Hjördis Kamph, en av SWBs stora ambassadörer och profiler har lämnat oss.
Text: Anette Sånesson, Foto: Cecilia Hallqvist
En av SWBs stora ambassadörer och profiler har lämnat oss. Hjördis Kamph började engagera sig i ASVH, numera SWB, redan på 1970-talet och fick fast anställning som registrator 1988. Hon vigde sitt liv åt hästar och hästavel och var på många sätt före sin tid. Hon var en av de första kvinnorna att bedöma unghästar på premieringar och kvalitetsbedömningar och spenderade många timmar längs Autobahn för att besöka de tyska hingstpremieringarna och hämta intryck från andra länder.
Hjördis växte upp i Hasslöv i södra Halland. Föräldrarna drev ett prästgårdsarrende, där ardennerhästar användes i det dagliga arbetet. Hjördis mor Thyra var mycket hästintresserad och det var här hästintresset började på allvar. Under kriget var gården sambandscentral för en bataljon från A3 i Kristianstad och familjen fick hålla till i ett av sovrummen. Manskapet, som uppgick till flera hundra man, bodde i tält kring gården och stallet fylldes med hästar. När soldaterna red hem på kvällen fick den lilla Hjördis sitta på sadelknappen framför en av officerarna den sista biten innan hästarna sadlades av och detta var Hjördis första möte med halvblodshästar.
Vid tretton års ålder fick Hjördis sin första egna häst, en kastrerad före detta flyingehingst som var född 1944 e. Reval u. Vera 3321 e Vatel, uppfödd av Nils G. Svensson, Ormastorp, Höganäs. Denna användes, förutom till ridning, även till arbetet på åkrarna. Att tävla var inte att tänka på, det fanns inga ryttarföreningar i södra Halland på den tiden, utan det blev istället långa ritter på Hallandsåsen. Hjördis tyckte också mycket om att köra dogcart på de ganska bilfria landsvägarna på kring Hallandsåsen.
Hjördis gifte sig som ung med sin Calle och flyttlasset gick till Lund. Hästarna fick stiga åt sidan, men bara på det praktiska planet. Intresset fanns fortfarande och när Lunds Civila Ryttarförening anordnade tävlingar på Norra Idrottsplatsen i Lund, satt Hjördis som åskådare. Här knöts den första kontakten med Avelsföreningen. Knut Odh, som var ASVHs dåvarande kassör och sekreterare gick runt och delade ut information om ASVH och värvade Hjördis som medlem.
I mitten av 1970-talet bildades Malmöhus läns Halvblodsklubb. Första årsmötet hölls på Grand Hotell i Lund 1977 med hingsthållren Jöns-Henrik Nilsson vid klubban. Hjördis fick senare en plats i utbildnings- och resekommittén som anordnade resor till Tyskland, bland annat till Lüneburger Heide, en plats som Hjördis alltid pratade varmt om. Så småningom började Hjördis följa med Olle Kjellander på sommarpremieringar, som sekreterare och ”hjälpreda”. Här inhämtades mycket av den hästkunskap hon haft med sig i livet när hon fick möjligheten att se många hästar.
Så småningom blev det Hjördis tur att få döma på egen hand, framför allt på de lantliga kvalitetsbedömningarna i slutet av 1970-talet. Hjördis har med värme berättat om de trevliga dagarna med domarkollegorna Olle Kjellander, Hans-Göran Persson och Torkel Bjarnholt. Kontakten med bland annat Torkel Bjarnholt ledde till att Hjördis fick åka till Danmark och döma på fölutställning och riksutställning.
Under 1970-talet inleddes även ett samarbete med Jan Philipsson och Håkan Ström. De behövde statistik på tävlingsresultaten och Hjördis satt hemma och med hjälp av Svenska Ridsportförbundets kalender kollade hon hästarna, deras fäder och tävlingsresultaten. Detta arbete övertogs senare av Jans adepter på SLU och kan sägas vara det första steget till våra avelsindex.
Det var också här som Hjördis fick kontakt med Avelsföreningen på allvar. Via Olle Kjellander fick Hjördis kontakt med Gunnar Henriksson, registrator på stambokskontoret. På dagtid arbetade hon på modekedjan Flash kontor och på all ledig tid hjälpte hon Avelsföreningen hemifrån, bland annat med medlemsutskick.
1980 kom så kravet att de varmblodiga ridhästarna skulle registreras. Hjördis satt hemma och skrev de gröna registreringsbevisen på skrivmaskin och lämnade dem sedan vidare till Gunnar Henriksson för numrering. 1988 byttes kontoret på Flash mot hörnrummet i det gula huset i Flyinge där Avelsföreningen hade sitt kontor. Registrering av hästar var den huvudsakliga uppgiften, men Hjördis hade även andra uppgifter, bland annat fick hon följa med som domarsekreterare vid remontuppköpen. Det blev elva år för Hjördis i Avelsföreningens tjänst och hon har under åren berättat om tiden där med mycket värme i rösten.
”Gunnar Henriksson var en man jag fick möjlighet och glädje att lära känna, berättade Hjördis några år efter att hon gått i pension. Jag lärde mig mycket av honom och han var alltid generös att dela med sig av sitt stora kunnande.”
Hjördis mindes då också sina chefer Ingela Hedebro-Velander, Eleonor Samuelsson och Karin Martinsson med värme.
”Ingela var den som fick den stora äran att inviga Gunnar och mig i datorvärldens mysterier och hon är värd en extra eloge för sitt tålamod och sätt att undervisa oss.”
Under många år var Hjördis given på publikplats, under bruksprovet och Breeders Trophy-tävlingarna satt hon där från arla morgonstund och gick inte hem förrän sista hästen lämnat banan. Hon var också trogen åskådare vid den danska hingstekåringen i Herning, liksom vid hingstpremieringar i de olika tyska förbunden. Bundeschampionat var också ett givet besöksmål och långt efter att Hjördis gått i pension rullade den blå golfen längs Autobahn för att besöka Neumünster, Vechta eller Warendorf. Vid ett tillfälle blev Hjördis överraskad och uppvaktad av hingstpremieringsnämnden i Holstein som ville tacka för lång och trogen tjänst. Detta var ett minne som låg varmt om Hjördis hjärta och som hon gärna berättade om. Fotot från tillfället satt på hedersplats på väggen hemma i lägenheten i Lund.
På senare år har stickning varit en stor del av Hjördis sysselsättning, liksom att lyssna på opera. Hjördis var även här frikostig att dela med sig och stickade gärna halsdukar, tröjor och ponchos till vänner och bekanta. Det blev även en hel del stickade plagg till Erikshjälpen som senare skickades vidare till Ukraina. Strax efter jul besökte hon Malmö Operas uppsättning av Mozart-operan Cosi fan Tutte och några veckor senare såg hon baletten Svansjön i Lund och njöt med alla sinnen.
Hjördis firade sin 90-årsdag i höstas. Vi är många som genom åren haft den stora glädjen att få ta del av Hjördis kunskaper och Hjördis delade frikostigt med sig av sin kunskap och anekdoter hon samlat på sig under åren och för detta är vi mycket tacksamma. Hjördis lämnar ett stort tomrum efter sig och kommer att vara saknad av en stor hästfamilj.
