Bruksprov på gång
Vårblommorna börjar så smått sticka upp här och var, åtminstone här i södra Sverige. Nu drar alldeles snart bruksprovet igång – ett vårtecken för alla uppfödare. En stor happening i avelskretsar, oavsett om man gillar det eller inte. I detta inlägg tänker jag återanvända en del av det jag skrev efter bruksprovet förra året för jag tycker att det är information som tål att upprepas. Under bruksprovsveckan är det mycket som står på spel och anspänningen är stor för respektive hingsts anhöriga, men även hos stoägare och andra som under veckan får se nya favoriter briljera eller falla ifrån. Det finns inget inom SWBs verksamhet som väcker så mycket känslor som bruksprovet. Jag tror i princip alla med någon form av engagemang i sporthästaveln har åsikter om bruksprovet. Vilket är helt i sin ordning. Urvalet av hingstar är det enskilt viktigaste momentet för att styra aveln i den riktning vi önskar, och förhoppningsvis få det vi kallar för ”avelsframsteg”. Varför är det då så viktigt? Jo, för att hingstar kan få så väldigt många fler avkommor än ston. De sprider sina gener i mångdubbelt större upplaga. En enskild hingst har därför möjlighet att sätta ett betydligt större avtryck i aveln än ett enskilt sto. Trots att tekniker som embryotransfer idag tillåter ston att få mångdubbelt fler avkommor än tidigare.
Bruksprov för hingstar skiljer sig en del åt i olika avelsförbund/länder. Geografi, kostnadsläge och traditioner har påverkat hur proven ser ut i de olika länderna. Proven har växt fram genom många års testning och erfarenheter. Väldigt många mycket kunniga och erfarna personer har varit inblandade i designen av de olika bruksproven. Trots att de olika proven skiljer sig mycket åt i t.ex. längd och hur man beräknar slutresultatet, har det visat sig att de flesta av dem, inklusive SWBs hingstprov, har bevisat mycket höga samband med hur avkommorna till hingstarna senare presterar på tävling. Och det är ju det som är det viktiga. Sen kan många hingstägare vittna om att olika provupplägg passar olika hingstar olika bra. Det berättade en av Europas största hingsthållare när de var här för några år sedan. De har massor av hingstar från olika länder och blodslinjer. De skickar dessa till olika prov beroende på vilket provupplägg de tror passar hingsten bäst. Just denne hingstägare hade då inget bruksprov de föredrog före något annat, utan tyckte det var mycket bra att uppläggen skiljer sig i olika länder, så man kunde välja ett som passade den enskilda individen bäst. För det är ju så. Hingstar är också individer, olika, men kan vara mycket bra på olika sätt. Idag är sporthästaveln internationell. Såväl marknadsmässigt som genom de blodslinjer vi avlar på. Men för att vi inte ska köra in oss i ett hörn och göra exakt lika överallt och därmed riskera att ta fram en ensidig produkt som ett, tu, tre kan vara omodern, är variation både önskvärd och nödvändig. Skillnaderna i den europeiska varmblodsaveln är en styrka som gör oss flexibla. Vi kan utbyta blodslinjer vid behov och det finns något för nästan alla smaker. Vilket som sagt gäller även uppläggen av bruksprov.
I årets bruksprov är fördelningen mellan 3-åriga och 4-åriga hingstar ombytt jämfört med förra året; många 4-åringar varav tre ”återvändare” som godkänts som 3-åringar och nu ska göra förnyat prov. Och nio 3-åringar som förhoppningsvis ska vara mogna för prov och väl förberedda. Det är glädjande när de hingstar vi godkänt som 3-åringar visar sig hålla måttet även när de kommer åter. Det är ju förstås hela tanken, att vi ska kunna se redan som 3-åringar vilka hingstar som håller måttet. Därför är också kraven extra högt satta för de 3-åriga hingstarna för såväl exteriör som prestationsegenskaper. Högre än för 4-åriga och äldre hingstar. Varför då kan man fråga sig? Särskilt med tanke på att det väl är innan hingsten börjar formas för mycket av träning som man kan se mer av den ”råa” talangen, den som vi hoppas ska kunna gå i arv till nästa generation? Jo, detta är korrekt. Arvbarheten, dvs det mått vi använder för att tala om hur mycket av variationen mellan hästarna som beror på arvet – generna – är ofta högre om man tittar på de yngre individerna. Treårstestet har ju t.ex. mycket höga arvbarheter jämfört med tävlingsresultat senare i livet. Men nu är det tyvärr inte så enkelt att arvbarheten är det enda som på verkar om vi kan få ett avelsframsteg eller ej. Lika viktigt är det att det vi bedömer har ett starkt genetiskt samband med avelsmålet. Ett genetiskt samband kallas det när det är samma gener som påverkar olika egenskaper. Det genetiska sambandet mellan det hästarna gör vid bruksprov och senare tävlingsresultat – både för dem själva och avkommorna har bevisats vara höga för såväl SWBs bruksprov som för de tyska och holländska bruksproven. Högst samband med framgångar på dressyrbanan har ridbarhetsbetygen. På skalan 0-100 % ligger sambanden här på strax under 90 % – mycket högt! Högst samband med framgångar på hoppbanan har hoppning under ryttare (strax under 80 % för de tyska proven och runt 90 % för de svenska och holländska proven). Löshoppning då, undrar kanske någon? Jo, även där är sambandet högt, i alla fall för de svenska proven – strax under 80 %. Summan av kardemumman är att det är bra att testa de 3-åriga hingstarna eftersom vi då har chansen att få in de allra bästa tidigt i avel (vilket förkortar generationsintervallet, som också är en faktor som påverkar avelsframsteget). Men, vill vi ha en ordentlig utvärdering av hingstens egenskaper under ryttare – bland annat den så viktiga ridbarheten, är det mer fördelaktigt att vänta tills hingsten är 4 år. Varje år ser vi också 3-åriga hingstar som inte är riktigt mogna för att kunna utvärderas helt och fullt och som vinner mycket på att komma fram som 4-åringar i stället. För dessa hingstar är det sannolikt bättre att få vänta ett år med allt vad det innebär att bli godkänd hingst i form av betäckningssäsong, hingstvisningar osv. och istället få mogna och utvecklas i lugn och ro.
Härstamningen då? Är inte den viktig? Jovisst är den det. För att ingen hingst ska bli ”hängd” på decimalen kan domarna ge en så kallad ”härstamningspoäng” per disciplin för särskilt bra härstamning (max 0,5 p för mödernet och max 0,5 p för fädernet). Härstamningspoängen har inget att göra med hur mycket härstamningen de facto betyder för hästens prestation. Det kan räknas fram i indexlösningar med varierande information om individen själv och dess släktingar, som i avelsindexen, om man så vill. Härstamningen kommer ju dessutom till uttryck i vad hingsten faktiskt presterar. Inte heller görs något avdrag för tveksam härstamning om hingsten i övrigt gjort ett bra bruksprov. Ett sådant avdrag som skulle fälla en hingst skulle vara omöjligt att försvara, sett mot bakgrund av bruksprovsegenskapernas relativt höga arvbarhet. De flesta hingstar som kommer till bruksprov är noga utvalda av sina ägare, och numera är det vanligare att hingstarna får en full härstamningspoäng än att de inte får det. Det ska också nämnas att härstamningspoängen tilldelas de hingstar vars härstamning uppnår en meriteringsmässig miniminivå och ingen gradering för meriter därutöver sätts. Därför kan det ibland säkert ses som märkligt att hingstar vars härstamningar skiljer mycket i meritnivå, ändå får samma härstamningspoäng.
Nya avelsindex
Så kom de då äntligen, de uppdaterade avelsindexen. Tror aldrig jag fått så mycket frågor om avelsindexen! Att de dröjt så länge i år är en följd av en rad olyckliga omständigheter som inträffade förra året och som gjorde att vi inte kunde leverera underlaget på utsatt tid till våra samarbetspartners. Dessa hade i sin tur avsatt tid för att arbeta med SWBs material en viss tid på året. När denna passerats var de tvungna att pressa in arbetet med SWBs material på ”lediga stunder” och då tar det självklart längre tid. Vi arbetar för närvarande på att förbättra våra tekniska lösningar så att detta inte ska återupprepas.
Hingstarnas värderande avelsindex och en kort analys publicerades i alla fall i januari och du hittar informationen här. Nu har även stona fått sina värderande avelsindex och både hingstar och ston har fått beskrivande avelsindex. Extra intressant för dig som står i begrepp att välja hingst är de beskrivande avelsindexen, som detaljerat anger hur hingstar och ston förväntas förärva sig både avseende exteriör och prestationsegenskaper. Till nästa år kan vi förhoppningsvis utöka med beskrivande index för fler egenskaper, då arbete pågår för att inkludera både resultaten från bruksproven samt från Ridhästtestet (tidigare Kvalitetsbedömningen) i skattningen av beskrivande index. Det kommer förhoppningsvis också att innebära att unga hingstar kan få beskrivande index samma år som de gjort sitt bruksprov, om än inte direkt efteråt.
För den som vill veta mer om avelsindex, hur det egentligen fungerar och teorin bakom finns en hel del material HÄR. Jag kan också verkligen rekommendera ett besök på Avelssajten Breedly. Breedly.com är en digital avelstjänst som utvecklas i samarbete mellan Svensk Travsport och Travronden.
Att välja hingst och sto till avel
För dig som står i begrepp att välja hingst till ditt sto har vi samlat information på vår Avelsrådgivningssida. Där kan du läsa om vad som är bra att tänka på när du ska välja sto till avel och där finner du också länk till avelsbeskrivningar för hingstar. Jag kan också varmt rekommendera vår avelsrådgivningstjänst, där du kan få tips och råd i ditt avelsarbete av bl.a. erfarna skickliga uppfödare och SWB-domare.