Den 22-23 januari stod SWB och Flyinge värd för en tvådagars workshop i linjär beskrivning. Det var den femte årliga workshopen på temat linjär beskrivning som organisationerna Interstallion och European Association for Animal Production tagit initiativ till. Denna gång var temat praktisk linjär beskrivning av unga hästar och hästar under ryttare. Drygt 50 representanter från 16 länder samlades på Flyinge. De flesta av deltagarna var domare eller representanter från avelsförbund i Europa, men även några forskare som arbetar inom området var med. Första dagen fylldes med praktiska övningar och diskussioner runt vilka egenskaper som beskrivs i de olika avelsförbunden och hur man definierar dem. SWB-domarna Christina Olsson, Mikael Nolin och Jan-Ove Olsson guidade deltagarna genom de praktiska övningarna och ställde ibland utmanande frågor för att få fram likheter och olikheter i de olika avelsförbundens syn på samma egenskaper. Vid exteriörbeskrivningsmomentet blev det till exempel tydligt att ”en lång häst” innebär olika saker i olika länder. Deltagarna hade tillgång till beskrivningsprotokoll från de avelsförbund som idag genomför linjär beskrivning.
Hoppdomaren Mikael Nolin guidar deltagarna
Under diskussionerna framkom att Oldenburg Verband är det avelsförbund som har flest egenskaper i sin linjära beskrivning, närmare 200 egenskaper. En egenskap som diskuterades flitigt var svansens hållning. Tyskarna misstänker att det finns en koppling mellan hur hästen bär sin svans och kraft i bakbenen samt koordinationsförmåga. Man upplever att stora rörliga hästar oftare uppvisar slappa svansar eller svansar som inte hålls rakt bakåt. Detsamma gäller hästar med spektakulär hoppteknik och ibland koordinationsproblem. Detta motsades dock av att flera av de allra bästa hopp- och dressyrförärvarna i tysk avel verkar förärva ”slappa svansar”. Deltagarna var överens om att det var ett intressant diskussionsämne och önskade mer forskning på området. Oldenburg Verband fick också frågor från övriga deltagare om varför man har flera egenskaper om huvudets egenskaper med på sina protokoll. T.ex. har man med ögonens storlek och färg, samt längden på öronen. Inge Workel, biträdande avelsledare på Oldenburg Verband berättade roat att man inte tror att detta har något med prestation att göra, utan att det handlar om hur estetiskt tilltalande hästen är och att vackra hästar är lättare att sälja.
En viktig fråga var hur de linjärt beskrivna egenskaperna kan kopplas till prestationer på tävlingsbanorna. Det enda förbund som hunnit göra några undersökningar på detta är KWPN. I dessa undersökningar framgick bl.a. att hästar som ska prestera på toppnivå inte får vara för korta. Dessutom framkom det att hästar med olika stora hovar/olika höga trakter verkar hålla sämre, speciellt för hoppning. I diskussionen som följde blev det tydligt att det är mycket viktigt att inte beskriva hästarna utifrån en mall som ”hopphäst” eller ”dressyrhäst” när det gäller linjär beskrivning, innan det har undersökts vilka eventuella samband som finns mellan de beskrivna egenskaperna och prestation på tävling. Man måste utgå från samma genomsnitt för att eventuella framtida analyser ska kunna säga något om sambanden.
Deltagarna diskuterade också vikten av att utveckla de linjära beskrivningarna för att möta kommande behov. T.ex. föreslog Kerstin André, välmeriterad dressyrtränare i Sverige, att egenskaper som har att göra med accepterande av bettet är viktiga i och med de nya internationella reglerna för hur hårt nosgrimman får spännas. Flera avelsförbund har också börjat göra linjär beskrivning av hästar vid unghästtävlingar, i tillägg till unghästbedömningarna för att få beskrivning av fler hästar och därmed bättre underlag för uppföljning av hingstarnas förärvning. De första erfarenheterna från detta visar att det är svårare att få till en relevant beskrivning under hopptävlingar, eftersom hästarna är inne så kort tid.
Dag två var en mer teoretisk dag där deltagarna fick rapporter från Belgien (BWP), Sverige (SWB), Storbritannien (British Breeding), Tyskland (Oldenburg), Schweiz (Franches-Montagnes) och Spanien (PRE) kring deras pågående arbete med linjär beskrivning, tillsammans med utmaningar och möjligheter med systemet. Linjär beskrivning används nu i flertalet avelsförbund för både exteriör- och prestationsegenskaper i gångarter och hoppning, för flera ålderskategorier av båda könen. I flera av avelsförbunden har det blivit populärt att visa föl och få linjära beskrivningar medan trenden när det gäller andelen deltagande hästar vid unghästbedömningar är vikande överallt.
Från Schweiz presenterades arbetet inom den inhemska rasen Franches-Montagnes som var en av de första hästpopulationerna att använda sig av linjär beskrivning och då för temperamentsegenskaper. Deras fokus just nu är att utröna möjligheterna att använda mer tekniska hjälpmedel i avelsbedömningen för att uppnå mer objektiva mått och hur man i så fall på bästa sätt sluter triangeln mellan dessa mätningar och domarens bedömning. Även arbetet i Spanien fokuserar på detta område, framförallt för exteriöra egenskaper och hur dessa kan användas tillsammans med sambandet till önskad prestationsegenskap som ett redskap i avelsarbetet. I Storbritannien har man förutom linjär beskrivning på exteriör och prestationsegenskaper även implementerat systemet vid en veterinär genomgång av bland annat symmetri i bog och bäcken, korrekthet i rörelser i skritt och trav och muskelutveckling. För att möta dagens utmaningar med att locka ett stort deltagarantal satsar Storbritannien på ”mer värde för pengarna”. Förutom informationen från de linjära beskrivningarna av exteriör, talang och veterinärt hälsotillstånd, får hästägaren ut en guide till de linjära protokollen i form av ett färgschema över målprofilen för en häst i respektive disciplin. De får även en film från bedömningen av hästen, samt möjlighet att få utfodringsrekommendationer av en utfodringsexpert som finns på plats under bedömningen.
En gemensam utmaning som ett flertal förbund berörde var hur domarkårens bedömningar ska bli så harmoniserade som möjligt för en specifik häst, oberoende av beskrivande domare. En annan begränsande faktor är den korta tid som beskrivningen behöver genomföras på för att hinna med samtliga deltagande hästar.
SWBs avelsledare Emma Thorén Hellsten
Möjligheterna med att använda linjär beskrivning i avelsvärderingen är stora. Man får en mer objektiv beskrivning av hästen som komplement till den värderande bedömningen där värderingen sker i förhållande till avelsmålet. Emma Thorén Hellsten, Avelsledare på SWB, berättade att i samband med att de linjära beskrivningarna infördes i SWB, så förbättrades även arvbarheten på de totalpoäng som hästen får. Detta tyder på att den linjära beskrivningen också erbjuder domarna ett bättre verktyg i sin process att poängmässigt värdera varje häst. I dagsläget används den linjära beskrivningen som bas för beskrivande avelsindex i flera avelsförbund. En framtida möjlighet med dessa avelsindex, baserade på linjära beskrivningar, skulle kunna vara att erbjuda en testparningsfunktion på förbundets hemsida där förväntade egenskaper på en potentiell framtida avkomma kan testas mellan en specifik sto- och hingstkombination på en mer detaljerad nivå. Forskare i Sverige och Tyskland har även utfört en sammanslagen utvärdering av linjära beskrivningar i två skilda avelsförbund (SWB och Oldenburg) som visat på höga genetiska samband mellan liknande egenskaper i de båda förbunden. Detta indikerar att linjär beskrivning är en bra bas för framtida genomisk selektion där internationellt samarbete är nödvändigt.
Under workshopens avslutande diskussioner framförde ett flertal representanter både från den praktiska och teoretiska sidan att workshopen hade varit värdefull för att få en större insyn, förståelse och helhetssyn kring hela processen med linjär beskrivning och vad ”de andra” jobbar med. För domarna gav det en aha-upplevelse för vad deras bedömning används till samt vikten och meningen med hela den linjära beskrivningen. De närvarande forskarna fick en bättre insyn i hur domarna ser på enskilda egenskaper, vilket är väldigt värdefullt när den linjära informationen sedan ska analyseras för att få fram arvbarheter och samband mellan olika egenskaper. Deltagarna var eniga i att linjär beskrivning är ett bra verktyg både för uppfödare och avelsförbund och man önskade mer internationella samarbeten och uppföljning på området.
Flyinge bjöd på ett strålande väder!
Fakta – linjär beskrivning
Den linjära beskrivningen är som ordet anger en beskrivning av hästen och inte en bedömning. Beskrivningen för varje egenskap görs inom SWB på en niogradig skala för fullvuxna hästar, från A till I, där A och I är de båda ytterligheterna och E ligger i mitten. Beskrivningen anger var hästen ligger jämfört med genomsnittet i rasen. För vissa egenskaper som t.ex. uttåad- intåad jämförs hästen istället med de biologiska ytterligheterna. Dvs en häst med hovarna pekandes rakt fram får ett E. Syftet med den linjära beskrivningen är att både hästägare och SWB ska kunna få mer detaljerad information om hästens egenskaper på ett standardiserat sätt där alla hästar får samma typ av beskrivning. Det är lättare att följa egenskapernas utveckling inom rasen och identifiera SWB-hästarnas styrkor och svagheter på ett tydligare och enklare sätt än med enbart poängbedömning. Syftet är också att ge stoägarna en bra ”konsumentupplysning” om hur hingstar och ston förärver sig/förväntas förärva sig.
Info om linjär beskrivning I olika avelsförbund
Text: Emma Thorén Hellsten & Lina Bengtsson
Foto: Eva-Maria Broomer