1957, då hon såldes till okänd köpare (!). Dessförinnan lämnade hon dottern Zorina 6146 f 1956 e Sorrento (se nedan).

Zorina tillhörde Mårten Ohlsson, Hammarshus, Kristianstad t o m 1964, då hon såldes till Margareta Nordgren, Månstorp, Äsperöd. Hon var inte något lyckat avelssto och lämnade endast 1 levande föl, dottern Jacqueline 7002 f 1961 e Juan (se nedan).

Jacqueline, tillhörde Brita och Mats Hilmersson, Qvisingsö, Älmeboda till 1970, då hon såldes till Thure Boqvist, Smålandsstenar, där hon emellertid dog påföljande år. Hon lämnade sammanlagt 5 avkomlingar, av vilka 2 blevo stambokförda ston, Afrodite 8774 f 1966 e Logik och Chanteuse 8370 f 1968 e Chanteclair xx, av vilka den senare, som tillhör Wiviane Åkesson, Grevie 1, Staffanstorp, hittills lämnat 4 avkomlingar med Utrillo, varav 1 är det ännu inte stambokförda stoet Danseuse f 1972.

Pontus 497 f 1970 e Abbé

Familjen har inga hingstar utöver de redan nämnda Caruso, Eribetro, Nitro, Pontus, Safir, och Xenophon.

I tävlingsmässigt hänseende har familjen i utredningen visat det svagaste resultatet bland familjerna, men detta beror i stor utsträckning på att tävlingsresultaten från SLRC:s tävlingar, där många representanter för familjen nått goda resultat, icke kunnat inräknas. De i utredningen förekommande pristagarna äro endast 3 till antalet, och av dessa har man en gång nått placering i medelsvår hoppning.

Av familjens 36 medlemmar är 10 alltjämt i tjänst, och eftersom de flesta är ganska unga finns det gott om möjligheter för att denna goda familj skall bestå.

FAMILJ 5 – HOBY

Familj 5 – Hoby-familjen – är den ojämförligt största av familjerna med 417 medlemmar, vilket är nästan dubbelt så mycket som den därnäst i storleksordning kommande familjen, vilken är F. 2 eller Spinda-familjen. Hobyfamiljen kommer från ett område, som haft stor betydelse för varmblodsaveln och som vi kommer att möta flera gånger i fortsättningen, nämligen Harjagers härad. Dess jordmån består till stor del av lermylla eller sandjord, som inte lämpar sig särskilt väl för odling av säd eller annat, men som bjuder på vidsträckta och lagom kuperade naturliga betesmarker. Västra Hoby är en liten typisk gammaldags skånsk by, där man alltjämt finner en del gårdar med korsvirkeslängor och halmtak precis som för 100 år sedan. Den ligger vid sidan av allfarvägen och är föga känd av turisterna, men för hästfolk och speciellt då de varmblodiga uppfödarna är Västra Hoby ett begrepp, då den har gett namn åt den berömda ”Hoby-stammen”. Den ligger vid Kävlingeån ca 5 km öster om Kävlinge. Genom byn rinner en liten bäck ned till ån och den är av ovärderlig nytta, då hästarna där både kan stilla sin törst och vid behov svalka av sig. Den lagom kuperade terrängen ger också hästarna den behövliga motionen för deras fysiska utveckling. Hästintresset inom häradet har sedan urminnes tider varit koncentrerat till gamla bondesläkter, som genom ett uthålligt, målmedvetet och sakkunnigt arbete byggt upp det utmärkta hästbeståndet. Häradets hästar ha utmärkt sig genom ädelhet, torrhet, goda rörelser och elegans, vilket kanske i viss mån kan bero på att Flyinges största hingststation Dagstorp, som är belägen inom häradet, alltid blivit synnerligen väl tillgodosedd med förstklassiga beskällare.

Upphovet till familjen blev hingsten Ypsilanti f 1846 e Flyingehingsten Morian u ett skånskt sto, som under 1850-talet inköptes av dåvarande ägaren till V. Hoby nr 6, Lars Nilsson, Virke, grundare av den s.k. Virke-stammen. Ypsilanti var en för den tidens krav mycket god beskällare, som verkade åren 1850-1867, och då givetvis hela trakten utnyttjade honom, kom han att sätta sin prägel på häststammen långt utanför häradets gränser, vilket tydligt framgår av härstamningen på många skånska lantbeskällare.

Lantbrukare Albrekt Jönsson, V. Hoby nr 14 ägde en dotter till Ypsi­lanti vid namn Savattia, som parades med Virke-hingsten Mastif (sonson till Ypsilanti!) och 1884 lämnade dottern Freja, vilken behölls som modersto av Albrekt Jönsson.

Freja förblev hos Albrekt Jönsson i varje fall t o m 1900, då den sista av hennes stambokförda döttrar föddes. Hon var liksom morfadern svart till färgen, men efter henne har den svarta färgen aldrig förekommit. Hon hade enligt uppgift sina flesta avkomlingar med den utomordentlige Lord Major. Några av avkomlingarna såldes till Hovstallet, men Albrekt Jönsson behöll stoet Maja e Lord Major som modersto, och hon kom kanske något oegentligt att räknas som familjens stammoder. Förtjänsten av denna utomordentliga familjs tillkomst och utveckling delas av Albrekt Jönsson och hans söner Nils och Jöns Albrektsson. Alla tre voro synnerligen duktiga hästkarlar, vilka gick sin egen väg utan att fråga någon till råds, vare sig det gällde val av hingstar för parning eller andra väsentliga frågor. De äro lysande exempel på det icke ringa antal föregångsmän, som betytt så mycket för den svenska varmblodsaveln.

Maja stambokfördes aldrig, vilket gör det svårt att få fram närmare uppgifter om henne. Hon lämnade emellertid med Illinois de 3 döttrarna Donna Bella 246 f 1893, Iris 659 f 1896 och Irma 247, vilka tillsammans lämnade 13 stambokförda döttrar.

Donna Bella var den enda av systrarna, som behölls av bröderna Albrekt­son. Hon var ett framstående exempel på familjens tidigare nämnda känne­tecken och hade en mycket säker nedärvningsförmåga. Hon var givetvis pre­mierad A och tillerkändes Konungens hederspris för familjegrupp vid lant­bruksmötena i Eslöv 1908 och Malmö 1914 och hade dessförinnan fått det enda 1. pris, som utdelades för familj vid lantbruksmötet i Norrköping 1906. Hon dödades 1920 vid 27 års ålder och hade då lämnat 15 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter, 5 blevo stambokförda ston, varav Venus 321 f 1898 e Belisair, Cleopatra 245 f 1899 e Walton och Constance 1070 f 1910 e Roe O’Neill xx blevo de mest betydelsefulla för familjens vidare utveckling, och 2 beskällare, nämligen

Sillinois f 1908 e Smaragd, tillhörde Flyinge, kastrerad 1915 utan stamboksangiven avkomma, och

Warois f 1909 e Warius, tillhörde Flyinge, kastrerad 1910 och såld till remont likaledes utan stamboksangiven avkomma.

Iris förvärvades av Ernst Erlandsson, Virke, som också kan hänföras till föregångsmännen inom varmblodsaveln. Han hade ett öga för hästar som få och kunde praktiskt taget med en enda blick se en hästs fel och förtjänster. Iris var i det närmaste lika framstående som helsystern Donna Bella, vilket bl. a framgår av att hon placerade sig närmast efter sys­tern vid flertalet lantbruksmöten. Hon erhöll avelsdiplom 1899 och lämnade fram till 1916 då hon dödades, 10 avkomlingar. Av dessa såldes 1 till re­mont och 5 blevo stambokförda ston, varav Wandora 662 f 1900 e Warren Hastings xx och Irma 660 f 1903 e Sans Peur (se nedan) blev av stor be­tydelse för familjens vidare utveckling.

Irma 247 var den grövsta av systrarna. Hon förvärvades av Anders Månsson, V. Hoby nr 12 och verkade hos honom t o m 1921, då hon togs ur aveln Hon var premierad A och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, varav endast Rustina 1826 f 1920 e Ruster (se nedan) blev av betydelse för familjen.

Venus (se ovan) förvärvades av den framstående uppfödaren Sven August Svensson, Kävlinge, som började sin uppfödarbana just med henne. Hon anses vara det vackraste exemplar rent utseendemässigt sett, som Hobystammen frambragt. Hennes son Sabel f 1914 e Sans Reproche, major Bertil Sandströms världsberömde dressyrhäst, var också till exteriören en avbild av sin mor. Han såldes först till Flyinge, men kastrerades och såldes. Venus var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris vid lantbruksmötena i Helsingborg 1902, Norrköping 1906, Eslöv 1908 och 1910 och 1. pris och hederspris såväl enskilt som i grupp vid jubileumslantbruksmötet i Malmö 1914. Hon förblev hos Sven August Svensson i varje fall fram till 1920, efter vilket år upplysningar om henne saknas. Hon lämnade 10 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 3 privat och 2 blevo stambokförda ston, vilka dock inte lämnade någon stambokförd avkomma.

Major Bertil Sandström på Sabel f 1914 e Sans Reproche

Cleopatra (se ovan) förblev hos bröderna Albrektsson till sin död 1915 och lämnade 5 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont, 1 blevo avelssto, Dockan  244 f 1904 e Le Cygne xx (se nedan) och 1 beskällare, nämligen

Cypern f 1905 e Le Cygne xx, tillhörde bröderna Albrektsson, kastre­rad 1910 utan stamboksangiven avkomma.

Constance (se ovan) förblev också hos bröderna Albrektsson till 1934, då hon togs ur aveln. Hon var premierad A, erövrade 2. pris vid jubileumslantbruksmötet i Malmö 1914 och lämnade 14 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter, två blevo stambokförda ston, Donna Bella II 2083 f 1921 e Attino och Doris 2313 f 1928 e Ruster (se nedan), och 3 beskällare, alla fallna e Agrar, nämligen

Paul f 1915, tillhörde Flyinge, kastrerad 1920 utan stamboksangiven avkomma,

Regent f 1916, tillhörde Flyinge, kastrerad 1925, fader till 2 stam­bokförda ston och okänt antal remonter och/eller ackordshästar, och

Schamyl f 1917, tillhörde Flyinge, kastrerad 1922 utan stamboksangiven avkomma.

Wandora (se ovan), som var den äldsta av Iris fem döttrar, behölls av Ernst Erlandsson till 1916, då hon dödades. Hon erhöll avelsdiplom 1903, erövrade 1. pris i grupp vid lantbruksmötet i Eslöv 1908, 2. pris vid lantbruksmötet i Helsingborg 1903 och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont, 6 blevo avelsston, varav 5 stambokfördes, och 1 beskällare, nämligen

Baltimore f 1911 e Amiral, tillhörde Ernst Erlandsson, avled 1919, fader till 10 stambokförda ston och tämligen säkert ett flertal remonter och/eller ackordshästar.

Irma 660 (se ovan) förblev också hos Ernst Erlandsson i varje fall fram till 1920, då hon gick gall, varefter upplysningar om henne saknas. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade hederspris vid hästut­ställningen i Malmö 1906, 1. pris i kollektion vid lantbruksmötena i Norrköping 1906, Eslöv 1908-1910 och segerpris vid jubileumslantbruksut­ställningen i Malmö 1914. Hon lämnade 10 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter och 4 blevo stambokförda ston, varav endast Irminia 1666 f 1916 e Irmino xx (se nedan) blev bidragande till familjens fortbestånd.

Rustina (se ovan) förblev hos familjen Månsson på V. Hoby till sin död 1943 och skänkte sina ägare såväl glädje som besvikelse, då hon gick gall 5 gånger och kastade 2. Hon var kraftigt byggd och väckte ett kolossalt uppseende på lantbruksmötet i Göteborg 1923 genom sin mäktighet i förening med en viss ädelhet och goda rörelser. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade hederspriser vid lantbruksmötena i Malmö och Göteborg 1923 samt 1. pris och hederspris vid lantbruksmötet i Eslöv 1934. Hon lämnade endast 7 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 1 till ridhäst och 4 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnade 12 avelsston, varav 11 stambokfördes. Den enda av döttrarna, som blev av betydelse för familjens utveckling, var Sirry 2149 f 1925 e Sixtus (se nedan).

Dockan (se ovan) förvärvades av den framstående hästuppfödaren Bror Åkesson, V. Hoby, som därmed tog hand om denna gren av Hoby-stammen, som han därefter så föredömligt förvaltat. Dockans moder Cleopatra hade av fadern Walton ärvt ett mindre trevligt lynne, men genom parningen med Le Cygne xx kom åter ett gott lynne fram hos Dockan. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade hederspriser på lantbruksmötena i Malmö och Eslöv, Konungens hederspris i grupp och 1. pris vid lantbruksmötet i Göteborg 1923. Hon dog 1927 och hade då lämnat 10 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, varav Donna 1403 f 1913 e Regulus (se nedan) blev ett framstående modersto av stor bety­delse för familjens vidare utveckling. Doris (se ovan) förvärvades av Hans Walter Persson, Möllerup, Skivarp­, som 1941 sålde henne till Nils Pehrsson, Borlunda gård, Skarhult, hos vilken hon gick gall 2 gånger och därefter såldes till ridhäst. Hon var premierad A och lämnade 8 avkomlingar. Av dessa såldes 3 till remonter och 3 blevo stambokförda ston, varav Rosita 3587 f 1939 e Eros (se nedan) blev den för familjen mest betydelsefulla, även om ättlingar efter de båda andra, Sylvia 2740 f 1933 e Schotte och Dansös 3476 f 1938 e Likör, alltjämt finns i tjänst.

Irminia (se ovan) förvärvades av Anders Nilsson, Löddeköpinge nr 8. Tyvärr är stamboksupplysningarna om henne mycket ofullkomliga. Band IV omtalar 2 ston e Ruster födda 1921 resp. 1923, men därutöver ingenting. Men i huvudband l dyker dottern Rusé 1877 RÄc f 1928 e Ruster (se nedan) upp och i samma band ytterligare en dotter, Cora 2417 f 1925 e Ruster, som lämnade 2 stambokförda döttrar, vilka dock i sin tur icke fick någon stambokförd avkomma.

Sirry (se ovan) behölls av Edvin Månsson på V. Hoby och förblev hos honom till 1946, då hon dog. Hon var inte särskilt framgångsrik som avelssto, då hon gick gall 6 gånger, kastade 2 gånger och födde ett dödfött föl. Hon lämnade därför endast 7 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, varav Naidu 2411,f 1929 e Nachbar (se nedan) blev ett mycket framstående avelssto.

Donna (se ovan) var som tidigare nämnts ett framstående sto, som skänkte Bror Åkesson mycken glädje, och så här berättar han själv: ”Hon var lika enastående under ryttare som för vagn och hade en nedärvnings­förmåga som få. Dessutom tror jag, att hennes produktionsförmåga är nästan oöverträffad. Hon dog redan vid 15 års ålder och bar då på sitt 12 föl. Dödsorsaken var stelkramp förorsakad av spiktramp. Hade hon inte genom denna olyckshändelse bortryckts vid så unga år, hade hon kanhända blivit moder till minst lika många föl till, ty den som såg Donna kunde lika gärna ta henne för en 3-års remont som för ett 15-årigt modersto”. Hon var premierad A, erövrade hederspriser i Malmö 1916 och 1917, hederspris vid lantbruksmötet i Göteborg 1923 och lämnade som nämnts 11 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 4 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnade 14 stambokförda döttrar, och 3 beskällare, nämligen

Bertram f 1923 e Tribun, tillhörde Flyinge, kastrerad 1929, fader till ett stambokfört sto och ett okänt antal remonter och/eller ackordshästar,

Cyrus f 1924 e Tribun, tillhörde Flyinge, störtad 1930, fader till hingsten Gandhi (A. 2) f 1928 u Nora 1830 e Avepal, 10 stambokförda ston och okänt antal remonter och/eller ackordshästar, samt

Gorki f 1928 e Tribun, tillhörde Strömsholm, fader till 19 stambokförda ston och ett stort antal remonter och/eller ackordshästar.

Av Donnas döttrar kommo Cleo 1759 f 1918 e Couleur, Altea 1825 f 1920 och Triessa 2074 f 1925 e Tribun (se nedan) att betyda mycket för familjens utveckling och fortbestånd.

Rosita (se ovan), som till en början var på Möllerup, kom vid okänd tidpunkt till Flyinge, där hon dog 1954. Hon lämnade 10 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont, 5 blevo stambokförda ston, vilka tillsam­mans lämnade 7 stambokförda ston, vars avkomlingar alltjämt är i tjänst, och 1 beskällare, nämligen

Heros 352 f 1950 e Heristal, tillhörde Flyinge, kastrerad 1955, fader till 1 stambokfört sto och 3 remonter och/eller ackordshästar.

Rusé (se ovan) har kunnat spåras tack vare välvilliga upplysningar av godsägare Adolf Wilner, Möllstorp. Hon föddes hos Anders Nilsson, Lödde­köpinge nr 8, föddes upp av Gunnar Henriksson, Örtofta och inköptes som 3-åring av Bernhard Wilner, Möllstorp, som 1943 sålde henne till Sten Hummerhielm, Casimirsborg, Gamleby, där hon dödades samma år. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom och lämnade 11 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, varav Rusette 2773 f 1933 e Gaumen och Rosita 4467 f 1943 e Nigro (se nedan) blevo av stor betydelse. Däremot blev den tredje dottern, Rusé 1 4082 f 1941 e Haffner, efter att ha lämnat en remont, som exporterades till Schweiz, själv exporterad som avelssto till det polska statsstuteriet.

Naidu (se ovan) förvärvades av F.L. Lennartsson, Huvudstorp, Dagstorp, där hon förblev till dess hon 1955 togs ur aveln. Hon var som redan tidigare omtalats ett förstklassigt avelssto, premierad A, erhöll avelsdiplom och fick Statens förärvningspremie 1947. Hon lämnade 18 avkomlingar, av vilka 10 såldes till remonter, 6 blevo stambokförda ston och 1 beskällare, nämligen

Pondus 201 f 1937 e Kyffhäuser, tillhörde Flyinge, kastrerad 1943, fader till 7 remonter och/eller ackordshästar.

Av Naidus döttrar blevo Nyx 3447 f 1938 e Lux, Luzzy 4822 f 1944 e Lux och Rustina II 5316 f 1948 e Sapeur (se nedan) mycket betydelsefulla för familjens utveckling.

Cleo (se ovan) fick liksom systrarna stanna hos Bror Åkesson. Hon var ett mycket framstående sto, eller vad sägs om följande meritlista? Premierad A, hästutställningens stora pris i Malmö 1922, 1. pris vid de allmänna svenska lantbruksmötena i Göteborg 1923 och Stockholm 1930, 1. pris och hederspris vid lantbruksmötet i Eslöv 1934 och 1. pris och he­derspris för familjegrupp vid distriktslantbruksmötet i Malmö 1937!  Hon lämnade enligt stamboken sitt sista föl, som var det 12., 1941, och av avkomlingarna såldes 4 till remonter, 5 blevo stambokförda ston, varav Signe 2171 f 1925 e Sixtus och Ketti 3011 f 1935 e Eros (se nedan) blev de mest betydelsefulla, och 1 beskällare, nämligen

Extrême f 1926 e Sixtus, tillhörde Flyinge, kastrerad 1932 och såld till Statspolisen, fader till 2 stambokförda ston och okänt antal re­monter och/eller ackordshästar.

Altea (se ovan) förblev hos Bror Åkesson till 1933, då hon dog. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade hederspris i Malmö 1923, 2. pris för familjegrupp vid allmänna svenska lantbruksmötet i Stockholm 1930 och lämnade 6 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont och 2 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnade 7 stambokförda döttrar,

Triessa (se ovan) får nog anses ha varit fullt i klass med storasyster Cleo. Hon var premierad A, erövrade hederspris i Malmö 1928, 1. pris och hederspris vid allmänna svenska lantbruksmötet i Stockholm 1930, vid lant­bruksmötena i Eslöv 1934, Malmö 1937 och Lund 1945, 2. pris med avkomma vid rikslantbruksmötet 1946 samt erhöll Statens förärvningspremie samma år. Hon togs ur aveln 1950 och hade då lämnat 15 avkomlingar, av vilka fyra sål­des till remonter, 5 blevo stambokförda ston, varav Triola 2421 f 1930 e Alderath, Kajsa 3181 f 1936 e Kantat och Soressa 5338 f 1948 e Sorrento (se nedan) blevo av stor betydelse för familjen, ävensom 3 beskällare, nämligen

Hassard f 1929 e Alderath, tillhörde Strömsholm, död 1933 utan stamboksangiven avkomma,

Kastor 132 f 1932 e Alderath, tillhörde Flyinge, kastrerad 1942, fader till hingsten Saturnus f 1939 u Ketti (5) 3011 e Eros, 5 stambokförda ston och 17 remonter och/eller ackordshästar, samt

Regulator 211 f 1938 e Likör, tillhörde Flyinge, dödad 1955, fader till 15 stambokförda ston och 57 remonter och/eller ackordshästar.

Rusette (se ovan) föddes och förblev hos Bernhard Wilner till sin död 1953. Hon var ett utmärkt sto som aldrig gick gall, premierad A, erhöll avelsdiplom, Statens förärvningspremie 1949 och lämnade 15 ensartade, korrekta föl av lämplig modell och med gott skelett, vilka alla varit hårda, starka hästar, som förärvt sig väl. Av avkomlingarna såldes 7 som remonter (varav 2 ex­porterades till Finland) och 4 blevo stambokförda ston, varav Russi 3359 f 1937 e Haffner, Roulette 4467 f 1942 e Yngve 1 och Rusette V 5364 f 1948 e Locarno (se nedan) betytt mycket för familjens utveckling.

Rosita (se ovan) föddes och förblev hos Sten Hummerhielm till 1969, då hon togs ur aveln. Hon var ett utmärkt sto, premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris och hederspris på hästutställningen i Linköping 1948 och på lantbruksmötet i Gamleby samt fick Statens förärvningspremie 1956. Hon lämnade 19 avkomlingar, av vilka 7 såldes till remonter, 2 till ridhästar och 6 blevo stambokförda ston, vilka hittills lämnat 6 stam­bokförda döttrar, och av vilka flera alltjämt äro i tjänst.

Nyx (se ovan) tillhörde Elof Linell, nr 11, Häljarp till 1954, då hon dog. Hon var premierad A och lämnade nio avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz), 2 till ridhästar och 2 blevo stambokförda ston, varav Pansette 4189 f 1942 e Pansar (se nedan) var bäst.

Luzzy (se ovan) tillhörde Albin Nilsson, Dalbo, Stockamöllan t o m 1959 och kom via en ägare 1962 till Eva Nilsson, Araslövs gård, Vinnö, hos vilken hon förblev till sin död 1970. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1956 och lämnade 18 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter, 2 på export och 5 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnat 4 stambokförda döttrar.

Rustina II (se ovan) tillhörde Bertil Månsson, V. Hoby nr 12 till sin död 1967. Hon var ingen skönhet, men lämnade korrekta avkomlingar med gott temperament och god framåtanda särskilt i hoppning och fälttävlan. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1961 och lämnade 13 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter (av vilka 1 exporterades till Schweiz, Wukari,f 1962 e Idealist, framstående fälttävlanshäst), 5 blevo stambokförda ston och 1 beskällare, nämligen den förstklassige

Rockad 406 f 1959 e Tokajer, tillhör Flyinge, erhöll Statens förärvningspremie 1971, fader hittills till 36 stambokförda ston och 21 re­monter och/eller ackords-hästar.

Rustinas döttrar ha hittills lämnat 5 stambokförda döttrar, vilka alltjämt är i tjänst, och vilka i sin tur hittills lämnat 4 stambokförda döttrar.

Signe (se ovan) förvärvades av Otto Thott, Skabersjö och övertogs 1933 av sonen Stig Thott. Hon var premierad A, erhöll Kronprinsens hederspris i Malmö 1929, erövrade 1. pris och hederspris enskilt och för familj på lantbruksmötet i Eslöv 1934 och 2. pris enskilt och för familj på distriktslantbruksmötet i Malmö 1937. Hon lämnade 9 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter, 1 blev stambokfört sto och 1 beskällare, nämligen

Kantat 128 f 1932 e Ebonit, tillhörde Strömsholm, Statens pris till hingst, född hos privat uppfödare 1950, avlivad 1952, fader till 22 stam­bokförda ston och 90 remonter och/eller ackordshästar.

Ketti (se ovan) såldes till Berndt Persson, Öveds gård, Skartofta, hos vilken hon förblev till 1951, då hon togs ur aveln. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris på distriktslantbruksmötet i Malmö 1937, 1. pris och hederspris på lantbruksmötet i Lund 1945 och lämnade 7 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, vilka båda ha än i dag har tjänstgörande ättlingar, men där Kickan 4196 f 1942 e Primo (se nedan) var den mest betydelsefulla.

Triola (se ovan) tillhörde And. Anderssons stbh, Alestad nr 18, Bjärsjölagård t o m 1942 och därefter Valter Jönsson, Brösarp, Vollsjö, som emellertid icke fick någon glädje av henne, då hon gick gall två år i rad och därefter togs ur aveln. Hon lämnade endast 4 levande avkomlingar, varav 2 såldes till remonter, 1 till Statspolisen och 1 blevo stambokfört sto, Comtesse 3597 f 1939 e Kondor (se nedan).

Kajsa (se ovan) tillhörde Åke Åkesson, V. Hoby, Krutmöllan fram till sin död vid 18 års ålder. Hon var ett utmärkt avelssto, premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris och hederspris enskilt och i familj med modern vid lantbruksmötet i Lund 1945, 1. pris enskilt och 2. pris i familj med modern vid rikslantbruksmötet 1946 och fick Statens förärvningspremie 1951. Hon lämnade 12 avkomlingar, varav 4 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz), 3 blevo stambokförda ston, varav Messina 4850 f 1945 e Mecenat (se nedan) blev betydelsefull, och 2 beskällare, nämligen

Ansgar 283 f 1943 e Pansar, tillhörde Flyinge, kastrerad 1950, fader till 1 stambokfört sto och 11 remonter och/eller ackordshästar, och

Ergo 323 f 1947 e Eros, tillhörde Flyinge, kastrerad 1954 och såld till Hovstallet, fader till 1 stambokfört sto.

Soressa (se ovan) kom till Bror Åkessons svärson Gunnar Månsson, Bostället, Vallkärra, där hon redan från början visade sig vara ett utmärkt avelssto. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom och G. af Peterséns hederspris till bästa 3-åring i Malmöhus län 1951, erövrade 1. pris och hederspris vid hästutställningen i Malmö 1953 och hederspris och stor medalj vid rikslantbruksmötet i Jönköping 1959, där Hodder Stjernswärd ansåg henne vara Sveriges vackraste sto. På grund av äggstocksinflamma­tion måste hon tyvärr tagas ur aveln 1964 och hade då lämnat 5 avkomlingar, av vilka 1 såldes som remont till Schweiz och 4 blevo stambokförda och diplomerade ston, vilka i sin tur lämnat 8 alltjämt i tjänst varande stambokförda döttrar, varav Sorita 5735 f 1952 e Biarritz (se nedan) hittills visat sig vara den bästa.

Soressa 5338 f 1948 e Sorrento

Russi (se ovan) tillhörde Yngve Olsson, Runsten t o m 1942, då hon förvärvades av Sten Hummerhielm, Casimirsborg, Gamleby. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1952 och lämnade 13 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 5 blevo stambokförda ston, varav Nirvana 5086 f 1946 e Milex, Tiara 5680 f 1950 e Parad och Mignon 6264 f 1957 e Utter (se nedan) blevo särskilt betydelsefulla för familjens utveckling, och 1 beskällare, nämligen den framstående

Gaspari 340 f 1949 e Parad, tillhörde Flyinge, Statens förärvnings­premie 1959, dressyrhäst i världsklass, såld 1971 till Yngve Viebeke, Kristianstad, fader till hingstarna Dragon 465 f 1967 u Lansy 7157 e Lansiär Elektron (F.1) 469 f 1968 u Kalmia 6201 e Heimdal, Emir (F.2) 471 f 1968 u Donetta 6885 e Biarritz, Figaro (F.2) 477 f 1969 u Donetta 6885 e Biarritz, Gallax (F.2) 487 f 1970 u Delta 6314 e Magnat, Gaspadin 499 f 1970 u Desirée 8885 e Drabant, Gassendi (F.3) 422 f 1962 u Irmelina 5940 e Varolio, Herkules (F.1) 504 f 1971 u Kalmia 6201 e Heimdal, Imperator (F.2) 529 f 1972 u Donetta 6885 e Biarritz, Piaff (5) 399 f 1958 u Clodette 5159 e Ruthven och Playboy (F.3) 445 f 1963 u Irmelina 5940 e Varolio, 92 stambokförda ston och 65 remonter och/eller ackordshästar.

Russi var också moder till den framstående dressyrhästen Casanova f 1955 e Utter, liksom Gaspari uppfödd av Sten Hummerhielm, svenskt OS-hopp för Montreal, som tyvärr störtade vid dressyrtävlingarna i Aachen 1976.

Rusette V (se ovan) föddes hos Bernhard Wilner och övergick 1968 till sonen Adolf Wilner, som beskriver henne som ”ett utomordentligt sto med glimten i ögonvrån ända in i det sista”. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris på utställningen i Ottenby 1952 och fick Statens förärvningspremie 1963. Hon lämnade 17 föl i följd fram till 1968, men sedan hon gått gall de 3 följande åren dödades hon 1972. Av avkomlingarna såldes 5 till remonter, 4 till ridhästar och 5 blevo stambokförda ston, varav Rusetta 5799 f 1953 e Tokajer (se nedan) hittills visat sig vara den bästa. En av ridhästarna var den utmärkte hopparen Maczett f 1959 e Jarramas.

Pansette (se ovan) behölls av Elof Linell och visade sig vara ett utmärkt avelssto. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris och hederspris på lantbruksmötet i Lund 1945 och rikslantbruksmötet 1946, erhöll G. af Petersons hederspris 1945 och fick Statens förärvnings­premie 1956. Hon lämnade fram till 1964, då hon dödades, 14 avkomlingar, av vilka 7 såldes till remonter (varav 2 exporterades till Schweiz och 1 senare blevo stambokfört sto), 3 såldes till ridhästar och 4 blevo direkt stambokförda ston, vilka hittills lämnat 3 avelsston, varav 2 stambokförts.

Kickan (se ovan) var ett mycket framstående avelssto, som tillhörde Karl G. Nilsson, Bynkeshus, Eslöv fram till 1963 och därefter sonen Karl-Erik. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris på lant­bruksmötet i Lund 1945 och fick Statens förärvningspremie 1953. Hon läm­nade fram till 1965, då hon dödades, 18 avkomlingar, av vilka 8 såldes till remonter (varav 4 exporterades till Schweiz), 6 blevo stambokförda ston, vilka i sin tur producerat 6 alltjämt i tjänst varande stambokförda döttrar, och 1 beskällare, nämligen den utmärkte

Frondeur 333 f 1948 e Salvator, tillhörde Flyinge, erhöll Statens förärvningspremie 1958, dödad 1967, fader till hingstarna Logik (31) 379 f 1959 u Ersy 5515 e Eros, Nixon (31) 393 f 1956 u Balette 5627 e Barba­rossa och Zaran 473 f 1967 u Zorina 7310 e Gladiator, 72 stambokförda ston och 104 remonter och/eller ackordshästar.

Comtesse tillhörde bröderna Yngve och Uno Avenberg, Alestad, Bjärsjö­lagård till 1948, då hon blev överkörd och dödad med sitt årsföl e Ruthven. Dessförinnan hade hon lämnat 4 stambokförda döttrar, av vilka Clodette 5159 f 1946 e Ruthven (se nedan) blev av betydelse.

Messina, (se ovan) förblev hos Åke Åkesson till 1965, då hon dödades efter att inte ha lämnat något föl de sista 5 åren. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, Statens förärvningspremie 1956 och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter (varav 2 exporterades till Schweiz), 1 till Statspolisen, 1 blevo stambokfört sto, Frida 5891 f 1955 e Frondeur, som har tre ättlingar i tjänst alltjämt, och 1 beskällare, nämligen

Irak 363 f 1951 e Barbarossa, tillhörde Flyinge, Statens förärvningspremie 1962, exporterad till Danmark 1969, fader till 53 stambokförda ston och 37 remonter och/eller ackordshästar.

Sorita, (se ovan) var ett storlinjigt korrekt sto, som förblev hos Gunnar Månsson till 1971, då hon avlivades. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom och G. af Peterséns hederspris 1955, liten medalj på rikslantbruksmötet i Jönköping 1959 och lämnade 11 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz), 1 exporterades till Danmark, Tokita f 1959 e Tokajer, och 4 blevo stambokförda ston, av vilka Trojka 6511 f 1958 e Tokajer hittills lämnat 3 stambokförda döttrar, alltjämt är i tjänst varande döttrar.

Nirvana (se ovan) föddes och förblev hos Sten Hummerhielm fram till 1967, då hon togs ur aveln. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris och hederspris vid hästutställningen i Linköping 1948 och lantbruksmötet i Gamleby 1954 och fick Statens förärvningspremie 1963. Hon lämnade 15 avkomlingar, av vilka 4 såldes till ridhästar och 6 blevo stambokförda ston, vilka hittills lämnat 10 stambokförda döttrar. Dessutom såldes avelsstoet Sirikit f 1960 e Utter till Danmark.

Tiara (se ovan), som var premierad A, förblev hos Sten Hummerhielm. Hon dog 1964 och hade då lämnat 5 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont, 1 till ridhäst och 2 blevo stambokförda ston, vilka hittills producerat 7 alltjämt i tjänst varande avelsston, varav 6 stambokförts.

Mignon (se ovan), som alltjämt är i tjänst hos Sten Hummerhielm, är premierad A, har fått avelsdiplom och har hittills lämnat 10 avkomlingar, av vilka 3 sålts till ridhästar och 5 blivit stambokförda ston i tjänst varande ston. Av dessa har Pebles 6991 f 1962 e Oberon hittills lämnat 2 stambokförda döttrar.

Rusetta (se ovan) var den bästa av Rusette V:s döttrar. Hon förblev hos familjen Wilner på Möllstorp till sin död 1969. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade stor medalj på rikslantbruksmötet i Jönköping 1959 och fick Statens förärvningspremie 1961. Hon lämnade 11 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 2 till ridhästar och 5 blevo alltjämt i tjänst varande stambokförda ston, vilka hittills producerat 3 stambokförda döttrar.

Clodette (se ovan) tillhörde Yngve Avenberg till och med 1951, P. Mårtensson, Ilstorps Södergård, Sjöbo 1952 – 1956 och så till sist Carl_Axel Andreasson, Ljungatorp, Tomelilla, hos vilken hon förblev till sin död 1965. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris på lantbruksmötet i Husie 1949 och hästutställningen i Malmö 1953, fick Statens förärvningspremie 1961 och lämnade 11 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter, 4 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans hittills lämnat 12 avelsston, varav 10 stambokförts, och 2 beskällare, näm­ligen den utomordentlige

Piaff 399 f 1958 e Gaspari, ”världens bästa dressyrhäst” om man får tro den tyske generalen Horst Niemaeks yttrande i Celle 1970, tillhörde Flyinge, Statens förärvningspremie 1965, exporterad till Västtyskland 1965, fader till 21 stambokförda ston och 17 remonter och­/eller ackordshästar och Polarquist f 1962 e Polarstern, såld till Flyinge, exporterad 1965 till Danmark.

 Såsom representant för de unga i familjen må nämnas Pia 7162 f 1963 e Picasso u Clodine 5892 e Dianthus, dotterdotterdotter till Triessa (se ovan). Hon är premierad A och beskrivs av sin ägare, Kaj Johansson, Nygård, Ripa, på följande sätt: ”Hon är en fux med bläs, vackert huvud, långlinjerad med bra djup och bred bringa, mycket goda gångarter, lugn, snäll och orädd”. Med andra ord en god representant för denna förnämliga familj. Hon har hittills lämnat 7 avkomlingar, av vilka ägaren särskilt velat framhålla hopparen Farin f 1967 e Sombrero och Snobben f 1969 e Astronaut, vilken senare sålts till Lene Lemke-Nissen, Västtyskland, där han enligt utsago startat i såväl medelsvår som svår hoppning. Hon är vidare moder till två mycket lovande unghästar, Lillebror f 1971 e Ceylon, som vann kvalitetstävlan på Flyinge 1975 och av Flyingechef, major Olle Kjellander, betecknades som ”ett strå vassare än Snobben”, och Linda f 1973 e Lansiär, som placerats som nummer ett vid premiering i Bäckaskog, såväl 1974 som 1975.

Piaff 339 f 1958 e Gaspari

Säkert finns det många, många fler goda representanter för familjen än de här ovan uppräknade, men familjens omfång gör det omöjligt att taga med flera.

Utöver de tidigare nämnda hingstarna Ansgar, Baltimore, Bertram, Cypern, Cyrus, Ergo, Extrême, Frondeur, Gaspari, Gorki, Hassard, Heros, Irak, Kantat, Kastor, Paul, Piaff, Pondus, Regent, Regulator, Rockad, Sabel, Schamyl, Sillinois, Warois och Visir hör också följande till familjen:

Amiral II f 1913 e Smaragd u Arlamida 723 RÄ II e Amiral, tillhörde N.A. Nilsson, St. Alnäs, Gunnebo, verksam 1917-1928, fader till 2 stam­bokförda ston och okänt antal remonter och/eller ackordshästar,

Dukat 466 f 1967 e Ulex u Galanta 5917 e Gallas, tillhörde Flyinge, exporterad 1971 till Danmark utan stamboksangiven avkomma,

Indus 530 f 1972 e Cosmos xx u Tirola 7608 e Oberon, tillhör Flyinge,

Iran 533 f 1972 e Changall u Irja 7508 e Jarramas, tillhör Flyinge,

Ivan f 1929 e He xx u Asta 2078 e Attino, tillhörde Flyinge t o m 1932, efter vilket år uppgifter om honom saknas, fader till 2 stambokförda ston,

Jacobin f 1973 e Lansiär u Clodine 5892 e Dianthus, tillhör Flyinge, tjänstgör för första gången 1976,

Kartago 373 f 1953 e Dohna II u Salvi 4998 e Salvator, tillhörde Flyinge, kastrerad 1956 utan stamboksangiven avkomma,

Trianon 242 f 1940 e Ebonit u Sibylla 2514 e Dante, tillhörde Ströms­holm, dödad 1954, fader till 6 stambokförda ston och 35 remonter och/eller ackordshästar,

Tuxen 245 f 1940 e Lux u Wandora 2696 e Schotte, tillhörde Flyinge, kastrerad 1946, fader till 1 stambokfört sto och 16 remonter och/eller ackordshästar,

Uranus f 1919 e Pappenheim u Attina 1460 e Attino, tillhörde Ströms­holm, utslagen 1923 utan stambokförd avkomma och

Voleur 273 f 1942 e Pansar u Carmencita 3318 e Kastor, tillhörde Flyinge, avlivad 1952, fader till hingsten Elan (F.5) 320 f 1947 u Hillevi 2466 e Ingraban, 3 stambokförda ston och 9 remonter och/eller ackordshästar.

Beträffande familjens betydelse för tävlingssporten ligger den givetvis antalsmässigt långt före alla andra familjer med sina 153 pristagare, varav 11 i svår klass, men ser man antalet procentuellt i förhållande till antalet medlemmar i familjen och enbart hänfört till den period undersök­ningen gäller, d v s åren 1935-1975, så kommer den först på 20, plats. Men även här måste påpekas, att beräkningen kan vara missvisande, eftersom SLRC:s tävlingsresultat icke kunnat inräknas. Av de elva pristagarna i svår klass är Casanova, Gaspari och Maczett redan nämnda (Piaff och Sabel ha inga tävlingsresultat under den tid undersökningen omfattar) och de övriga är Bob f 1932 e Schotte u Constance 1070 e Roe O’Neill xx (såväl hoppning som fälttävlan) samt hopparna Cadeau f 1924 e Corsänger u Eltona 1063 RX III, Sisu f 1935 e Eros u Tea 214 e Tribun (även fälttävlan), Paver f 1949 e Papaver u Laila 3925 e Shon Maclean xx, Go-Go f 1961 e Tokajer u Naidu I 4819 e Lux, Ta-Ta f 1935 e Ebonit u Signe 2171 e Sixtus (även fälttävlan), Sisu II f 1953 e Donau u Sibylla 2514 e Dante och Volontaire f 1963 e Barbarossa u Fokkina 5978 e Fokker. Bland de många pristagarna finns givetvis ett mycket stort antal i medelsvår klass företrädesvis hoppning.

Av familjens 417 medlemmar är 198 alltjämt i tjänst och den kommer att för avsevärd tid framöver behålla sin dominerande ställning, vartill kommer att man också kan räkna med många värdefulla tillskott till tävlingssporten från denna utmärkta familj.

Stofamilj 6-10 - NORRÅKRA, ÖSTERLIA, CASTELLA, SINOPE & ELFE

FAMILJ 6 – NORRÅKRA

Familj 6 – Norråkra-familjen – har fått ett något oegentligt namn, eftersom stammodern Blända 520 f 1885 e Lord Major u ett sto e Brunte, en hingst av Virke-ras, inte kom från Norråkra utan från Jöns Hansson, V. Strö, Trollenäs, som sålde henne till svärsonen Jöns Jönsson, Norråkra.

Blända, som skänkte sin ägare mycken glädje, var ett utmärkt sto, som levde ända till 1908 och lämnade 13 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter och 6 blevo stambokförda ston, av vilka endast Venus 282 f 1895 och Gretchen 666 f 1899 båda e Pollux. Denne naturlige och lättfödde hingst, som var född 1891 i St Harrie e Hannibal-Belisair-Pojax och ägdes av Jöns Hansson, blev ett gott inslag i familjens antavla.

Venus förvärvades av Anders Nilsson, Håstanslöf, Norrviddinge, hos vilken hon förblev till 1913, efter vilket år hon bytte ägare flera gånger och därigenom inte kunnat följas vidare. Hon lämnade enligt tillgängliga stamboksuppgifter 6 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, varav dock endast Yvette 522 f 1901 e Illinois (se nedan) lämnade stambokförd avkomma.

Gretchen förblev hos Jöns Jönsson fram till sin död 1918 och lämnade 12 avkomlingar, av vilka 8 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, Irwisch 1360 f 1930 och Irma 1589 f 1915 båda e Irmino xx (se nedan), vilka båda skulle få stor betydelse för familjens vidare utveckling.

Ytterligare en dotter till Blända bör kanske nämnas, nämligen Havanna 202 f 1894 e Hannibal, som genom dottern Anette 200 f 1901 e Warren Hastings xx blev mormoder till ryttmästare Greger Adlercreutz’ olympiska dressyrhäst Teresina f 1920 e Attino och ävensom till 1 beskällare, nämligen

Styribal f 1903 e Styrax xx, tillhörde Flyinge, kastrerad och såld 1915, fader till 3 stambokförda ston och ett okänt antal remonter och eller ackordshästar.

Yvette (se ovan) förvärvades av Nils Jönsson, V. Ströö, Trollenäs, hos vilken hon förblev i varje fall fram till 1920, efter vilket år uppgifter om henne saknas. Hon visade sig inte vara särskilt framstående som avelssto utan lämnade döda föl 3 gånger och gick gall 6 gånger samt kastade 1 gång. Hennes resultat blev därför endast 4 avkomlingar, av vilka en såldes till remont och 2 blevo stambokförda ston, varav endast Yvon 1590 f 1915 e Lorheim (se nedan) lämnade stambokförd avkomma.

Irwisch (se ovan) förblev hos Jöns Jönsson ända till sin död 1933. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom och prisbelönades vid hästutställ­ningen i Malmö 1916. Hon lämnade 9 avkomlingar, av vilka 7 såldes till remonter och 1 behölls till avelssto, Ulla 2324 f 1928 e Utrecht (se nedan).

Irma (se ovan) blev också kvar på Norråkra, där hon lämnade 13 avkomlingar, innan hon dödades 1937. Hon var premierad A och erhöll avelsdiplom. Av avkomlingarna såldes 10 till remonter (varav 2 senare blevo stambokförda ston) och 1 stambokfördes direkt, Iris 2972 f 1933 e Ga­rant, som också kom att bli den enda av betydelse för familjen (se nedan).

Yvon (se ovan) förvärvades av Pål Bengtsson, Virke och förblev hos honom till sin död 1931. Hon var premierad AB och lämnade 9 avkomlingar, av vilka 7 såldes till remonter (varav 1 senare blev stambokfört sto utan att göra några insatser för familjens utveckling) och 1 direkt stam­bokfört sto, Yvonne 2410 f 1930 e Niedrich (se nedan), som skulle bli betydelsefullt.

Ulla (se ovan) såldes till Julius Göransson, Fredriksdal, Svalöv, hos vilken hon verkade fram till 1938, då hon såldes till Norge. Dess­förinnan lämnade hon 5 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter (varav 1 senare blev stambokfört sto, Elvi 2984 f 1935 e Effendi) och 1 direkt stambokfördes, Elly 2843 f 1934  e Effendi. Både Elly och Elvi (se nedan) blevo av stor betydelse för familjens utveckling.

 

Iris (se ovan) köptes som 3-åring av Josef Andersson, Sonnarp nr 6, Skåne-Ask, där hennes ättlingar alltjämt verkar hos sonen Gustaf. Hon var premierad AB och erhöll avelsdiplom men lämnade endast 3 levande avkomlingar, av vilka en såldes till ridhäst och 2 blevo stambokförda ston, varav endast Noire 5157 f 1946 e Novarro (se nedan) lämnade stambokförd avkomma, men i gengäld blev hon av vital betydelse för familjens utveck­ling.

Noire 5157 f 1946 e Novarro med Nina 7185 e Niarchos

Yvonne (se ovan) förblev hos Pål Bengtsson t o m 1944, då hon övergick i sonens, Gunnar Bengtsson ägo. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1947 och lämnande, innan hon avlivades 1953, 11 avkomlingar av vilka 4 såldes till remonter, 1 till Statspolisen och 5 blevo stambokförda ston, vilka i varje fall hittills inte betytt någonting för familjens vidmakthållande.

Elly (se ovan) såldes till Nils Ek, Ö. Asmundtorp, Stabbarps gruva och förblev hos honom t o m 1946, då hon såldes vidare till Nils B. Bengtson, Ö. Asmundtorp nr 16 för att 1949 slutligen hamna hos den kände upp­födaren Edvin Olsson, Höör. Hos honom lämnade hon bara 1 föl och gick gall 4 år i rad, varefter hon togs ur aveln. Totalt fick hon 10 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, vilka dock i sin tur inte lämnade någon stambokförd avkomma.

Elvi (se ovan) förblev hos Julius Göransson t o m 1942 och förvärvades då av Per Andersson, Ängstorp, Trollenäs, hos vilken hon stannade till sin död 1958. Hon var ett utmärkt avelssto, premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 2. pris enskilt och med familj på lantbruksmötet i Lund 1945, fick Statens förärvningspremie 1949 och lämnade 16 avkomlingar av vilka 7 såldes till remonter, 2 till Statspolisen, 6 blevo avelsston (varav Nora f 1943 e Novarro med 3. pris på lantbruksmötet i Lund 1945 dog året därpå) och en beskällare, nämligen

Gondol 344 f 1949 e Onkel, tillhörde Flyinge, kastrerad 1953 utan stamboksangiven avkomma.

Av Elvis 5 kvarvarande stambokförda döttrar lämnade Nancy 5050 f 1944 e Novarro och Rosita 5026 f 1946 e Tuxen tillsammans fem stambokförda ston, vilka i sin tur producerat hittills 6 stambokförda alltjämt i tjänst varande stambokförda döttrar.

Noire (se ovan) föddes och verkade hos Josef Andersson fram till sin död 1971. Hon var ett utomordentligt avelssto med gott temperament och goda rörelser, premierad A och fick Statens förärvningspremie 1962. Hon lämnade 16 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter (varav 2 ex­porterades till Schweiz) och 5 blevo alltjämt i tjänst varande stam­bokförda ston. 2 av dessa äro kvar på Sonnarp, nämligen Lotta 6316 f 1959 e Afghan, som hittills lämnat bra avkomlingar, bl a 2 stambokförda döttrar och 1 2-årigt ungsto, samt Schallet 9038 f 1968 e Immer, som hittills lämnat 2 föl. Av de övriga har framförallt Min-Etta 6302 f 1958 e Immer visat sig vara ett utmärkt avelssto.

Min-Etta förvärvades av Susanne Nathanson, Granhammars gård, Kungsängen t o m 1964 och förvärvades då av Christina Planck, Nygården, Axvall hos vilken hon alltjämt är i tjänst. Hon är premierad A och har hittills lämnat 7 avkomlingar, varav 2 sålts till ridhästar (varav 1 senare blev stambokfört sto) och 3 direkt stambokförts under de trev­liga namnen Min-Andra 8217 f 1967 e Juan, Ma Troisième 8539 f 1968 e Virak och Kvarta 9970 f 1970 e Gaspari.

Utöver de tidigare nämnda hingstarna Gondol och Styribal hör till familjen också

Aramis 285 f 1943 e Largo u Irma 3147 e Honnör, tillhörde Flyinge, kastrerad 1949, fader till 6 stambokförda ston och 15 remonter och/eller ackordshästar.

Tävlingsmässigt sett har familjen hävdat sig väl med 33 pristagare, varav 3 i svår klass, nämligen utöver den nämnda Teresina också dressyrhästen Ikon f 1939 e Kask u Vitra 2269 e Vitaby och fälttävlanshästen Rex III f 1952 e Drabant u Nancy 5050 e Novarro.

Av familjens 81 medlemmar är 26 alltjämt i tjänst och familjens fortbestånd är säkrat för en god tid framöver.

FAMILJ 7 – ÖSTERLIA

Familj 7 – Österlia-familjen – hör liksom familj 4 till de minsta familjerna och är dessutom tyvärr utgången. Stammodern Asterea 278 f 1894 e Adeptus xx- Jeremias-Granada-Y. Pyrrhus importerades som föl av det s.k. ”Hannoveranska Fölbolaget”, en sammanslutning, som stöddes av Hushållningssällskapet och som importerade ett stort antal såväl hanno­veranska som ostpreussiska stoföl av stor betydelse för vår varmblodsavel. Själva inköpen ombesörjdes av chefen för premieringsnämnden, överste C.D. von Essen.

Asterea, som förvärvades av den skicklige hästkarlen Lars Giselsson, Håstad, Österslöv, var ett högelegant, korrekt och vackert sto, som erhöll avelsdiplom och erövrade 1. pris vid lantbruksmötet i Kristianstad 1899. Hon lämnade endast 8 avkomlingar, av vilka 2 blevo stambokförda ston och 1 beskällare, nämligen

Irmus f 1905 e Irmino xx, tillhörde Strömsholm, kastrerad 1915, fader till 1 stambokfört sto.

Av Astereas båda döttrar var det endast den yngsta, Astride 726 f 1904 e Irmino xx, som kom att få svara för familjens utveckling och fortbestånd, då den äldre systern Lydia 352 f 1902 e Hohenzollern inte läm­nade någon stambokförd avkomma.

Astride förvärvades av Nils Hansson, Österlia, Olseröd, där gården gav familjen dess namn, och där den blivit kvar till 1953, då familjen Nilssons sista häst Mentona 4056 f 1941 e Mentor dog. Astride dog redan vid 12 års ålder och hade då lämnat 7 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter och två blevo stambokförda ston, Jossa 228 RÄ II f 1912 e Joshua xx och Gulli 2291 f 1914 e Goldonkel.

Jossa, till var premierad A, förvärvades av Axel Johansson, Skärlöf, hos vilken hon förblev till sin död 1925. Hon lämnade endast 5 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter och 1 behölls till avelssto, Siggan 1090 1 III f 1924 e Siegerman (se nedan).

Gulli förblev hos Anders B. Nilsson på Österlia till sin död 1932. Hon var premierad AB och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter (varav 1 senare blev avelssto) och 2 direkt blevo avelsston. De 3 döttrarna var Alva 2287 f 1927 e Avepal, Diana 2536 f 1930 e Avepal och Boel 2891 f 1931 e Sebastian (se nedan).

Siggan (se ovan) förblev hos Axel Johansson sannolikt till 1931, då hon förvärvades av Arthur Gustafsson, Resmo, hos vilken hon stannade till sin död 1939. Hon var premierad A, men var väl knappast något särskilt bra avelssto, då hon gick gall 4 gånger och hade 1 föl, som dog vid födseln. Hon fick därför endast 5 avkomlingar, varav 2 såldes som remonter, 1 till Statspolisen och 2 blevo stambokförda ston, av vilka endast Sally 2621 f 1930 e Sonnensänger (se nedan) bidrog till att föra familjen vidare.

Alva (se ovan), som behölls på Österlia, var synbarligen ett mycket lovande avelssto, men dog redan vid 6 års ålder. Hon erhöll pris vid lant­bruksmötet i Stockholm 1930, 3. pris såväl enskilt som i kollektiv vid utställningen i Kristianstad och lämnade 2 avkomlingar, av vilka den ena var stambokfört sto, Anita 2909 f 1932 e Brand, som lämnade fyra stambokförda döttrar, vilka dock i sin tur icke lämnade någon stambokförd avkomma.

Diana var väl den bästa av Gullis döttrar. Hon tillhörde Anders Nilssons son Östen på Österlia och förblev hos honom till sin död 1949. Hon var premierad A och lämnade 12 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter, 3 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnade 2 stambokförda döttrar, vilka dock i sin tur icke lämnade någon stambokförd avkomma, och 1 beskällare, nämligen den framstående huvudbeskällaren på Flyinge

Onkel 182 f 1936 e Humanist, tillhörde Flyinge, Statens pris till hingst, född hos privat uppfödare 1946, avlivad 1955, fader till hingstarna Ametist (1) 281 f 1943 u Fama 3115 e Largo, Arianus (F.1) 287 f 1943 u Georgina 3410 e Largo, Arkimedes (F.4) 288 f 1943 u Larkenda 3626 e Largo, Bonzo (1) 295 f 1944 u Zorla 3272 e Largo, Bramin (1) 297 f 1944 u Fatima 3584 e Largo, Carol (1) 299 f 1945 u Fama 3115 e Largo, Chapman 303 f 1945 u Marina 3998 e Eros, Diogenes (F.2) 311 f 1946 u Diana 3787 e Largo, Domino (1) 312 f 1946 u Fantasi 3979 e Largo, Donau (1) 313 f 1946 u Zaida II 2609 e Ruster, Gondol (6) 344 f 1949 u Elvi 2984 e Effendi, Taktik (F.2) 235 f 1940 u Spinda 1866 e Schwabenstreich, Tirpitz (F.3) 238 f 1940 u Irma II 2831 e Indigo, Uncas, (1) 248 f 1941 u Fama 3115 e Largo, Uncle Sam (F.3) 249 f 1941 u Irma II 2831 e Indigo, Ural 253 f 1941 u Adagunda 2205 e Almrausch I, Urgent 255 f 1941 u Celia 1994 e Osier, Valhall (F.4) 262 f 1942 u Galathea 3116 e Largo, Vineto (F.2) 266 f 1942 u Spinette 3117 e Largo, Vital (F.5) 270 f 1942 u Hillevi 2466 e Ingraban och Volfram (1) 274 f 1942 u Fama 3115 e Largo, 44 stamboksförda ston och 110 remonter och/eller ackordshästar.

Onkel, som blev Largos efterträdare som huvudbeskällare på Flyinge, beskrivs på följande sätt av Hodder Stjernswärd:

”Onkel var en djup, kraf­tig hingst av utpräglad beskällartyp; manken borde dock ha varit mera mar­kerad. Han hade utsökt goda gångarter och ett mycket gott lynne. Till Flyingestona passade han väl. Någon gång kom Humanists litet låga rygg igen på avkomman. ——Goldonkels lättföddhet och Irminos xx egenskaper, även den på vintern krusade hårremmen, återfunnos hos Onkel.”

Boel (se ovan) blev också kvar på Österlia, men dog redan 1942, då hon lämnat 4 avkomlingar, av vilka 3 sålts till remonter och 1 blivit stam­bokfört sto, vars enda stambokförda dotter dock icke bidrog till fa­miljens fortbestånd.


Onkel 182 f 1936 e Humanist

Sally (se ovan) föddes och förblev hos Axel Johansson till sin död 1945. Hon lämnade 8 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, vilka båda ganska fantasilöst döptes till samma namn, nämligen Taxia 3693 f 1939 och Taxia 4673 f 1944 båda e Taxinge I xx.

Taxia 3693 tillhörde Arthus Gustafsson, Resmo t o m 1946, då hon förvärvades av Lennart Bräutigam, Gamlebergs egendom, Ödsmål. Hon var premierad AB, erhöll avelsdiplom och erövrade 1. pris enskilt och i grupp på lantbruksmötet i Norrköping 1942, men var inte lika framstående i avelssammanhang, då hon endast lämnade 2 avkomlingar och gick gall 4 gånger, varpå hon såldes. Dottern Axla 4734 f 1943 e Yngve I fick ingen stoavkomma och avslutar denna utgångna familjs antavla.

Taxia 4673, som förvärvades av de framstående uppfödarna Knut och Harry Abrahamsson, Västerstad, Kastlösa, var ett utomordentligt avelssto med gott påbrå. Hon var premierad A, fick Statens förärvningspremie 1956 och lämnade 13 avkomlingar, av vilka 11 såldes till remonter (varav 4 exporterades till Schweiz) under det att ingen enda av de 7 stofölen behölls till avelssto.

Denna företeelse är betecknande för den oro, som under 30- och 40-talen härskade hos uppfödarna på Öland. Man såg mycket mörkt på den varmblodiga avelns utveckling och framtid, vilket ledde till att man synbar­ligen huvudsakligen gick in för att sälja remonter och ridhästar så länge detta var möjligt. Man får därför inte förvåna sig över att familjen nu är utgången.

Några hingstar utöver de redan nämnda Irmus och Onkel finns inte i familjen.

FAMILJ 8 – CASTELLA

Familj 8 – Castella-familjen – härstammar från det ostpreussiska stoet Castella 57 RÄ II f 1895 e Lothar – Honig – Almarik – Hanstein – Gärntner, vilket importerades som föl av den framstående uppfödaren, kammarherre Wolfgang von Haffner på Brodda, och av honom såldes till den intresserade och skicklige uppfödaren Carl Nilsson, Enetri, Ottenby. Godsägare Wilhelm Franke, som nedlade så stora förtjänster på bibehållan­det av en för öländska förhållanden passande hästtyp, beskriver Castella på följande sätt: ”som ett för Ölands önskvärt, typiskt sto, djupt och brett med vägvinnande och energisk gång.” Hon hade dessutom ett gott lynne och kunde användas till allt arbete. Hennes ättlingar var också jämna och av god, likartad remonttyp med långa linjer, goda vägvinnande rörelser och mycket god och säker förärvning samt gott lynne. Hennes härstamning visar på inavel med fullblodshingsten Hector xx. Fader Lothar var fallen e den utomordentlige Venezuela e Hector xx, och hennes mormorsfar Almarik var son till Hector xx.

Castella, som tyvärr dog redan 1906, var premierad A och lämnade sex avkomlingar av vilka 3 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, Kastalia 69 R. III f 1902 och Castella II 184 J III f 1906 båda e Kattenau. De upplysningar, som återfinns om dessa båda ston och deras ättlingar, har jag tacksamt erhållit från Kerstin och Gudmund Olsson, Alvlösa, som i sin tur fått dem från Emanuel Olsson.

Kastalia förvärvades av G. Johansson, Fridhem, Ölands Smedby, hos vilken hon förblev till sin död 1925. Hon var premierad A och lämnade 16 avkomlingar, av vilka 9 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, varav Florenne 470 FF III f 1911 e Fleuron xx och Kastalia II 1054 f 1922 e Jorus (se nedan) var de enda, som lämnade stambokförd avkomma.

Castella II inköptes av den framstående uppfödaren Carl von Mühlen­fels, Ottenby, där hon förblev i varje fall till 1929, efter vilket år uppgifter om henne saknas. Hon var premierad A och lämnade 17 avkomlingar (varav 7 ston), av vilka 11 såldes som remonter och endast 1 behölls till avelssto, Catania 1725 RÄb f 1938 e Gullasch (se nedan).

Florenne (se ovan) förvärvades av godsägare E. Cassel, Schedevi sä­teri, Rimforsa och födde där alla sina föl utom det sista, som föddes hos Ch. Burrau, Pauliström, Järnforsen. Hon var premierad A och lämnade 11 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, varav endast den äldsta dottern Coimbra 2959 f 1922 e Piccolo (se nedan) kom att bidraga till familjens utveckling.

Kastalia II (se ovan) blev den av Kastalias döttrar, som skulle komma att få den största betydelsen för familjens vidare utveckling och fortbe­stånd. Hon förblev hos 0. Johansson t o m 1938, då hon förvärvades av den framstående uppfödaren Emanuel Olsson, Alvlösa, Ölands Smedby, hos vilken hon var kvar till sin död 1943. Hon var ett sto med mycket gott temperament, var en god brukshäst och lämnade god avkomma i form av såväl avelsston som ridhästar. Hon var premierad A och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter, 2 till ridhästar och 4 blevo stambokförda ston, Kastalia III 2762 f 1931 e Jauer, Escoria 3051 f 1934 e Escorial xx, Kastella 3895 f 1940 e Taxinge I xx och Taxina 4263 f 1942 likaledes e Taxinge I xx (se nedan).

Catania (se ovan) stannade hos von Mühlenfels t o m 1943, då hon förvärvades av de framstående uppfödarbröderna Åsenius på Ottenby gård, hos vilka hon var kvar till sin död 1947. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1946 och lämnade 14 avkomlingar, av vilka 10 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, varav endast den mellersta, Calla 3899 f 1940 e Ingiald (se nedan) lämnade stambokförd avkomma.

Coimbra (se ovan), som förvärvades av Pontus af Burlin, Hasta gård, Örebro, gjorde bara en enda insats i familjens historia genom att föda ett enda föl, Brunett 3736 f 1938 e Gorki (se nedan), som dock kom att effektivt bidra till familjens fortbestånd.

Kastalia III (se ovan) förvärvades av de framstående uppfödarna Knut och Harry Abrahamsson, Västerstad, Kastlösa, tillhörande en av Ölands mest prominenta uppfödarfamiljer. Hon var premierad A och lämnade 9 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, varav en­dast Kastalia IV 3698 f 1938 e Sonnensänger (se nedan) bidrog till familjens vidare utveckling.

Escoria (se ovan) förblev hos Emanuel Olsson till 1952, då hon togs ur aveln. Hon lämnade visserligen ingen stambokförd avkomma, men Emanuel Olsson anser att hon dock bör nämnas i ett verk som detta, eftersom hon var ett framstående avelssto. Hon var stor och mäktig, med livligt tempe­rament och mycket goda rörelser såväl i skritt som i trav. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1951 och lämnade 11 avkomlingar, vilka alla var av god kvalitet och såldes som remonter och av vilka 3 återfinns bland pristagarna.

Kastella (se ovan) behölls också på Alvlösa till sin död 1956. Hon var ett elegant sto av lagom storlek, men dock mäktig och med god gång. Hon var premiererad A, erhöll Statens förärvningspremie och avelsdiplom samt lämnade 6 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter och 2 blevo stam­bokförda ston, vilka tillsammans lämnade 4 stambokförda döttrar.

Taxina (se ovan) blev liksom systern kvar på Alvlösa. Hon var ju helsyster med Kastella, men mindre än hon och var väl ingen typisk representant för familjen utan bråddes mera på fadern Taxinge I xx. Hon var ett mycket vackert sto, men utan speciella karaktärsdrag och med medelmåttig gång. Hon var premierad A, fick Statens förärvningspremie 1956 och lämnade, innan hon dog 1956, 7 avkomlingar av vilka 5 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Finland och 1 till Schweiz) och 2 blevo stambokförda ston (därav 1 av remonterna), varav Karina 5359 f 1947 e Kokard lämnade 2 stambokförda döttrar, vilka i sin tur hittills lämnat 4 stambokförda döttrar, som fortfarande är i tjänst.

Calla (se ovan) behölls av bröderna Åsenius och verkade på Ottenby till sin död 1956. Hon var premierad A och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter (varav 1 senare blev avelssto) och 1 till ridhäst. Den tidigare remontern, Kali 7927 f 1950 e Tokajer lämnade en dotter, som alltjämt är i tjänst, med det vackra namnet Blå Fågel 9346 f 1970 e Prince Fair xx,

Brunett (se ovan) förvärvades av Karl Norberg, Anestad, Främmestad och var kvar hos honom till 1954, då hon såldes till Eskil Svensson, Kröse­backen, Tengene, där emellertid hennes 2 avkomlingar måste dödas. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, Statens förärvningspremie 1954 och lämnade 12 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter och 4 blevo stambokförda ston, varav de båda äldsta, Anita 4715 f 1944 e Haffner och Anette 5383 f 1946 e Haffner (se nedan) verksamt bidragit till familjens utveckling,

Kastalia IV (se ovan) förvärvades av Gösta Hasselbom, N. Möckleby och var kvar hos honom till sin död 1956. Hon var premierad AB, erhöll avelsdiplom och lämnade 7 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, varav Isabella 5251 f 1946 e Trust fick en stambokförd dotter, Kastalia 6277 f 1958 e Juan, vilken i sin tur hittills lämnat 3 avelsston, som fortfarande är i tjänst och av vilka 2 stambokförts.

Anita (se ovan) stannade på Anestad t o m 1956, kom därefter till Karl Johansson, Hyringa, Ulvstorp och 1960 till den framstående Skaraborgsuppfödaren Holger Essgärde för att slutligen hamna hos Gunilla Nystedt, Gill­berga gård, Råby. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1957 och lämnade 8 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter (varav 2 expor­terades till Schweiz), 3 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans hittills lämnat tre stambokförda döttrar, och en beskällare, nämligen

Infant 361 f 1951 e Papaver, tillhörde Flyinge, avlivad 1961, fader till 19 stambokförda ston och 32 remonter och/eller ackordshästar. Se bild nedan.


Infant 361 f 1951 e Papaver

Anette (se ovan) vandrade också mellan olika ägare, innan hon avlivades 1967. Hon förvärvades först av Hilmer Ljungström, Bäckgården, Skeby, Källby, där hon förblev till 1953, då hon kom till Maj Pettersson, Truvetomten, Källby, som 1963 sålde henne till Gustav Johansson, Karl-Andersgården, Grästorp. Hon var premierad AB, erhöll avelsdiplom men lämnade endast 6 levande föl, av vilka 1 såldes till remont, 1 till ridhäst och 2 blevo stambokförda ston, som alltjämt är i tjänst, varav Brigitte 7042 f 1962 e Jarramas hittills lämnat två stambokförda döttrar. Familjen har inga hingstar utöver den ovannämnda Infant.

Tävlingsmässigt har familjen hävdat sig relativt väl med 16 pristagare, varav en i svår klass, nämligen hoppe- och fälttävlanshästen Eldorado f 1949 e Tokajer u Galla 3699 e Ingiald (se ovan).

Familjen har, som nämndes i början, bestått av goda ston utan att det funnits någon riktig ”hejare” bland dem. Av dess 68 medlemmar äro precis hälften, eller 34 stycken, alltjämt i tjänst, vilket gör att familjens fortbestånd torde vara säkrat.

FAMILJ 9 – SINOPE

Familj 9 – Sinope-familjen – som är nummer fyra i storleksordning bland familjerna, får räknas som Ölands bästa stofamilj såväl kvantita­tivt som kvalitativt. Stammodern Sinope 1095 RÄ III f 1895 e Jam u Sixtine SB 3305 e Sinai x u litauiskt sto importerades samtidigt med stammodern för familj 8, Castella 57 RÄ II, från Ostpreussen och såldes till den skicklige uppfödaren Knut Ohlsson, Torngård, Ölands Gräsgård. Liksom vad fallet var i familj 8 låter vi här godsägare Franke få svara för beskrivningen:

”Sinope var ett utmärkt modersto av mest lämpliga typ. Exteriören idealisk, harmonisk med särskilt framstående långa, breda, muskulösa underarmar, kraftiga knän och mycket korta, breda skenor. Kotorna bak något långa, men ej veka. Gången energisk, ren och bra. Lynnet gott, men fordrande en mycket lugn körkarl. Hon hade mycket mjölk och födde sina föl väl. Säkerligen var Sinope det bästa avelssto, som funnits på Öland under detta århundrade och bästa beviset för detta är, att hon blev stammoder för den s.k. Sinope-familjen, som dokumenterat sig så väl i aveln”. Hennes här­stamning var emellertid enligt Redder Stjernswärd inte så märkvärdig. Fadern Jam var född på Trakehnen och användes i aveln 1892-1895, varefter han gick till det kejserliga Marstall i Berlin. Modern Sixtine måste ha varit ett bra sto, då hon trots sin korta härstamning blivit stambokförd. Hon var fallen e Sinai x e Grollo u Siva x med fullblodsarab på mödernet. Nästa led i antavlan är okänt, ty där står endast ”litauiskt sto”. Dessa litauiska ston var enligt utsago mycket varierande. Det var i Ostpreussen liksom här i Sverige endast stuterier och eventuellt en del större uppfödare, som antecknade härstamningen. De övriga uppfö­darna brydde sig inte om det. Stona var emellertid som regel förädlade lanthästar med korta halsar, små, men hårda och ofta med fransyskt fram­bensställ. Alla Sinopes avkomlingar har – med mycket få undantag – visat en mycket god och säker förärvning och alla har långa linjer med goda, vägvinnande rörelser. Parningen inom familjen har alltid skötts riktigt, varigenom stammen blivit konsoliderad och säker. Jorus, Corsänger, Sonnen­sänger och även den i typ något olike Yngve I m.fl. har varit passande.

Sinope, som var premierad A, var kvar hos Knut Ohlsson till 1917, då hon dog dräktig. Hon lämnade 17 avkomlingar, av vilka 11 såldes till re­monter, 2 privat och 4 blevo stambokförda ston, varav Keroula 152 RÄ II f 1903 e Kattenau, Sissy 255 RÄ III f 1914 e Jorus och Flora 221 RÄ III f 1915 e Jorus tillsammans lämnade 9 stambokförda döttrar.

Keroula förblev hos Knut Ohlsson fram till 1920, efter vilket år upplysningar om henne saknas. Hon var premierad A och lämnade 8 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter och 1 blev stambokfört sto Leina 154 RÄ III f 1915 e Nicus, som har en ättling stambokförd 1975, nämligen Nicosca 10033 f 1970 e Cosmos xx u Ninette 6703 e Ghibellin och tillhörigt Carin Englund, Eskilstuna.

Sissy, som liksom modern var premierad A, köptes samtidigt med gården av Oscar Tornegård, en av de stora föregångsmännen för varmblodsaveln på Öland och förblev hos honom till sin död 1934. Hon lämnade 9 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter och 5 blevo stambokförda ston, Topsy 1558 RÄa f1924 e Corsänger, Sissan 1716 RÄb f 1926 e Yngve I, Sissan II 1848 RÄc f 1928 e Yngve I, Torna 1891 RÄc f 1929 e Sonnensänger och Sissy I 2763 f 1933 e Geijser (se nedan), vilka tillsammans lämnade 16 stambokförda döttrar, varav Topsy ensam bidrog med hälften.

Flora var liksom helsystern Sissy premierad A och förvärvades av ännu en av de öländska föregångsmännen på varmblodsavelns område, Oscar Abrahamsson, Västerstad, Kastlösa, hos vilken hon förblev till 1937, då hon dödades. Hon lämnade 15 avkomlingar, av vilka 7 såldes till remonter, 2 såldes på export och 3 blevo stambokförda ston, varav endast Flora I 3348 f 1937 e Jafet (se nedan) lämnade stambokförd avkomma.


Flora 1 3348 f 1937 e Jafet

Topsy (se ovan) förvärvades av ytterligare en av Ölands många framstående uppfödare, Bernhard Johansson, Bjärby, Kastlösa, på inrådan av godsägare Franke, som hellre ville se henne i aveln än som remont. Hon hade ett livligt temperament och var svår att köra och rida in, men hon var trots detta en mycket god dragare och som äldre var hon en mycket god parhäst vid inkörning av unghästar. Hon får väl anses vara familjens förnämsta avelssto, premierades A, erövrade 1. pris i familjegrupp på distriktslantbruksmötet i Norrköping 1942, 1. pris och hederspris på rikslantbruksmötet 1946 och erhöll samma år Statens förärvningspremie. Hon lämnade 15 avkomlingar av vilka 5 såldes till remonter, 8 blevo stambokförda ston (vilka tillsammans lämnade 14 stambokförda döttrar) och en beskällare, nämligen

Topas 241 f 1940 e Ammonit, tillhörde Strömsholm, avlivad 1946, fader till ett stambokfört sto och åtta remonter och/eller ackordshöstar.

Topas hade en yngre helbroder, Amontillado f 1943, som såldes till Flyinge, men kastrerades 1946.

Fyra av Topsys döttrar förtjänar att nämnas, nämligen Solide 2624 f 1931 e Sonnensänger, Inga-Lill 3202 f 1936 e Ingiald, Tora 3516 f 1938 e Jafet och Sexta. 5232 f 1946 e Pergamon (se nedan).


Topsy 1558 RÄa f 1924 e Corsänger med segrande familjegrupp vid rikslantbruksmötet 1946. Fr v Topsy med Sexta 5232 som föl, Inga 3515 e Ingiald, Topas och Amontillado (se ovan)

Sissan (se ovan) förvärvades av Oskar Danielsson, St. Dalby, Färjestaden, hos vilken hon förblev till sin död 1944. Hon var premierad A och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter, 1 såldes till Flyinge, Nikotin f 1935 e Ingiald utslagen 1938, och 1 blev beskällare, nämligen den gode remontprodusören

Jafet 114 f 1932 e Jauer, tillhörde Strömsholm, Statens pris till hingst, född hos privat uppfödare 1947, avlivad 1951, fader till hingsten Refräng (9) 209 f 1938 u Solide (se nedan), 35 stambokförda ston och 147 remonter och/eller ackordshästar.

Sissan II (se ovan) förvärvades av den framstående uppfödaren John Abrahamsson, Bjärby, Kastlösa och var kvar där till sin död 1949. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1947 och lämnade 13 avkomlingar, av vilka 7 såldes till remonter, 3 blevo stambokförda ston, varav Sussi 3061 f 1935 och Donna 3199 f 1936 båda e Sonnensänger (se nedan) kom att få viss betydelse och en beskällare, nämligen

Porjus 202 f 1937 e Sonnensänger, tillhörde Strömsholm, Statens pris till hingst, född av privat uppfödare 1952, avlivad 1953, fader till hingsten Fajans (18) 326 f 1948 u Topas 3426 e Humanist, 12 stambokförda ston och 68 remonter och/eller ackordshästar.

Torna (se ovan) var kvar på Torngård till 1942, då hon dog. Hon var premierad A och lämnade 7 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, vilka dock inte lämnade någon stambokförd avkomma.

Sissy I (se ovan) såldes till Anna Jönsson, Pilekulla, Degerhamn och förblev hos henne till 1943, då hon såldes vidare till bröderna Peterson, Ö. Västerstad, Kastlösa, hos vilka hon stannade till sin död 1953. Hon var premierad A, erövrade 2. pris på distriktslantbruksmötet i Norrköping 1942 och lämnade 12 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, varav Sissy III 3740 f 1938 e Ingiald (se nedan) var den enda som lämnade stambokförd avkomma.

Flora I (se ovan) stannade hos Oscar Abrahamsson söner Knut och Harry Abrahamsson på Västerstad till 1957, då hon dog en knapp månad innan hon skulle få. sitt 15 föl. Hon var ett stort, djupt och mäktigt sto med krafti­ga ledgångar, goda rörelser och ett gott lynne. Av hennes 14 avkomlingar såldes 9 till remonter (varav 2 exporterades till Schweiz) och 3 blevo stambokförda stan, varav Vesta 4084 f 1941 e Taxinge I xx och Florella 6160 f 1956 e Gladiator (se nedan) är av speciellt intresse.

Solide (se ovan) förvärvades av Hilding Johansson, Bjärby, Kastlösa och förblev hos honom till 1953, då hon togs ur aveln. Hon var premierad A, erövrade 2. pris på distriktslantbruksmötet i Norrköping 1942 och fick Statens förärvningspremie 1947. Hon lämnade 13 avkomlingar, av vilka 8 såldes till remonter, 4 blevo stambokförda ston, varav Miranda, 5117 f 1945 e Kokard genom 3 stambokförda döttrar blevo av betydelse för familjens fortbestånd, och 1 beskällare, nämligen

Refräng 209 f 1938 e Jafet, tillhörde Strömsholm, kastrerad 1943 och såld till remont, fader till 1 stambokfört sto och 8 remonter och/eller ackordshästar.

Inga-Lill (se ovan) förblev hos Bernhard Johansson, men dödades redan vid 6 års ålder, då hon lämnat 3 stambokförda ston, av vilka Anita 4075 f 1941 e Ammonit (se nedan) blev den enda av betydelse för familjen.

Tora (se ovan) stannande också på Bjärby till sin död 1956. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris på distriktslantbruksmötet i Norrköping 1942, 3. pris på rikslantbruksmötet 1946 och erhöll Statens förärvningspremie 1954. Hon lämnade 9 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz) och 4 blevo stambokförda ston, varav Kokett 5460 f 1947 e Kokard lämnade 2 stam­bokförda döttrar.

Sexta (se ovan) förblev hos Bernhard Johansson t o m 1955, då hon såldes till en annan framstående öländsk uppfödare, Sven-Erik Tornegård, Torngård, hos vilken hon förblev till sin död 1960. Hon lämnade endast 6 levande avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 2 till ridhästar och 1 blev stambokfört sto, Sexia 6418 f 1958 e Faxius, som hittills lämnat 3 alltjämt i tjänst varande avelsston, varav 2 stambokförts.

Sussi (se ovan), som förvärvades av Karin Zetterquist, Hårstorp, Smedby, fick avelsdiplom och erövrade 1. pris på distriktslantbruksmötet i Norrköping 1942, men blev trots detta säkert en stor besvikelse för sin ägarinna, då hon efter att ha lämnat 2 avkommor gick gall 6 gånger, varpå hon togs ur aveln. Av de båda avkomlingarna såldes 1 till remont och 1 blev beskällare, nämligen den gode remontprodusören

Utter 257 f 1941 e Locarno, tillhörde Strömsholm, såld 1955 till Sten Hummerhielm, Casimirsborg, Gamleby, Statens förärvningspremie 1955, avlivad 1960, fader till 15 stam-bokförda ston och 61 remonter och/eller ackordshästar.

Donna (se ovan) förblev hos John Abrahamsson på Bjärby till 1952, då hon synbarligen togs ur aveln. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1949 och lämnade 11 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter, 3 blevo stambokförda ston, varav Anita 3928 f 1940 e Ammonit (se nedan) var den enda, som lämnade stambokförd avkomma, och 1 beskällare, nämligen

Dianthus 310 f 1946 e Kokard, tillhörde Flyinge, kastrerad 1955, fader till 14 stambokförda ston och 33 remonter och/eller ackordshästar

Sissy III (se ovan) förvärvades av Gunnar Valfridsson, Essgärde, Husaby och förblev hos honom till sin död 1958. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris och även Kungens kanna i Skövde 1942 och hederspris på rikslantbruksmötet 1946. Hon lämnade 9 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter (varav en exporterades till Schweiz) och 3 blevo stambokförda ston, varav särskilt Souvenir 6060 f 1956 e Tokajer (se nedan) blev av betydelse för familjens vidare utveckling.

Vesta (se ovan) förvärvades av bröderna Åsenius på Ottenby gård, vilka vi redan mött i samband med familj 8. Hon lämnade endast 5 avkomlingar, innan hon dog 1952, och av dessa såldes 3 till remonter och 2 blevo stambokförda ston, varav Ilustra 6164 f 1949 e Tokajer lämnade 2 stambokförda ston, som fortfarande är i tjänst. En av remonterna var emellertid Iluster,f 1948 e Tokajer, segrare i Ryttarolympiadens fälttävlan i Stockholm, riden av dåvarande sergeanten numera kaptenen vid Livregementets husarer, Petrus Kastenman. Det var en bragd i kamp med alla rutinerade och välberidna internationella stjärnor, varför det kan vara motiverat att litet närmare granska Ilusters härstaming, vilken var en för en svensk halvblodshäst helt idealisk. Fadern Tokajer 240 f 1940 e Kokard u Centa 2559 e Eros var född hos lantbrukare Anders Andersson, Södergård, Kyrkheddinge och kom redan som föl till Flyinge, men överflyttades hösten 1946 till Strömsholm. Farfadern Kokard, som var son till Humanist, hade på modersidan fullblodshingstarna Lord Garet xx och Le Cygne xx som morfar resp. mormorsfar. Ilusters morfar var fullblodshingsten Taxinge I xx (helbror till Derby-vinnaren Taxinge II xx), som var en djup, bred och välbenad häst och en god galoppör, även om han presta­tionsmässigt inte kom upp i broderns klass. Mormodern Flora I var fallen e Jafet u Flora 221 RÄ III. Jafet i sin tur hade som mormor Sissy 225 RÄ III, som var helsyster till Flora 221 RÄ III, varför det här alltså var fråga om släktskapsavel med lyckat resultat!


Dåvarande sergeanten Petrus Kastenman på Iluster f 1948 e Tokajer

Florella (se ovan) ägdes av en av våra framgångsrika kvinnliga upp­födare, Inger Abrahamsson, Västerstad, Kastlösa, som ärvt sitt hästin­tresse av sin far och farbror, och som av dem lärt sig varmblodsavelns alla finesser. Florella var premierad A och erövrade hederspris och stor medalj på rikslantbruksmötet i Jönköping 1959. Hon lämnade emellertid en­dast 1 föl, Florila 6983 f 1961 e Iliad (se nedan) och såldes 1963 till ackordshäst till K 4.

Anita 4075 (se ovan) förblev hos Bernhard Johansson till sin död 1960 och lämnade 12 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter (varav 2 exporterades till Schweiz) och 3 blevo stambokförda ston, vilka till­sammans lämnade 6 stambokförda döttrar, som alltjämt är i tjänst.

Anita 3928 (se ovan) förvärvades av godsägare Nils Kuylenstierna på Stora Kalltorp i Västergötland, i vilket landskap hennes ättlingar alltjämt finns i tjänst. Hon lämnade emellertid endast 3 avkomlingar, av vilka 2 blevo stambokförda ston, varav endast Happy 5480 f 1948 e Haffner (se nedan) lämnade stambokförd avkomma.

Souvenir (se ovan) är alltjämt i tjänst hos en medlem av Skaraborgs läns kanske förnämsta uppfödarfamilj Bengt Essgärde, Götene. Hon är pre­mierad A, har erhållit avelsdiplom, har erövrat 1. pris och hederspris samt Kungens kanna för bästa familj och fick Statens förärvningspremie 1970. Hon har hittills lämnat 12 avkomlingar, av vilka 5 sålts till ridhästar och 5 blivit stambokförda ston, som fortfarande är i tjänst.

Florila (se ovan) är alltjämt i tjänst hos Inger Abrahamsson. Hon har hittills lämnat 10 föl och är 1976 dräktig med Hertigen 505. Hon representerar därmed den 3 generationen av ättlingar på Öland efter Flora 221 HRÄ III i familjen Abrahamssons ägo!

Happy (se ovan) förblev hos familjen Kuylenstierna till 1965, då hon avlivades. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom i Bellahöj 1951 och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter och 4 blevo stam­bokförda ston, varav 3 alltjämt är i tjänst. Av dessa lämnade Serita 6992 f 1953 e Magnetique xx två stambokförda döttrar, innan hon dödades 1971.

Förutom de redan nämnda hingstarna Dianthus, Jafet, Porjus, Refräng, Topas och Utter hör till familjen ytterligare två beskällare, nämligen den mycket framstående

Drabant 315 f 1946 e Kokard u Tornas dotter Tomona 4268 e Pergamon, tillhörde Flyinge, Statens förärvningspremie 1956, avlivad 1967, fader till hingstarna Brabant (F.5) 448 f 1965 u Haifa 6315 e Magnat, Brisad (F.2) 450 f 1965 u Denise 5960 e Varolio, Cecil (F.5) 453 f 1966 u Hilaria 4770 e Onkel, Chick 413 f 1961 u Viviann 5397 e Bohème xx, Daktyl (F.2) 462 f 1967 u Delta 6314 e Magnat, Dawson (35) 442 f 1964 u Daga 6470 e Dragos, Dolomit (F.2) 464 f 1967 u Lolita 7181 e Lansiär, Urbino 430 f 1962 u Nella 4763 e Nerox och Vagabond (35) 433 f 1963 u Harriet 5957 e Harras, 93 stambokförda ston och 147 remonter och/eller ackordshästar och


Drabant 315 f 1946 e Kokard

Tissot f 1973 e Toreador (14) 418 u Omega 8443 e Orkan.

I tävlingssammanhang har familjen hävdat sig väl med 36 pristagare, varav fyra i svår klass. Av dessa är Iluster redan nämnd, och de övriga är hopphästarna Kalle Utter f 1939 och Satyr f 1941 båda e Ingiald u Sissy I (se ovan) och även fälttävlingshästen Baner f 1951 e Marsk Stig xx u Flora I (se ovan). Anlagen för hoppning och fälttävlan har varit dominerande.

Av familjens 114 medlemmar är 46 alltjämt i tjänst, vilket bör betyda att man även för en lång tid framåt kan räkna med goda tillskott från denna goda familj.

FAMILJ 10 – ELFE

Familj 10 – Elfe-familjen – härstammar från det ostpreussiska stoet Elfe 175 RÄ II f 1896 e Elfenbein u Sexta e Samuel – Arrest, som importerades 1896 av kammarherre von Haffner och förvärvades av P.A. Magnusson, Näsby, Ottenby. Hon hade en högädel härstamning, då fadern Elfenbein, som var huvudbeskällare på Trakehnen och fallen e fullblodshingsten Marsworth xx, spelat en mycket stor roll inom den ostpreussiska varmblodsaveln. Godsägare Franke berättar så här om Elfe: ”Hon var framstående till blod och exteriör, en typisk ostpreussisk husarhäst från 1800-talets slut. Hennes exteriör var korrekt och gången mer än vanligt god, lynnet var hetsigt under arbete men eljest gott. Hon födde sina föl väl och förärvde sina egenskaper alltigenom”. Utmärkande drag för sena tiders familjemedlemmar, är elegans, långa vackra linjer, torra, något smala över höfterna.

Elfe, som var premierad A, 1917 förblev hos P.A. Magnusson till sin död och lämnade 14 avkomlingar av vilka 8 såldes till remonter och 4 blevo stambokförda ston, av vilka Richissa 88 RÄ III f 1901 e Reform xx och Elsa 140 RÄ III f 1914 e Borus blevo de enda, som skulle komma att bli av betydelse för familjens vidare utveckling och fortbestånd.

Richissa förvärvades av Per Johansson, Hagby, Loverslund och var kvar hos honom till 1915, då hon dog. Hon var premierad A och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter och 4 blevo stambokförda ston, varav endast Niece 155 RÄ III f 1914 e Nicus (se nedan) kom att lämna bidrag till familjens fortbestånd.

Elsa såldes till Albin Lindström, Lunda, Ventlinge och förblev hos honom till 1931, då hon dog med föl. Hon var premierad A och lämnade 8 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, varav Flora 1727 RÄb f 1926 e Yngve I (se nedan) kom att bli av stor bety­delse för familjens existens.

Niéce (se ovan) förvärvades av den framstående uppfödaren G. Genberg, Ljungbyholm och stannade hos honom till sin död 1930. Hon var premierad A och lämnade 8 avkomlingar, av vilka 7 såldes till remonter och 1 behölls till avelssto, Ärla 1868 RÄc f 1929 e Attino (se nedan).

Flora (se ovan) såldes till Alb. Magnusson, Solberga, Torngård, hos vilken hon stannade till 1943, då hon förvärvades av en tidigare icke nämnd medlem av uppfödarsläkten Åsenius, nämligen Erik Åsenius, Enetri, Ottenby. Hon måste ha varit ett remarkabelt avelssto, premierad A, tilldelad Statens förärvningspremie 1946, som lämnade inte mindre än 19 avkomlingar – 1 avkomma varje år fram till 1951, då hon avlivades, med undantag för 1933, då hon gick gall. Av avkomlingarna såldes 10 till remonter, 6 blevo stambokförda ston, varav Vera 1898 RÄc f 1931 e Jauer, Florence 3507 f 1937 e Ingiald och Elfe 5236 f 1947e Pergamon (se nedan) blevo av betydelse, och 2 beskällare, nämligen

Welf 265 f 1942 e Pergamon, tillhörde Strömsholm, kastrerad 1949, fader till 1 stambokfört sto och 13 remonter och/eller ackordshästar och

Daffodil 307 f 1946 e Pergamon, tillhörde Flyinge, kastrerad 1955, fader till 6 stambokförda ston och 29 remonter och/eller ackordshästar.

Ärla (se ovan) förvärvades av Waldemar Jansson, Lunda, Kastlösa, hos vilken hon stannade till 1945, då hon dödades. Hon var premierad A och läm­nade 8 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, varav särskilt Attina 4072 f 1941 e Jafet (se nedan) blev av betydelse för utvecklingen.

Vera (se ovan) såldes till Herman Olsson, Össby, Ölands Eketorp, som hade henne fram till 1948, då hon övertogs av sonen Peter Olsson. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1950 och lämnade fram till 1953, då hon avlivades, 13 avkomlingar, av vilka 8 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz) och 1 behölls till avelssto, Pergamette 5079 f 1946 e Pergamon (se nedan)

Elfe (se ovan) förblev hos Erik Åsenius t o m 1957, då hon förvärvades av de framstående uppfödarbröderna Knut och Harry Abrahamsson, Västerstad, Kastlösa, hos vilka hon stannade till 1965, då hon dog. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, fick Statens Förärvningspremie 1962 och lämnade 12 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter, 1 till Avelsföreningen, 1 exporterades till Danmark och 1 blev stambokfört sto, Singoalla 6601 f 1960 e Diogenes, som alltjämt är i tjänst och som hittills lämnat 3 stam­bokförda döttrar.

Florence (se ovan) tillhörde Eric L. Andersson Kroka, Söderåkra t o m 1946, då hon såldes till Åke Nilsson, Bjärstad egendom, Kuddby, där hon verkade till 1955, då hon dödades. Hon var premierad AB och lämnade endast 5 levande avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter och 1 blev stam­bokfört sto, Florida 5701 f 1951 e Vallon xx, som blev moder till den framstående hopparen och numera stambokförda stoet Eartha Kitt 8061 f 1958 e Corso, som själv är moder till ett stambokfört sto.

Attina (se ovan) behölls av Waldemar Jansson till 1959, då hon dödades. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom och lämnade 8 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter (varav 2 exporterades till Schweiz) och 2 blevo stambokförda ston, varav Gladiola 5928 f 1955 e Gladiator (se nedan) blev av avgörande betydelse för familjens fortbestånd.

Pergamette (se ovan) förblev hos Peter Olsson till 1952, efter vilket år upplysningar om henne saknas. Huruvida hon lämnade 2 eller 3 avkomlingar framgår inte av stamboken, men hennes första föl blev det stambokförda stoet Nette 5677 f 1950 e Tokajer, som lämnade 4 avelsston, av vilka 3 stambokfördes och alltjämt är i tjänst.

Gladiola (se ovan) var kvar hos Waldemar Jansson t o m 1965, då hon såldes till Sture Bergman, Halla prästgård, Vrena i Södermanland, där hon alltjämt är i tjänst. Hon är premierad A, har fått avelsdiplom och har fram till 1972 lämnat 13 avkomlingar, av vilka 3 sålts till remonter, 2 till ridhästar och 4 till avelsston, varav 3 hittills stambokförts. 7 av hennes avkomlingar (därav 3 av avelsstona) hör till pristagarna och 6 av dessa ha placerat sig i hoppning.

Familjen har inga hingstar utöver de redan nämnda Daffodil och Welf.

Tävlingsmässigt har familjen hävdat sig väl med 22 pristagare, varav två i svår klass, nämligen förutom den redan nämnda Eartha Kitt också fält­tävlingshästen Toky f 1951 e Tokajer u Vera 1898 Rh e Jauer (se ovan).

Av familjens 54 medlemmar är 16 alltjämt i tjänst, varför det i varje fall inte föreligger någon omedelbar fara för att familjen skall försvinna.

Stofamilj 11-15 - HERMELINA/ALMDALA, GOWIA, ESPERÖD, ZULEIMA/RÖHÄLLA & SALLY

FAMILJ 11 – HERMELINA/ALMDALA

Familj 11 – Hermelina– eller Almdala-familjen – härstammar från stoet Hermelina 93 f 1896 e Julius César u Passionsblume Han.III 3021 e Pathfinder xx – Weissenburg -Salow xx – Coburg xx, som importerades av ”Hanno­veranska Fölbolaget” och förvärvades av Nils Persson, Almdala, Dagstorp. Hon var ett kraftigt, kanske inte så vackert sto men med utmärkt förärvning, särskilt när hon parades med fullblodshingst. Hon var kvar på Almdala till sin död 1916 och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont, 2 blevo stambokförda ston, Camelia 361 f 1901 e Janitschar och Hermelina II 1475 f 1914 e Avepal och 2 goda beskällare, vilka spelat en framstående roll i vår halvblodsavel, nämligen

Styrius f 1904 e Styrax xx, tillhörde Flyinge, dödad 1929, fader till 20 stambokförda ston och med säkerhet ett stort antal remonter och/eller ackordshästar och

Warius f 1903 e Warren Hastings xx, tillhörde Flyinge 1907-1923, fader till hingstarna Tantalus f 1918 u Bella 1398 e Hel, Telegram f 1918 u Idun II 1167 e Foundling xx och Warois (5) f 1909 u Donna Bella 246 e Illinois, 20 stambokförda ston och sannolikt ett stort antal remonter och/eller ackordshästar.

Hermelina hade en helsyster Czarewna 179 f 1899, som förvärvades av Per Andersson, Gylle, Fjärdingslöv, hos vilken hon förblev till sin död 1917. Hon lämnade 9 avkomlingar, av vilka 1 blev stambokfört sto, Cerola 1208 f 1911 e Carolus (se nedan) och 2 beskällare, nämligen

Cajus f 1913 e Carolus, tillhörde Strömsholm, kastrerad 1919, fader till 3 stambokförda ston och okänt antal remonter och/eller ackordshästar, och

Traesar f 1905 e Triumph, tillhörde Strömsholm, störtad 1912 utan stamboksangiven avkomma.

Camelia (se ovan) förvärvades av Jöns Larsson, Håstenslöf, Norr­viddinge, där hon i varje fall stannade till 1917, efter vilket år uppgifter om henne saknas. Hon erhöll avelsdiplom 1904 och lämnade enligt förefintliga uppgifter 5 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont och 1 blev stambokfört sto, Nora 2141 f 1909 e Nabob (se nedan).

Hermelina II (se ovan) behölls på Almdala av Nils Persson och stannade där till sin död 1934. Hon var premierad A och lämnade 9 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Norge), 1 blev stambokfört sto, vilket dock inte kom att få betydelse för familjens fortbestånd, och 2 beskällare, nämligen den utmärkte

Yngve I f 1921 e Ruster, tillhörde Flyinge till 1925, då han överfördes till Strömsholm. Avlivad 1943, fader till hingsten Råbäck (20) 221, f 1938 u Seba 3083 e Sebastian, 34 stambokförda ston och ett stort antal remonter och/eller ackordshästar och

Chic f 1924 e Sixtus, tillhörde Flyinge, avlivad 1934, fader till den sällsynt hårde och förstklassige hingsten Gamäng (2) f 1928 u Zollran 1556 e Hohenzollern, 9 stambokförda ston och ett okänt antal remonter och/eller ackordshästar.

Yngve I, som var en mycket god förärvare, lämnade många goda hingstmödrar och tävlingshästar och av de senare var väl femtepristagaren vid OS i London 1948, Erik Sörensens Blåtunga f 1936 e Anima (14) 1072 RÄ III e Corsänger eller Warren Garet xx den bäste.

Cerola (se ovan) inköptes av Alfred Olsson, Hjelmaröd, Stehag och förblev hos honom i varje fall till 1923, efter vilket år även i hennes fall uppgifter saknas. Hon lämnade enligt tillgängliga uppgifter 5 avkomlingar, av vilka 4 blevo stambokförda ston, varav dock endast Ceid 2268 f 1922 e Lojal (se nedan) lämnade stambokförd avkomma.

Nora (se ovan) såldes till N.B. Nilsson, Munkagården, kom därefter till John Åkesson, Löddeköpinge för att så till sist hamna hos Anders Jönsson, Almvik, Rinnebäck. Hon var premierad A och lämnade 6 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont och 4 blevo stambokförda ston, varav de 3 äldsta, Bella 1895 f 1919 e Baltimore, Gullan 2483 f 1920 e Baltimore och Signora 2080 f 1924 e Sixtus (se nedan) blevo av betydelse för familjen.

Ceid (se ovan) var kvar på Hjälmaröd till 1940, då hon dog. Hon läm­nade endast 4 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter och 1 blev stambokfört sto, Ceida 3461 f 1937 e Hubertus (se nedan).

Bella (se ovan) förvärvades av Jöns E. Andersson, Widtsköfle och lämnade där 3 avkomlingar fram till 1927, efter vilket år upplys­ningar om henne saknas. Av avkomlingarna blev ett stambokfört sto, Ulla 2366 f 1927 e Utrecht (se nedan).

Gullan (se ovan) tillhörde flera olika ägare, var en tid stamhäst och förvärvades sedan av den framstående uppfödaren, godsägare Bo Fogelberg, Gustafsfält, Kvidinge. Hon var premierad A och lämnade 5 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 2 blevo stambokförda ston, Fleurette 3031 f 1935 och Fleuri 3488 f 1937 båda e Dante (se nedan), och en beskällare, nämligen

Lucifer 153 f 1933 e Dante, tillhörde Flyinge, avlivad1944, fader till 9 stambokförda ston och 49 remonter och/eller ackordshästar.

Signora (se ovan) stannade hos Anders Jönsson på Alvik till 1938, då hon dog. Hon var ett förstklassigt avelssto, premierad A, erövrade 1. pris i Malmö 1908, 1. pris och hederspris i Landskrona 1929, 1. pris i Stockholm 1930 och 1. pris och hederspris i Flyinge 1932. Hon lämnade 5 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 1 blev stambokfört sto, Camilla 2496 f 1929 e Umberto, som emellertid inte lämnad någon stambokförd avkomma och 2 utomordentligt framstående beskällare, nämligen

Joel 120 f 1931 e Umberto eller Nachbar, tillhörde Strömsholm, Sta­tens pris till hingst, född hos privat uppfödare 1948, avlivad1951, fader till 19 stambokförda ston och 121 remonter och/eller ackordshästar och

Magnet Kyff 155 f 1934 e Kyffhäuser, framstående producent av dressyrhästar och remonter, från början döpt till Magnet, men omdöpt till Magnet Kyff. Detta för att inte förväxlas med Magnet xx, som tillhörde Flyinge och som fick Statens pris till hingst, född av privat uppfödare 1949, avlivad 1953, fader till hingstarna Celsius (13) 301 f 1945 u Luxina 3623 e Lux, Ritual 214 f 1938 u Inika 2887 e Invit, Ruthven (33) 220 f 1938 u Ullan 2485 e Utrecht, Salvator 226 f 1939 u Rosa 2286 e Avepal och Trust (12) 244 f 1940 u Rusta 2543 e Rustar, 34 stambokförda ston och 150 remonter och/eller ackordshästar


Magnet Kyff 155 f 1934 e Kyffhäuse

Ceida (se ovan) förblev hos Axel Olsson på Hjälmaröd och lämnade innan hon dog 1949 endast 4 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter (varav en exporterades till Schweiz) och 1 blev stambokfört sto, Cerolly 5184 f 1943 e Novarro (se nedan).

Ulla (se ovan) tillhörde Malte Andersson, Almvik, Rinnebäck. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1947 och lämnade 13 avkomlingar, av vilka 7 såldes till remonter och 4 blevo stambokförda ston. Dessa lämnade tillsammans 3 stambokförda döttrar, av vilka endast Ulrika 2706 f 1933 e Extréme lämnat ättlingar som fortfarande är i tjänst.

Fleurette (se ovan) såldes till Arvid Hede, Klintarp, Klippan, hos vilken hon förblev till sin död 1946. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom och erövrade 2. pris på lantbruksmötet i Helsingborg 1943. Hon lämnade 6 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter och 2 blevo stam­bokförda ston, varav Fleurette II 4632 f 1944 e Janus (se nedan) blev av betydelse.

Fleuri (se ovan) förvärvades av Berga egendom, Västerhaninge, där hon lämnade 6 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont och 1 blev stam­bokfört sto, Flora 5705 f 1946 e Jago, som lämnade en stambokförd dotter som fortfarande är i tjänst.

Cerolly (se ovan), som behölls på Hjälmaröd, lämnade endast 3 avkomlingar. En av dessa såldes till Statspolisen och 2 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnade 4 alltjämt i tjänst stambokförda döttrar.

Fleurette II (se ovan) förvärvades av Bo Fogelberg, Gustafsfält från Arvid Hede, till vilken han tidigare sålt modern Fleurette. Hon lämnade 5 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont, 1 exporterades till Norge och 1 blev stambokfört sto, Lorette 5844 f 1954 e Ganymed (se nedan).

Lorette stannade på Gustafsfält till sin död 1970. Hon var premierad A och lämnade 11 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter och expor­terades till Schweiz och 5 blevo avelsston, varav 4 hittills stambokförts.

Samtliga familjens hingstar är nämnda i föregående text.

Tävlingsmässigt har väl inte familjen utmärkt sig särskilt väl med endast 10 pristagare, varav 1 i svår klass, nämligen hopparen Carolus II f 1964 e Heimdal u Cereana 5643 e Volfram.

Av familjens 60 medlemmar är 21 alltjämt i tjänst och någon risk för att familjen skall dö ut föreligger i varje fall inte för närvarande.

FAMILJ 12 – GOWIA

Familj 12 – Gowia-familjen – är räknat efter antalet medlemmar inte någon av de mera betydande familjerna, men den har obestridliga meriter när det gäller tävlingssport. Av familjens 52 medlemmar ha 19 stycken läm­nat inte mindre än 31 pristagare, varav 6 i svår klass, vilket procentu­ellt placerar den på fjärde plats bland familjerna.

Oändligt många utmärkta hästar såväl för dagligt bruk, för avel, för remonteringen och för tävlingsarenorna kommer från Villands härad i Kris­tianstad län, där i stor utsträckning remonteringen skett för Kristianstad skvadron av Skånska dragonregementet och även för det beridna och anspända Wendes Artilleriregemente med dess stora intresse för hästar och tävlingssport. Aveln av ädla hästar har alltid varit och är fortfarande varmt om­huldad inom detta område vars jordmån, som oftast består av ren sandmylla inblandad med kalk, skänker naturliga betesmarker, som väl passar de förnöjsamma halvblodshästarna. Tillgången på goda beskällare från stuterierna Widtsköfle och Bäckaskog och även Flyingehingstarna från sina stationer inom området betydde också oerhört mycket för varmblodsaveln.

En av de skickligaste och mest ihärdiga uppfödarna med rusthållarblod i ådrorna och som tillhörde en gammal uppfödarsläkt var Alfred Persson, Rinkaby nr 6, som 1911 från Per Nilsson i Rinkaby förvärvade stoet Fia 452 f 1897 e Ortolan-Lord Major-Camel, den sistnämnde fallen efter fullblodshingsten
Y. Camel xx. I Fias stamtavla bakom Camel ligger säker­ligen endast varmblod, men innan premieringen och stambokföringen infördes antecknades i många fall inte härstamningen.

Fia förblev hos Alfred Persson till sin död 1919 och lämnade 11 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter men endast 1 behölls som avelssto, Gowia 1699 f 1915 e Gower xx. En av avkomlingarna var segraren i fälttävlan vid OS i Antwerpen 1920 Germania f 1909 e Hohenzollern.

Gowia, som behölls av Alfred Persson, var ett vackert, korrekt och mycket typiskt avelssto, dock med en ganska dålig gång. Hennes fader, den till det yttre ganska obetydlige Gower xx f 1900 i England e Wolf´s Crag xx, var en mycket god förärvare, och så gott som samtliga Gower­ston har visat sig vara mycket bra i aveln. Den genomhårde ostpreussiske hingsten Andor åstadkom flera goda såväl tävlingshästar som avelsston med Gowia. Hon dog 1938 och hade då lämnat 13 avkomlingar, av vilka 8 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, vilka senare utökades med 2 av remonterna. Av döttrarna blevo Red Maggi 3033 f 1921 e Rankendorf, Doris 2283 f 1927 e Andar och Rusta 2543 f 1929 e Ruster de mest betydande.

Red Maggi såldes först till remont till Skånska dragonregementet och förvärvades senare av Lars Joneberg, Simrishamn. Hon var premierad A och lämnade fram till 1947, då hon dödades, 7 avkomlingar av vilka 4 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, av vilka Svea 2591 f 1931 e Sohweiger och Majken 3493 f 1938 e Bridge (se nedan) blevo av betydelse för familjens fortbestånd. 2 av hennes avkomlingar blevo utomordentliga hopphästar med placeringar i svår klass, nämligen Orkan f 1939 e Bridge och Muscot f 1943 likaledes efter Bridge. En tredje placerade sig i medelsvår hoppning.

Doris kom efter några mellanhänder till den välkände uppfödaren Nils Pehrsson, Borlunda gård, Skarhult, där hon var kvar i varje fall till 1952 efter vilket år uppgifter om henne saknas. Hon var ett förstklassigt sto, premierad A, erövrade 3. pris på allmänna lantbruksmötet i Stockholm 1930, fick Statens förärvningspremie 1947 och lämnade 17 avkomlingar, av vilka 8 såldes till remonter och 5 blevo avelsston, varav 3 stambokfördes. Av döttrarna blev det endast Diana 4206 f 1942 e Invit (se nedan), som kom att få någon betydelse för familjens fortbestånd.

Rusta, som stannade hos Alfred Persson till sin död 1950, var premierad A, fick Statens förärvningspremie 1947 och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 7 såldes till remonter, 2 blevo stambokförda ston, av vilka endast Gagea 2996 f 1934 e Gamäng (se nedan) lämnade stambokförd avkomma, och en beskällare – familjens ende – nämligen

Trust 244 f 1940 e Magnet Kyff, tillhörde Flyinge, Staten förärvningspremie 1954, avlivad 1956, fader till 13 stambokförda ston och 61 remonter och/eller ackordshästar.


Trust 244 f 1940 e Magnet Kyff

En helbror till Trust var Gustaf Adolf Boltensterns olympiske dressyrhäst Krest f 1941 e Magnet Kyff, som placerade sig på 4. plats enskilt och 1. plats i lag vid OS 1952 och på 7. plats enskilt vid OS 1956.


Major G.A. Boltenstern på Krest

Svea (se ovan) förvärvades av Berndt Henriksson, Önnerup och stannade hos honom till sin död 1945. Hon var premierad AB och lämnade 8 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter, 1 till Statspolisen och 2 blevo stambokförda ston. Av dessa lämnade endast Huberta 4031 f 1941 e Hubertus stambokförd avkomma, efter vilken ättlingar än i dag är i tjänst.

Majken (se ovan), som förvärvades av Manfred Jönsson, Hedenborg, Spjutstorp, var ett utmärkt avelssto, som förblev hos ägaren till 1958, då hon dödades efter att ha gått gall de 2 sista åren. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade 2. pris enskilt och 1. pris och hederspris med avkomma vid lantbruksmötet i Smedstorp 1952, fick Statens för­ärvningspremie 1954 och lämnade 12 avkomlingar. Av dessa såldes 6 till ­remonter, 2 till ridhästar och 3 blevo stambokförda ston, varav de båda yngsta, Majken, 5553 f 1950 e Tripolis och Maggie 5997 f 1956 e Gaspari (se nedan) kom att bli av betydelse för familjen.

Diana (se ovan) såldes till Yngve Andersson, Ö. Torn, Lund, där hon stannade till sin död 1954. Hon lämnade 6 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter (varav en exporterades till Schweiz) och 1 blev stambokfört sto, Ditte 5433 f 1949 e Alcasar, som lämnade 3 stambokförda döttrar, vilka i sin tur hittills lämnat 3 stambokförda ston, som fortfarande är i tjänst.

Gagea, (se ovan) förvärvades av Ludvig Mårtensson, Idala, Veberöd och var kvar hos honom till sin död 1953. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1951 och lämnade 13 avkomlingar, av vilka 9 såldes till remonter och endast 1 av de 8 stofölen behölls som avelssto, Erna 5166 f 1942 e Eros, som emellertid än i dag har tjänstgörande ättlingar.

Majken 5553 (se ovan), som såldes till Paul Walters, Kullentorp, Onslunda, dog redan vid 9 års ålder och hade då lämnat 5 avkomlingar, av vilka 1 blev stambokfört sto, Majken 6462 f 1956 e Alf, moder till 2 stambokförda ston, som fortfarande är i tjänst, och storhopparen Imm f 1962 e Immer. En yngre bror till Majken 6462 var en annan storhoppare, nämligen Baboo f 1957 e Istanbul.

Maggie (se ovan), som alltjämt är i tjänst, kom efter två ägare 1968 till Nils-Bertil Larsson, Mäsinge kvarn, V. Karup. Hon är premierad A och har fram till 1972 lämnat 6 avkomlingar, av vilka 2 äro stambokförda ston som ännu är i tjänst, och 1 pristagare i svår dressyr Castár f 1965 e Sombrero.

Utöver tidigare nämnda pristagare i svår klass hör till familjen också hopparen Curry f 1954 e Gaspari u Red Maggis dotter Eva 4066 e Bridge. Vi finner genomgående hur Red Maggis hoppanlag förärvts led efter led. Hon var för övrigt mor till ytterligare en god hoppare, nämligen Meteor f 1942 e Mentor, som tog ett par segrar i medelsvår klass.

Av familjens sammanlagt 52 medlemmar är 27 alltjämt i tjänst och man kan därför hoppas på fler goda tävlingshästar från denna familj.

FAMILJ 13 – ESPERÖD

Familj 13 – Esperöds-familjen – är en livskraftig och för tävlingssporten intressant familj, som härstammar från det icke stambokförda stoet Mina f 1879 e Mierendorf – Vaurien – Champion, vilket tidigare tillhörde den kände hingststationschefen S. Edvard. Jacobsson, Esperöd, Stehag. Hon var ett kraftigt sto av medelhöjd och med god förärvning. Fadern Mierendorf var född hos Briem i Mierendorf, Mecklenburg och fallen efter Clevelandhingsten Quechsilber undan ett mecklenburgskt sto. Morfadern Vaurien var av anglonormandisk ras och Champion slutligen var hannoveranare. Eftersom hon inte förekommer i någon stambok har av hennes aktivitet endast kunnat spåras 2 stambokförda ston, nämligen Ulla 121 f 1902 e Ulan och Nancy 777 f 1906 e Nimbus, vilken senare dock icke lämnade någon stamboksförd avkomma.

Ulla tillhörde Edvard Jacobssons son Nils, även han en god hästkarl, och förblev hela sin verksamhetstid fram till och med 1922 på Esperöd.  Hon hade ett gott påbrå. Fadern Ulan, som var fallen
e Carrousel xx – Warren Hastings xx och det goda stoet Merlinda e Merlin, moder bl. a. till den hårde Insterburg, gav Ulla en gedigen karaktär. Hon var premierad A och lämnade 12 avkomlingar av vilka 2 gick bort som 1-åringar, 5 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, av vilka Centa 776 f 1907 e Cyrano blev den, som skulle föra familjen vidare, och Lona 3621 f 1921 e Lorius blev en betydelsefull hingstmormor (se nedan).

Centa förblev på Esperöd till sin död 1933. Hon var liksom modern premierad A och lämnade 16 avkomlingar av vilka 8 såldes till remonter, 1 till officershäst, 3 blevo stambokförda ston, Loriana 1649 f 1916 e Lorius, Allegori 2082 f 1921 e Algot eller Lorius och Lally 2157 f 1922 e Lorius (se nedan), och 2 beskällare, nämligen

Solid f 1917 e Lorius, tillhörde Flyinge, dödad 1936, fader till hingstarna Alster f 1922 u Vesta 1278 e Washington, Centner f 1924 u Zarara 1740 e Commendeur och Original (2) 187 f 1936 u Ramona 2405 e Rankendorf, 9 stambokförda ston och ett obekant antal remonter och eller ackordshästar, och

Tyrann f 1918 e Lorius, tillhörde Flyinge, kastrerad 1922 utan stamboksangiven avkomma.

Lona (se ovan) stannade också på Esperöd, där hon dog 1946. Hon lämnade endast 6 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter, 1 till ridhäst och 1 blev stambokfört sto, Floretta 3620 f 1939 e Florett (se nedan).

Loriana (se ovan) behölls också av Nils Jacobsson. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom och lämnade 14 avkomlingar, av vilka 4 hingstföl såldes till Flyinge, där samtliga dock blev utslagna, 6 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, Flora 2737 f 1933 e Florett och Opalla 4005 f 1940 e Opal (se nedan).

Allegori, (se ovan) förvärvades av den framstående hästkarlen och uppfödaren Ernst Jönsson, Slätåker, Dagstorp, hos vilken familjen genom henne bildat en gren. Hon uttogs från dåvarande K 6 till avelssto, premierades A, erövrade 3. pris på lantbruksmötet i Landskrona 1929 och lämnade 9 avkomlingar innan hon 1946 togs ur aveln. Av dessa såldes 5 till remonter och 2 blevo stambokförda ston, Ala 3291 f 1934 e Kyffhäuser och Luxina 3623 f 1939 e Lux (se nedan), vilka blevo av betydelse för familjens utveckling.

Lally (se ovan) togs liksom systern ut som avelssto från K 6 och tillhörde först J. L. Lennartsson, Huvudstorp, Dagstorp, som sålde henne vidare till John Larsson, Brandsberga, Ljungbyhed, hos vilken hon förblev till sin död 1940. Hon var premierad AB och lämnade 7 avkomlingar av vilka 5 såldes till remonter och 2 blev avelsston, Läddy ej stamboksförd f 1938 e Hubertus (se nedan) och Lorelei 3874 f 1940 e Nagel, som trots en dotter och en dotterdotter dock ej kom att bidraga till familjens vidare utveckling.

Floretta, som behölls av Nils Jacobsson, dog redan vid 4 års ålder och hade då endast lämnat en avkomma, men i gengäld en av våra bästa beskällare, nämligen

Afghan 277 f 1943 e Effendi, tillhörde Flyinge, Statens förärvningspremie 1954, störtad 1963, fader till hingstarna Portos (F.2) 402 f 1958 u Daijda 5718 e Heristal och Ursus 431 f 1962 u Corda 5300 e Kokard, 47 stambokförda ston och 130 remonter och/eller ackordshästar.

Flora (se ovan), som via en mellanägare kom till A. B. Jönsson, Oscarsfarm, Sösdala, lämnade visserligen endast 5 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont men 4 blevo stambokförda ston, av vilka Nera 3865 f 1940 e Nere, Eleonora 4212 f 1942 e Effendi och Effendina 4392 f 1943 e Effendi (se nedan) blevo de mest betydelsefulla.

Opalla (se ovan) stannade på Esperöd till sin död 1955. Hon var premierad AB och lämnade 10 avkomlingar av vilka 3 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, vilka lämnade 4 stambokförda alltjämt i tjänst varande stambokförda döttrar.

Ala (se ovan) förblev hos Ernst Jönsson till 1952, då hon togs ur aveln efter att ha gått gall 6 år i rad. Hon var premierad AB, erhöll avelsdiplom, erövrade 1. pris och hederspris på lantbruksmötena i Ystad 1936 och Malmö 1937, 2. pris på lantbruksmötet i Lund 1945 men lämnade endast 3 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont och 1 blev stambokfört sto, Aloi 4181 f 1941 e Daladier xx (se nedan).

Luxina (se ovan) stannade liksom systern på Slätåker till sin död 1962. Hon var ett framstående avelssto, premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade I. pris på distriktslantbruksmötet i Norrköping 1942, fick Statens förärvningspremie 1955 och lämnade 11 avkomlingar, av vilka 2 såldes som remonter, 2 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans läm­nade 4 stambokförda döttrar, och 2 blevo beskällare, nämligen de goda

Celsius 301 f 1945 e Magnet Kyff, tillhörde Flyinge, Statens för­ärvningspremie 1957, dödad 1963, fader till hingsten Pompe (44) 401 f 1958 u Anette 5371 e Regulator, 30 stambokförda ston och 55 remonter och/eller ackordshästar, och

Kalmuck 372 f 1953 e Almjunge, tillhörde Flyinge, kastrerad 1963, fader till 24 stambokförda ston och 41 remonter och/eller ackordshästar.


Celsius 301 f 1945 e Magnet Kyff

Läddy (se ovan) stambokfördes ej men förblev hos John Larsson på Brandsberga, hos vilken hon lämnade dottern Lady 4693  f 1944 e Novarro, vars dotter Lolly 6047 f 1956 e Ganymed hittills lämnat 4 alltjämt i tjänst varande stambokförda döttrar.

Nera (se ovan) kom efter en mellanhand till den kände uppfödaren Göran Göransson, Dala, Vintrie, hos vilken hon emellertid endast lämnade 3 avkomlingar av vilka 2 såldes till remonter och 1 blev stambokfört sto, Luxina 4828 f 1944 e Lux (se nedan).

Eleonora (se ovan) blev väl den mest betydelsefulla av Floras döttrar. Hon förvärvades av Sofia Nilsson, Fairyhill, Stehag och stannade där till sin död 1956. Hon var premierad A och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz), 1 till ridhäst, 1 exporterades till Norge och 4 blevo stambokförda ston, varav Diana 5795 f 1952 e Diogenes (se nedan) kom att få betydelse för familjens fortsatta utveckling.

Effendina (se ovan) tillhörde Evert Nilsson, Maglehill, Höör t o m 1951, då hon förvärvades av Mary Stephens, Torne. Hon var premierad AB, erhöll avelsdiplom och lämnade 6 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz) och 3 blevo stambokförda ston, av vilka Josefine 5310 f 1948 e Aramis (se nedan) blev av betydelse.

Aloi (se ovan) behölls av Ernst Jönsson och visade sig vara ett utmärkt avelssto. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade I. pris och hederspris på lantbruksmötet i Lund 1945 och rikslantbruksmötet i Jönköping 1946. Hon lämnade 12 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter (varav 2 exporterades till Schweiz), 1 exporterades till Norge och 2 blevo stambokförda ston, varav Ally 5787 f 1953 e Almjunge (se nedan), hittills haft den största betydelsen för familjens fortbestånd.

Luxina 4828 (se ovan) förvärvades av den framstående uppfödaren Lennart Nilsson, Ågården, Marieholm, hos vilken hon förblev till sin död 1965. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, Statens förärvnings­premie 1962 och lämnade 7 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont och exporterades till Schweiz och övriga 6 blevo stambokförda ston, vilka tillsammans lämnade 6 stambokförda döttrar. Av Luxinas döttrar må Luxiana 5897 f 1954 e Alcasar (se nedan) nämnas såsom hingstmoder.

Diana (se ovan) förvärvades av Bo Birger, Tylehög, Tomelilla och förblev hos honom till 1958, då hon övertogs av Ingrid Birger. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, stor medalj på rikslantbruksmötet i Jönkö­ping 1959 och lämnade 8 avkomlingar, av vilka 3 såldes till ridhästar, 3 blevo stambokförda ston, vilka alltjämt är i tjänst, och 1 beskällare, nämligen den gode

Orkan 444 f 1964 e Hurricane xx, tillhör Ingrid Birger, hittills fader till 43 stambokförda ston och tre remonter och/eller ackordshästar.

Josefine (se ovan) förvärvades av Harald Larsson, V. Nyrup, Munkarp, hos vilken hon endast lämnade 2 avkomlingar, av vilka alltjämt i tjänst varande Charlotte 5732 f 1952 e Odeon hittills lämnat 13 avkomlingar, varav 3 är alltjämt tjänstgörande stambokförda ston.

Ally (se ovan), som först förblev hos Ernst Jönsson, kom via 3 olika ägare så småningom till den kände uppfödaren och fyrspannsspecialisten, godsägare Nils Gyllensvaan, Ekeberg, Kättilstorp, där hon förblev till sin död 1972. Hon var ett förstklassigt avelssto, premierad A, erhöll avelsdiplom, stor medalj på rikslantbruksmötet i Jönköping 1949 och läm­nade 13 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter (varav 2 exporterades till Schweiz), 1 exporterades till Danmark och 4 blevo alltjämt i tjänst varande avelsston, vilka hittills lämnat 3 stambokförda döttrar.

Luxiana (se ovan) tillhörde Henning Nilsson, Bonderup, Dalby t o m 1962, då hon förvärvades av Sven Sivert Hansson, Fjellbo gård, Flädie. Hon var premierad A och lämnade 6 avkomlingar, av vilka 1 såldes till Statspolisen, 1 till ridhäst, 2 blevo avelsston, varav 1 hittills stambokförts, och 2 beskällare, nämligen

Anekdot 438 f 1964 e Sombrero, Tillhörde Flyinge, kastrerad 1967, fader till 1 stambokfört sto, och

Kanon 414 f 1961 e Ozon, tillhörde Anders Carlsson, Palsgård, Skänninge kastrerad 1965 utan stamboksangiven avkomma.

Utöver här förut nämnda hingstar hör till familjen också

Marocco 515 f 1973 e Mantal xx u Mariana 7008 e Polarstern, tillhör Agneta och Hans Carlström, Kumla by, Stenhamra.

Tävlingsmässigt hör familjen med sina 42 pristagare, varav 5 i svår klass, till de bättre familjerna. Pristagarna i svår klass är dressyrhästen Fokan f 1961 e Fokker u Amy 6091 e Aramis, hopparna Hamid f 1957 e Hurricane xx u Diana 5795 e Diogenes, Hugo (=ex Humbug) f 1962 e Hum­boldt u Undine 6202 e Diogenes, Cato f 1965 e Pompa u Charlotte 5732 e Odeon och fälttävlanshästen Iller f 1962 e Idealist u Lussi 5886 e Almjunge.

Av familjens 105 medlemmar är inte mindre än 63 alltjämt i tjänst, varför det finns goda utsikter att tävlingssporten skall även i fortsättningen tillföras goda hästar från denna familj.

 FAMILJ 14 – ZULEIMA /RÖHÄLLA

Familj 14 – Zuleima– eller Röhälla-familjen – har som stammoder stoet Zuleima 199 RÄ II f 1901 e Zulu u Paulina e Pollux – Stradelton, som föddes hos C.O. Carlsson, Åby, Fliseryd men såldes till Harry Nilsson, N. Bäck, Runsten, varigenom familjen kom att bli öländsk. Hon var eselmaul men sedermera blevo familjens medlemmar bruna eller svarta. Hon hade en god härstam­ning med sådana hingstar bakom sig som Zulu f 1888 på Ottenby e Woodpecker xx, Pollux e Hannibal – Belisair och Stradelton e Winton xx – Norfolk I. Klok parning med hingstar av likartat blod har hos familjen åstadkommit en mycket säker och likartad förärvning.

Zuleima förblev hos Harry Nilsson i varje fall till 1919, efter vilket år uppgifter om henne saknas. Hon lämnade 11 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, varav Svarta 1073 RÄ III f 1908 e Kattenau och Anima 1072 RÄ III e Warren Garet xx eller Corsänger f 1916, båda födda hos C.O. Carlsson, blevo av betydelse.

Hos P.R. Jensen, Lövestad föddes 1913 Channa e Tennis u Eva e Pollux – Stradelton. Huruvida Eva var en syster till Zuleimas moder Paulina eller ej framgår icke av stamböckerna, men det är väl ganska sannolikt.

Channa förvärvades av Nils Aug. Nilsson, Åkarp, Marieholm och förblev hos honom till sin död 1937. Hon var premierad AB och lämnade 9 avkomlingar, av vilka 7 såldes till remonter och 1 blev stambokfört sto, Freja 2866 f 1933 e Nachbar (se nedan), som alltså blir stammoder för denna gren av fa­miljen.

Svarta (se ovan) förvärvades av P. Nilsson, S. Möckleby, Degerhamn och förblev hos honom i varje fall t o m 1929, efter vilket år upplysningar om henne saknas. Hon var premierad AB och lämnade 9 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remont och 1 blev stambokfört sto, Daisy 1586 RÄa f 1925 e Corsänger (se nedan). Egendomligt nog lämnat stamboken inga som helst upplysningar om de övriga avkomlingarnas vidare öden, men det torde vara nog så sannolikt, att flertalet av dem såldes till remonter, då oron för framtiden vid den tiden var stor på Öland.

Anima (se ovan) förblev hos Harry Nilsson till sin död 1938, hos vilken hon lämnade 13 avkomlingar, vartill kommer att uppgifter saknas för 2 år. Av avkomlingarna såldes 4 till remonter. 1 av remonterna var Erik Sörensens olympiske storhoppare Blåtunga f 1936 e Yngve I, som fick sitt namn av att han under arbete stoppade ut en bit av tungan utanför munnen, vilket framgår av fotot på nästa sida. En av de övriga avkomlingarna var Blåtungas helbroder Peder Spjuver f 1937 e Yngve I, även han en hoppare av stort format. Då det väl får anses troligt, att dessa båda hästar i varje fall ärvt en del av hoppanlagen efter modern, är det beklagligt, att ingen enda av hen­nes 5 döttrar behölls eller i varje fall prövades för avel!


Ryttmästare Erik Sörensen på Blåtunga f 1936 e Yngve I

Freja (se ovan) förblev hos familjen Nilsson på Åkarp till 1949, då hon innebrändes med årsföl. Hon var premierad A och lämnade 7 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz) och 3 blevo stambokförda ston, varav endast Luxan 4378 f 1943 e Lux lämnade stam­bokförd avkomma, vilka dock i sin tur icke lämnade någon stambokförd avkomma, varigenom familjens Channa-gren försvann.

Daisy (se ovan) förvärvades av Herman Göransson, Årvik, Degerhamn och blev det första verkligt betydelsefulla avelsstoet i familjen. Hon var pre­mierad A, erövrade 1. pris på distriktslantbruksmötet i Norrköping 1942 och lämnade 11 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter, 5 blevo stambokförda ston, varav Sonny 2771 f 1932 och Solvia 2759 f 1933 båda e Sonnensänger (se nedan) blevo av stor betydelse för familjens utveckling, och 1 beskällare, nämligen

Mandat 157 f 1934 e Sonnensänger, tillhörde Flyinge t o m 1939 och därefter Strömsholm, Statens pris till hingst, född hos privat uppfödare 1951, dödad 1953, fader till 15 stambokförda ston och 88 remonter och/ eller ackordshästar.

Sonny förvärvades av Karl Petersson, Strömmeln, Degerhamn, där hon dog redan vid 10 års ålder. Hon hade då endast lämnat 3 avkomlingar, av vilka 1 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, Jakita 3703 f 1939 och Miss Sonette 3896 f 1940 båda e Jafet (se nedan).

Salvia (se ovan) behölls på Årsvik men dog liksom systern tidigt, nämligen vid åtta års ålder.  Hon hade då lämnat 5 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter och 1 blev familjens förnämsta stambokförda sto, Mariana 3702 f 1937 e Ingiald (se nedan).

Jakita (se ovan) förblev på Strömmeln till sin död 1957. Hon var pre­mierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1954 och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 8 såldes till remonter (varav 1 exporterades till Schweiz) och 1 blev stambokfört sto, Santhussa 5854 f 1954 e Faxius (se nedan).

Miss Sonette (se ovan) förblev också på Strömmeln och dog även hon 1957. Hon var premierad A och lämnade 6 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 1 blev stambokfört sto, som dock icke bidrog till familjens utveckling, och 1 beskällare, nämligen den mycket gode producenten av avelsston, tävlingshästar och remonter

Corso 305 f 1945 e Pergamon, tillhörde Flyinge, Statens förärvnings­premie 1956, dödad 1965, fader till 57 stambokförda ston och 125 remonter och/eller ackordshästar.


Mariana 3702 f 1937 e Ingiald med döttrarna Marja 4458 f 1943 e Nigro,
Marita 5559 f 1948 och Loranga 5558 f 1949 båda e Locarno, samtliga med föl

Mariana (se ovan) var som redan antytts familjens ”stora namn”. Hon föddes på Årsvik och förvärvades av Bertil Persson, Löt, Palmelund och förblev hos honom till 1944, kom därefter till Erik Bertilsson, Röhälla, Glömmimge och så slutligen till de framstående uppfödarna G. och B. Bertils­son, Löt, Palmelund. Hon var premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1952 och lämnade fram till 1958, då hon dödades, 14 avkomlingar, av vilka 4 såldes till remonter, 2 till ridhästar, 6 blevo stambokförda ston, Marja 4458 f 1943 e Nigro, Marita 5559 f 1948, Loranga 5558 f 1949 och Mallorca 6459 f 1951 samtliga e Locarno, Tokarina 5749 f 1952 e Tokajer och Gina 7469 f 1955 e Gordon (se nedan), och 1 beskällare, nämligen

Negus 388 f 1956 e Gordon, tillhörde Flyinge, kastrerad och såld till ridhäst 1959, pristagare i svår hoppning och fader till 1 stambokfört sto och 1 remont.

Av Marianas avkomlingar voro 8 pristagare, varav 3 i svår klass, näm­ligen hoppe- och fälttävlanshästen Escapad f 1944 e Locarno samt hopparna Röhäll f 1947 e Locarno och nyssnämnde Negus.


Anders Jacobson på Röhäll 1947 e Locarno

Santhussa (se ovan) förblev på Römmeln till sin död 1974. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, Statens förärvningspremie 1966 och läm­nade 7 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter, 1 blev stambokfört sto, Dionett 6996 f 1962 e Diogenes (se nedan) och 1 beskällare, nämligen den framstående

Toreador 418 f 1961 e Diogenes, tillhör Flyinge, fader till hingstarna; Ciceron 456 f 1966 u Adelitza 6361 e Biarritz och Tissot (9) f 1972 u Omega 8443 e Orkan, 59 stambokförda ston och 19 remonter och/eller ackords-hästar.

Marja (se ovan) tillhörde Erik Bertilsson t o m 1952, Bengt Bertilsson Norrby, Palmelund 1953 – 1960 och förvärvades sedan av den framstående upp­födaren Erik Nilsen, Kroka gård, Söderåkra, hos vilken hon förblev till 1965, då hon togs ur aveln och såldes till ridhäst. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, Statens förärvningspremie 1955 och lämnade 12 avkom­lingar, av vilka 4 såldes till remonter, 4 till ridhästar och 2 blevo fortfarande tjänstgörande stambokförda ston, vilka hittills lämnat 3 stambokförda döttrar.

Marita (se ovan) förblev fram till 1961 hos Gösta Bertilsson, Kalkstad, Ölands Skogsby och förvärvades därefter av Erik Nilsen, som året innan köpts systern Marja, och som sedan dess särskilt vårdat sig om ”Röhälla-stammen”. Hon var premierad A och erhöll Statens förärvningspremie 1965. Hon dödades 1969 efter att ha gått gall två år och hade då lämnat 11 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter, 1 exporterades till Danmark, 1 såldes till ridhäst, 3 blevo stambokförda ston och 1 beskällare, näm­ligen

Åskmolnet 483 f 1964 e Meteor xx, tillhör Stig Boström, Lund, framstående hoppare upp till svår klass åren 1969 – 1974.

Loranga (se ovan) tillhörde G. och B. Bertilsson t o m 1957, Folke Larsson, Sörby, Ölands Lindby 1958 – 1960 och förvärvades därefter av Erik Nilsen. Hon var premierad A och lämnade 5 avkomlingar men togs ur aveln sedan hon varit gall i 13 år. Av avkomlingarna såldes 2 till remonter, 1 till ridhäst och 2 blevo alltjämt i tjänst varande stambokförda ston.

Mallorca (se ovan) såldes först till remont men förvärvades senare av Lars Jacobsson, Solla herrgård, Vikingstad, där hon enligt senaste stamboksuppgifter alltjämt är verksam. Hon har hittills lämnat 3 avkom­lingar, av vilka 2 blivit stambokförda ston, varav Pamela 7687 f 1963 e Mozart hittills lämnat 4 stambokförda döttrar.

Tokarina (se ovan) tillhörde Erik Bertilsson, Isgärde, Färjestaden t o m 1968, då hon införlivades med Erik Nilsens ”Röhälla-stall”. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom och lämnade fram till 1972, efter vilken tid stambokuppgifter om henne saknas, 8 avkomlingar, av vilka 1 sålts till remont, 1 till Avelsföreningen, 1 till ridhäst och 3 blivit avelsston, varav 2 hittills stambokförts, och av vilka Marina 6786 f 1961 e Iliad hittills lämnat 4 stambokförda döttrar.

Gina (se ovan), som förvärvades av Bjälbrunna stuteri, Norrköping, lämnade endast 3 avkomlingar, innan hon dog 1970, och av dessa blev 1 stambokfört sto, Nina 9500 f 1969 e Utrillo, och 1 beskällare, nämligen

Cordon Bleu 461 f 1967 e Nepal, tillhör Bjälbrunna stuteri, fader till hingstarna Portwein 511 f 1971 u Ante Portas 8229 e Abhang II, Duell 524 f 1972 u Duschka 8550 e Duellant och Adept f 1973 u Andorra 8949 e Utrillo och 4 stambokförda ston.

Dionett (se ovan) är alltjämt i tjänst hos bröderna Petersson på Strömmeln. Hon är premierad A och har hittills lämnat 8 avkomlingar, av vilka 2 sålts till remonter (varav 1 exporterats till Schweiz) och 4 blivit avelsston, av vilka 3 hittills stambokförts. Av döttrarna förvärvades Dinette 7921 f 1966 e Piaff av Holger Essgärde, Backgården, Axvall, hos vilken hon hittills lämnat 4 stoföl, av vilka två sålts till avel men ännu icke stambokförts.

Familjen har inga hingstar utöver de redan nämnda Cordon Bleu, Corso, Mandat, Negus, Toreador och Åskmolnet.

Tävlingsmässigt ligger familjen med sina 32 pristagare, varav 8 i svår klass procentuellt på 5. plats bland familjerna. Av pristagarna i svår klass ha redan nämnts Blålunga, Escapad, Negus, Peder Spjuver, Röhäll och Åskmolnet, och de återstående två är hopparna Cavallo f 1960 e Diogenes u Gornett 5927 e Gordon och Matador f 1966 e Meteor xx u Lova 6994 e Varolio. Ytterligare en pristagare i svår hoppning finns nämligen Cerdi 6529 f 1960 e Cerd u Zivio e Gordon u Dina e Tokajer. Anlagen är övervägande till favör för hoppning och endast 4 av pristagarna är dressyrhästar

Av familjens 61 medlemmar är 33 alltjämt i tjänst och familjens fortbestånd är helt säkerställt, vartill kommer att man även i fortsätt­ningen kan räkna med goda tillskott av tävlingshästar från denna mycket säkra och goda familj.

FAMILJ 15 – SALLY

Familj 15 – Sally-familjen – är en ur tävlingssynpunkt mycket in­tressant familj, då den med sina 35 pristagare, varav 6 i svår klass, ligger procentuellt på andra plats efter ”suveräna” familj 40. Den härstammar från stoet Sally 973 f 1903 e Patriark – Gurre – Stonewall Jackson xx, som föddes hos Karl Jönsson, Skåningstorp, Klippan och såldes till den intresserade och mycket skicklige uppfödaren G. B. Lindhe, Vestergård, Åstorp, en av dåtidens pionjärer på varmblodsavelns område, som vi redan tidigare kommit i kontakt med i samband med familj 3, där han också ägde stammodern.

Sallys anfader Stonewall Jackson xx var en fullblodshingst, som tjänstgjort i Hannover 1868 – 1873 och därefter importerats till Sverige av godsägare R. Tornerhielm, Vrams Gunnarstorp, varigenom stostammen kommit att bli hemmahörande i trakterna kring Åstorp. Sally var premierad A och lämnade, innan hon 1920 dog vid fölningen, 8 avkomlingar, av vilka 2 såldes till remonter, 3 blevo stambokförda ston, varav Svea 1338 f 1911 e Gower xx och Svalan 1549 e Roe O’Neill xx blevo betydelsefulla, och 1 beskällare, nämligen

Roe O’Sall f 1914 e Roe O’Neill xx, tillhörde G. B. Lindhe och sta­tionerades på Veneberg i Halland 1917 – 1928, fader till 6 stambokförda ston och ett okänt antal remonter och/eller ackordshästar.

Svea, som föddes på Vestergård, kom till en av sönerna, Gunnar W. Lindhe på Gjestvang. Hon var ett elegant och ädelt sto, premierad A, som erövrade hederspris i Malmö 1915 och två 1. pris i Göteborg 1923. Hon läm­nade föl varje år utom 1925 och var därför, när hon dog 1931, moder till 15 avkomlingar, av vilka 10 såldes till remonter och 3 blevo stambokförda ston, varav särskilt Svirma 1717 f 1916 e Irmino xx (se nedan) blev av stor betydelse för familjens utveckling och fortbestånd.

Svalan förblev på Vestergård, där hon enligt tillgängliga stamboksuppgifter endast lämnade 2 avkomlingar, vilka båda stambokfördes och varav endast Svalan I 2049 f 1923 e Agrar (se nedan) lämnade stambokförd avkomma.

Svirma (se ovan), som förblev hos G.B. Lindhe, var liksom modern ett högelegant och ädelt sto. Hon var premierad A, erövrade Jockeyklubbens hederspris i Malmö 1919, hederspris i Malmö 1920 och hederspris för familj i Stockholm 1930 och på Flyinge 1932. Hon dödades 1936 och hade då lämnat 12 avkomlingar, av vilka 3 såldes till remonter, 5 blevo stambokförda ston, varav Sparta 2282 f 1924 och Saga 2281 f 1925 båda e Agrar (se ne­dan) blevo av betydelse för familjens utveckling, och 1 beskällare, näm­ligen

Jason 118 f 1931 e Allerlei, tillhörde Strömsholm, kastrerad 1936 såsom varande enstenig, fader till ett stambokfört sto.

Svalan I (se ovan) såldes till Gustaf Roslund, Nyrup, Nyhamnsläge. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, erövrade hederspriser id utställ­ningarna i Malmö 1926 och 1927 och lämnade 7 avkomlingar, innan hon efter att ha gått gall 4 år i rad togs ur aveln 1939. Av avkomlingarna såldes 4 till remonter, 1 till Statspolisen och 2 blevo stambokförda ston, varav endast Veronessan 2995 f 1930 e Veronese (se nedan) lämnade stambokförd avkomma.

Sparta (se ovan), som behölls på Vestergård, verkade vara ett lovande avelssto. Hon var premierad AB och erövrade hederspriser på utställ­ningarna i Malmö 1926 och 1927, i Stockholm 1930 och 1. pris på Flyinge 1932. Hon lämnade emellertid endast 1 avkomling, Asalea 2563 f 1931 e Allerlei (se nedan), innan hon 1934 togs ur aveln efter att under 3 år inte ha lämnat någon levande avkomma.

Saga (se ovan) tillhörde Hugo W. Lindhe, Starby, Spannarp t o m 1939, Hans Hj. Danielsson, Lerhamn, Krapperup 1940 och kom så till slut till Hans J. Hjalmarsson, Långaröd nr 1, Höganäs, hos vilken hon förblev till sin död 1947. Hon var liksom systern premierad AB, erövrade hederspriser på utställningarna i Malmö 1928, i Stockholm 1930 och på Flyinge 1932 samt erhöll Statens förärvningspremie 1947. Hon lämnade 11 avkomlingar, av vilka 9 såldes till remonter och en 1 stambokfört sto, Savonna 4802 f 1943 e Yvon (se nedan).

Veronessan (se ovan) ägdes av en annan av G.B. Lindhes skickliga uppfödarsöner Erik W. Lindhe, Vasagården, Axelvold, hos vilken hon läm­nade 8 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter och 2 blevo stambokförda ston, varav Veronica 4390 f 1942 e Novarro (se nedan) blev av avgö­rande betydelse för familjens vidare utveckling och fortbestånd.

Asalea förvärvades också av Erik W. Lindhé på Vasagården och förblev hos honom till dess hon 1954 togs ur aveln. Hon var premierad A, erhöll avelsdiplom, Statens förärvningspremie 1950 och lämnade 10 avkomlingar, av vilka 6 såldes till remonter, 2 till ridhästar och 1 blev stambokfört sto, Tirma 5001 f 1946 e Tirpitz (se nedan). 4 av hennes avkomlingar blev framstående tävlingshästar, nämligen hopparna Trubadur f 1938 e Printonan Boy xx och Paradeur f 1945 e Tirpitz samt fälttävlanshästen Aladdin f 1939 e Vatel, samtliga i svår klass, liksom hopparen Allah f 1947 e Tirpitz, som segrade i medelsvår klass.

Savonna (se ovan), som behölls av Hans W. Hjalmarsson, lämnade endast 3 avkomlingar och dödades 1954. Av hennes avkomlingar blev endast Salome 5789 f 1953 e Corso (se nedan) av betydelse för familjens utveckling.

Veronica (se ovan) behölls på Vasagården, där hon visade sig vara ett av familjens mest framgångsrika avelsston. Hon var givetvis premierad A, erhöll Statens förärvningspremie 1954 och lämnade – innan hon dödades 1966 – inte mindre än 17 avkomlingar, av vilka 5 såldes till remonter, 3 till ridhästar, 2 exporterades och 9 blevo stambokförda ston sedan 2 av ridhästarna blivit avelsston. Flera av dessa ston är  alltjämt i tjänst, och sammanlagt har döttrarna hittills lämnat 10 avelsston, varav 7 blivit stambokförda.  Av de många döttrarna må den alltjämt i tjänst varande Sabrina 5996 f 1956 e Salvator (se nedan) speciellt nämnas.


Sabrina 5996 f 1956 e Salvator

Tirma (se ovan) behölls på Vasagården men lämnade endast 3 avkomlingar, av vilka Alice 5525 f 1950 e Alcasar lämnade 3 alltjämt i tjänst varande stambokförda ston, och 2 goda fälttävlanshästar, av vilka Emigrant f 1954 e Julianus xx placerade sig i svår klass.

Salome (se ovan) tillhörde Carl-Eric Påhlsson, Hålegården, Jonstorp t o m 1961 och därefter hans son Christer Påhlsson, Helsingborg. Hon var premierad AB och lämnade innan hon förolyckades 1965 4 avkomlingar, av vilka 2 såldes till ridhästar, vilka båda placerat sig i lättare hopp­ning, 1 blev stambokfört alltjämt i tjänst varande stambokfört sto och 1 beskällare, nämligen den mycket lovande

Optimist 443 f 1963 e Harras, tillhör Christer Påhlsson och tjänstgör 1976 hos den framstående uppfödaren Sixten Pohl, Släaröd, Röstånga, är fader till hingsten Besk (A.3) 520 f 1972 Premiere 8301 e Magnifique, 8 stambokförda ston och en remont. Se foto på nästa sida.

 


Optimist 443 f 1963 e Harras

Sabrina (se ovan) förvärvades som 3-åring av den framstående uppfö­daren Arne Persson, Brunnsgård, Påarp, där hon alltjämt är i tjänst. Hon har en mycket god förärvning, vilket visat sig därigenom att hennes ele­gans, korrekthet, mycket goda rörelser och goda temperament gått i arv till avkomman.  Hon är givetvis premierad A, har fått avelsdiplom, eröv­rade 2. pris på Kila 1964, 1. pris på lantbruksutställningen Skåla, har fått Statens förärvningspremie och det mycket värdefulla ”Hästväns förärvningspris. Hon har hittills lämnat 11 avkomlingar, av vilka 1 sålts till remont, 2 till ridhästar, 1 avelssto exporterats till statsstuteriet Avenches i Schweiz och 6 blivit avelsston, varav 3 hittills stambokförts. Av ridhästarna är Esprit f 1964 e Lansiär dressyrhäst hos Karl-Åke Hultberg med placeringar i medelsvår klass och Manjana f 1963 e Jovial hoppe­häst hos Göran Casparsson med segrar i medelsvår klass och 2. pris i tävlan om Drottningens pris. Kvar på Brunnsgård som avelsston är Sarina 8044 f 1966 e Corso med avelsdiplom, 4. pris på Elmia och 1. pris på Skåla, som ärvt mycket av Sabrinas goda egenskaper, och Sorbina 8688 f 1967 e Gaspari, placerad som etta vid kvalitetstävlan på Flyinge.

Förutom de redan nämnda hingstarna Jason, Optimist och Roa O’Sall hör ytterligare 1 beskällare till familjen, nämligen

Didrik f 1925 e Agrar u Sally II 1851 e Joshua xx, tillhörde Flyinge, överförd 1929 till Strömsholm, kastrerad 1936, fader till 8 stambokförda ston och ett okänt antal remonter och/eller ackordshästar.

Som redan nämnts inledningsvis hör familjen till de bättre i tävlingssammanhang med tyngdpunkten förlagd till hoppning och fälttävlan, och förutom pristagarna i svår klass ha 11 placerat sig i medelsvår klass. Pristagarna i svår klass är förutom de redan nämnda Aladdin, Emigrant, Paradeur och Trubadur dressyrhästen Farras f 1945 e Niger u Susanna 4034 e Magnetique xx och hingsten Optimist f 1963 e Harras med placeringar i hoppning.

Av familjens 56 medlemmar äro 19 alltjämt i tjänst, varför det förefaller att finnas goda möjligheter för ytterligare tillskott av tävlingshästar från denna goda familj.