fbpx

Genrebild från Pexels

I en nyligen genomförd studie vid SLU genomförd av Sandra Bonow, Susanne Eriksson, Emma Thorén Hellsten & Åsa Gelinder Viklund, har specialiseringen mot hoppning respektive dressyr inom SWB för första gången undersökts närmare. I studien har de bland annat tittat på skillnader mellan hopp- och gångartshästar vid unghästbedömning, hur släktskapet inom och mellan grupperna har förändrats över tid och hur ett grenspecifikt unghästtest skulle kunna påverka aveln.

Det har länge varit känt att aveln blir allt mer specialiserad och idag avlas de allra flesta hästar mot antingen hoppning eller dressyr. I studien delades SWB-hästar födda 1980-2020 in efter härstamning och klassades i fyra kategorier; hoppning, dressyr, allround eller fullblod. Mer än 80 % av hästar som var födda under den första delen av 80-talet klassades som allround (se figur). Andelen allroundhästar minskade sedan stadigt och för hästar födda 2016-2020 klassades hela 92 % som hopp- eller dressyrhästar.

Resultaten visade att det finns en tydlig specialisering inom SWB populationen och att släktskapet inom grupperna med hopphästar respektive gångartshästar ökar.

Resultaten från unghästtest för dressyr- respektive hopphästgruppen visade på väsentliga skillnader; dressyrhästarna hade bättre poäng för skritt och trav, medan hopphästarna hade betydligt bättre poäng för de två hoppbetygen.

I studien undersöktes olika framtidsscenarion för att ta reda på hur aveln skulle påverkas om grenspecifika unghästtest skulle införas. Idag finns en uttalad önskan, framförallt från dressyrsidan, att göra det möjligt att visa sin häst endast för dess specifika disciplin. I studien gjordes antagandet att dressyrhästarna som fått de sämsta poängen i hoppning skulle ha avstått bedömning i hoppning om ägaren hade haft möjlighet att göra det valet. På samma sätt antogs det att hopphästar som fått de sämsta poängen för skritt och trav inte skulle blivit bedömda för dessa egenskaper, om ägaren kunnat avstå.
Resultaten visade att arvbarheten, dvs hur stor del av variationen som är ärftlig,  för dessa grenspecifika egenskaper minskade vid båda scenarierna. En hög arvbarhet är viktigt för det genetiska framsteget, och ett grenspecifikt unghästtest där en del hästar inte bedöms för alla egenskaper skulle alltså kunna ha en negativ påverkan på SWB-avelns utveckling.

Forskarna kunde konstatera att rankingen av hingstar, baserat på avelsvärdena för deras huvuddisciplin, inte påverkades nämnvärt av grenspecika unghästtest. Avelsvärdena för hoppning hos hopphingstar och avelsvärdena för skritt och trav för dressyrhingstar skulle med andra ord fortfarande vara tillförlitliga. Däremot fann de att rankingen för den andra inriktningen påverkades i hög utsträckning, vilket innebär att hopphingstarnas avelsvärden för skritt och trav och dressyrhingstarnas avelsvärden för hoppning skulle bli mindre tillförlitliga. Detta skulle på sikt göra det svårare att avla hästar med talang för båda disciplinerna.

Läs hela studien på engelska här.


Sandra Bonow med kompisar i hagen. Foto. Privat.