Vandringspriser & Stipendier

SWB delar årligen ut en rad prestigefyllda vandringspriser i olika kategorier. Prisernas historia, som i många fall sträcker sig långt tillbaka i tiden, övrig information och vilka de tidigare pristagarna är kan du läsa om nedan.

Valörpokalen (se tidigare pristagare)
skänktes 1982 av Stig Nordkvist, Örebro för att överlämnas som ett vandringspris till uppfödaren av årets bästa svenskfödda tävlingshäst i hoppning. Valör var en av sin tids främsta tävlingshästar i hoppning bl.a. OS-deltagare i Rom med Anders Gernandt som ryttare och var född hos prisets donator. Resultaten som ligger till grund för denna utmärkelse ska ha uppnåtts under närmast föregående tävlingsår.

Gasparipokalen (se tidigare pristagare)
donerades 1984 också av Stig Nordkvist för att överlämnas till uppfödaren av årets främste svenskfödde tävlingshäst i dressyr. Gaspari var på sin tid en utomordentlig tävlingshäst i dressyr, SM- vinnare och OS- deltagare i Rom 1960 under Yngve Viebke och i Tokyo 1964 med Hans Wikne som partner. Han var också en utmärkt fadershingst. Resultaten som ligger till grund för denna utmärkelse ska ha uppnåtts under närmast föregående tävlingsår.

Ilusterpriset (se tidigare pristagare)
tillkom samma år som Gasparipokalen,1984, och är en sexkantig silvertallrik framtagen av den berömde silverdesignern Wiven Nilsson i Lund. Det var SWB själva som införskaffade detta vandringspris för att uppfödaren av främsta tävlingshäst i fättävlan skulle bli jämställd med de övriga pristagarna. Prisets namn var redan från början givet, OS- vinnaren 1956 i fälttävlan var som bekant just Iluster, som Petrus Kastenman lotsade fram till guldmedaljen. 1983 års tävlingssäsong var den första där priset kom att utdelas. Resultaten som ligger till grund för denna utmärkelse ska ha uppnåtts under närmast föregående tävlingsår.

Kungakannan (se tidigare pristagare)
1901 skänkte kung Oscar II denna kanna till Kapten Carl Gustav Bredberg för dennes insatser för den svenska hästaveln. Vid Avelsföreningens 50-årsjubileum 1978 hedrades föreningen med denna släktklenod av fru Ruth Brenner med orden: ”Må denna kanna även i fortsättningen glädja och stimulera svensk hästavel. Mottag den som ett vandringspris. Uppsatt för att årligen överlämnas till uppfödaren av landets bästa, visade 3-åriga sto”. Från och med 2002 går ”Kungakannan” till Riksstovinnaren i gångarter.

Hornsundpokalen (se tidigare pristagare)
Vandringspriset Hornsundspokalen som tilldelas vinnaren av Rikssto i hoppning, skänktes 2002 till SWB av Madeleine Bratt, numera gift Mörner.
Pokalen hade tidigare tillhört hennes styvfar Conrad Ekman på Bjärka-Säby i Östergötland. På pokalens fot står ” Hultsbruks Hederspris länslantbruksmötet
i Skänninge 1929. Conrad Ekmans far, Oscar Ekman, hade ardenneruppfödning i stor skala och deltog med flera hästar i den välbesökta utställningen,
vars katalog upptog 229 namn.

Nils Tatis Anderssons Pris till framstående sto (se tidigare pristagare)
En prisfond har skänkts till SWB av Nils Tatis Andersson, Lund. Ur denna utdelas varje år ett hederspris.

”Maria och Jöns Anderssons samt Clara och Nils T. Anderssons prisfond för halvblodsavelsdjur” skänkt 1985 av Nils Tatis Andersson, Lund för att utdelas till bästa stoet inom svensk avel för varmblodiga hästar.

Gunnar Henrikssons minnesfond
Varje år delar SWB ut ett stipendium ur Gunnar Henrikssons Minnesfond för att uppmuntra en Ung SWB-medlem som har engagerat sig i föreningen och varit med och främjat hästnäringen. Stipendiet består av en minnesplakett och en summa på 5000 kronor. 

Gunnar Henriksson var en välkänd profil i hästsverige, i alla fall bland de lite äldre, och han gick bort i november år 2007. SWB har en förhoppning om att Gunnars minne ska leva vidare genom att instifta en speciell stipendiefond. Tanken är att stipendiet ska tilldelas yngre personer, för Gunnar Henriksson månade mycket om återväxten inom hästvärlden.
Redan 1959 började Gunnar arbeta med stamboken på uppdrag av Sveriges Stuteribokstyrelse. Från och med 1967 fördes stamboken av ASVH och den döptes då om till Riksstambok för Svenska Varmblodiga Hästen. Långt efter att Gunnar uppnådde pensionsåldern arbetade han regelbundet vidare med dessa frågor.
Det var just detta mångåriga arbete som var grunden till Gunnar Henrikssons förmåga att i alla detaljer informera om avelslinjer. Han fanns alltid på plats vid olika avelsarrangemang för att berätta om vilka avelslinjer som haft betydelse för utvecklingen av den enskilda individen. Ingen fråga var så betydelselös att inte Gunnar Henriksson hade ett relevant svar oavsett om det gällde hingstar eller ston.
Särskilt intressant för uppfödare har varit, inte bara hans arbete med stamboken, utan också hans stora arbete med att identifiera de stofamiljer som varit verksamma i Sverige. Ett arbete som SWB tänker fortsätta att vårda och uppdatera.