Sella (SWB) tog en hedrande fjärdeplacering på Unghäst-VM i fälttävlan. Foto Privat.
– Det började med att jag hade några hästar som inte riktigt höll måttet för dressyr, speciellt en tysk märr med det passande namnet Diabolique (e Hoftanz u Daylight – Dream of Heidelberg I) som var jobbig att rida in så jag behövde anlita en modig ryttare. Det var så jag kom i kontakt med Therese Viklund som nu bor och har sin verksamhet här på gården i Genarp.
– Det viktigaste för att kunna gå hela vägen som fälttävlanshäst är att de kan hoppa riktigt bra. Det var där det brast för mig i början, de hoppade inte tillräckligt bra eller hade fel inställning. De höll i dressyren, var okej i terrängmomentet men i hoppningen blev det bara plockepinn.
– Man kan säga att Sella (SWB) är min första fälttävlansuppfödning. Jag kontaktades av ägarna till Sellas mamma, Sagitta xx, då hade hon en 94% senskada, men de ville inte ta bort henne, så fyra månader på box o en massa skrittpromenader senare fick jag henne, de hade inte intresse av att avla på henne. Valet av hingst föll på Mr Vain GJ, jag gillade hans rörelser samtidigt som han har Diarado i sig med mycket hoppning i stammen. I år fick jag en helsyster, Stimulantia (SWB). De är rätt olika, denna är större men har ändå samma sinnelag som Sella, de är nyfikna och busiga, väldigt atletiska men ändå coola hästar. De har mycket självförtroende och är självständiga.
– Det är ju en utmaning med att avla fram bra fälttävlanshästar men det är det jag tycker är så kul också! säger Lena. På de rent hoppstammade fälttävlanshästarna som kanske inte rör sig inte så bra vill jag använda hingstar som har bättre gång. Då letar jag efter internationella hopphingstar med gång över det normala. De måste inte ha den stora luftiga galoppen men den behöver vara en vägvinnande galopp som går att korta och länga.
– Andra ston har väldigt lite fullblod i sig men har mycket vilja – där tänker jag mer hopphingstar med mycket fullblod i.
– Sen är det ju det där med styrkor och svagheter. En av Sellas största styrkor är att hon är så okomplicerad, hon är alltid med på noterna och det spelar ingen roll om hon stått i några dagar, hon ser inga spöken för det. Generellt tycker jag att många bra fälttävlanshästar är känsliga MEN tillitsfulla. När man väl vunnit deras tillit så är de helt med på noterna. Sen har de självförtroende, är nyfikna och modiga, de vågar gå fram till den där stenen som inte ligger som den ska i hagen. Det är väl den största skillnaden mellan mina fälttävlansföl och de dressyrstammade fölen, avslutar hon.