Artikeln presenteras i samarbete med SWB Equestrian Weeks huvudsponsor Saab. Mötet mellan en talangfull SWB-häst och Saab-ambassadören Patrik Kittel är ett utmärkt exempel på när talang möter talang!
Marita Strauchs sto Via Veneto hade tävlat framgångsrikt på elitnivå och det var tid för henne att trappa ner och starta en ny karriär i avelsboxen. Frågorna var många och de egna svaren få för Marita när det gällde att föda upp hästar, men hon visste vilka egenskaper hon ville ha och med hjälp av kloka och rutinerade vänner valdes det hingst åt det fina stoet.
– Idag bedriver vi en väldigt seriös uppfödning av SWB-hästar på Bergsjöhlom, men då var jag verkligen en hobbyuppfödare och visste nästan ingenting om blodslinjer och sådant, berättar Marita. Men jag visste att jag hade ett friskt och sunt sto som hade presterat i sporten med ett fantastiskt psyke och jag ville ha detsamma hos hingsten, men kryddat med något lite ädlare och för att kompensera Vias lite gammelsvenska modell, fortsätter hon.
Första gången föll valet på Sir Oldenburg och 2011 födde Via en fin hingstunge. När det var dags att betäcka igen tog Marita hjälp av Kim Lundin som hade besökt och rapporterat i ridsportmedia från både tävlingar och hingstpremieringar runt om i världen och fick tipset om den vackre, danske Rosseau-sonen Blue Hors Zack.
– Zack var inte så i ropet då och jag kände inte precis till honom, men på de beskrivningar Kim gav och filmer jag såg så kände jag att det borde passa väldigt bra till Via. Och det visade ju sig stämma, konstaterar Marita nöjt.
I början av juni 2013 föddes fölet som fick namnet Bergsjöholms Valbonne, en ädel och högställd hingstunge precis som Marita hoppats på.
– Ja, jag tyckte att han var fantastisk förstås! Och när det var fölvisning i närheten så for jag och en väninna dit med honom som två glada amatörer, berättar hon.
Varken Marita eller hennes väninna hade deltagit vid en fölvisning tidigare, men både Via och Valbonne skötte sig exemplarisk och det fattades bara en halv poäng för kval till fölchampionatet det året.
Marita och Valle på fölvisning. Foto: Privat
Valbonne, eller Valle som han kallas, fick fortsätta vara hingst och vid två års ålder visades han av Olof Axelsson på rådgivande bedömning, en talangjakt för unga hingstämnen, på Bollerup utanför Tomelilla i Skåne.
– Domarna gillade honom, men ville se hur han utvecklades och rekommenderade honom åter till rådgivande bedömning året efter. Det kändes ändå positivt, säger Marita.
Den positiva känslan fick sig en liten törn året efter när Valle visades på treårstest.
– Han visades föredömligt av Camilla Axelsson, en av Sveriges skickligaste förvaltare av unga talanger, och det är klart att vi hoppades på diplom, berättar Marita. Men det blev liksom magplask och inget diplom. Han var spänd och visade sig inte från sin bästa sida den dagen och vi blev rätt besvikna, fortsätter hon.
Råden från folk i branschen var tydliga. ”Knipsa honom – det är inget att behålla som hingst”. Men Marita såg Valle glimta till hemma och trodde på sin hingst. I stället för att kastrera valde hon tvärtom i stället att satsa mot bruksprov och chansen att få honom godkänd som avelshingst.
– Många trodde nog jag var galen, men jag kände att man måste våga för att vinna. Och nog kände även jag att jag var lite galen, skrattar Marita.
En talangfull häst behöver en talangfull ryttare för att utvecklas och efter ett sommarbete i stora, härliga och kuperade hagar hemma på Bergsjöholm åkte Valle på hösten som treåring till Emelie Brolin med bruksprovet som det stora målet. Framgångarna under fyraårssäsongen lät inte vänta på sig och under våren blev hingsten landets näst högst bedömda häst vid SWBs unghästtest.
– På Breeders Trophy kom han till final och det var otroligt roligt att se självaste Charlotte Dujardin på sin egen uppfödning. Han var fortfarande lite för gänglig för att få de högsta poängen, men hennes omdöme var att han hade potential, men behövde mer styrka och arbete, berättar Marita. Så det kändes som om vi var på rätt väg. Och att få visa upp sin häst på Breeders Trophy är en stor fjäder i hatten, säger Marita.
Charlotte Dujardin testrider Valle i Breeders Trophy-finalen för 4-åringar. Foto: Roland Thunholm
Vid SWBs bruksprov året efter, det stora eldprovet för potentiella avelshingstar, gick det vägen för Valle och han kunde kvittera ut ett godkännande och tillstånd att verka i avel. Särskilt beröm fick han från Minna Telde som var en av det årets två testryttare.
– Minna gillade verkligen honom och sa bland annat att han var kraftfull med positiv känslighet och bra karaktär. Det var så nervöst och det kändes nästan overkligt att jag hade fött upp en godkänd hingst, berättar Marita.
Minna Telde gillade Valle på Bruksprovet. Foto: Roland Thunholm
Efter att det fösta delmålet var uppfyllt med råge fortsatte samarbetet med Emelie Brolin med planen att sälja hingsten.
– Ja, vi fortsatte samarbetet och det var ett win-win-upplägg. Som ägare är det viktigt för mig att min produkt förädlas och stiger i värde och som ryttare till en riktigt bra häst så får ju också din karriär en skjuts, konstaterar Marita. Här handlar det ju inte bara om att pengar, utan även en rad mjuka värden som både jag som ägare och ryttaren har glädje av. Sedan är det naturligtvis så att när man säljer så ska alla inbladade få del av kakan, fortsätter hon.
Efter en fin insats vid Scandinavian Open i Falsterbo blev Valle och Emelie uttagna att representera SWB vid unghäst-VM i dressyr.
– Unghäst-VM i dressyr är ett bra skyltfönster och det var en fantastisk upplevelse, sammanfattar Marita resan. Även här är det ju lika viktigt för mig att visa upp min häst som för min ryttare att synas i ett sådant sammanhang. Båda ökar i värde, kan man faktiskt säga.
Ju äldre hästar blir, desto mer pengar kostar det att hålla en tävlingshäst och avelshingst i rullning och fokuset på en försäljning blev allt tydligare.
Emelie Brolin fortsatte utbilda Valle efter Bruksprovet. Foto: Roland Thunholm
– Det är svårt att skjuta ut sig på topp, menar Marita, och man måste ju vara nöjd när man tar beslutet att sälja. Och så vill man ju optimera chanserna för en bra affär så jag tänkte att jag helt enkelt ringer till en av världens bästa ryttare och frågar om han vill sälja honom åt mig, fortsätter hon.
Sagt och gjort, Marita lyfte luren och ringde den tysklandsbaserade Saabambassadören Patrik Kittel och berättade om sin hingst. Hon hade ryktesvägen hört att Patrik och hans fru Lyndal hade spanat in hästen i Falsterbo och gillade vad de sett, vilket onekligen bådade gott. Och visst nappade Patrik och i maj 2019 körde Marita ner Valle till Patriks anläggning i Tyskland för försäljning.
– Det kändes väldigt bra och Patrik är väldigt flexibel med upplägget och angelägen om att alla parter ska vara nöjda, berättar Marita. Det kändes dessutom otroligt hästvänligt för det första han skulle göra i Tyskland var att gå en månad på bete för att miljöombytet skulle bli så skonsamt som möjligt.
När Valle kommit in i rutinerna hos Patriks dröjde det inte många veckor innan ryttaren själv kände att det var en mycket talangfull häst han ville behålla och satsa på. En japansk investerare gick in som delägare och efter att ha besiktigats från topp till tå gick köpet igenom och hingsten, som numera är valack, blev en av tävlingshästarna hos Stall Kittel.
Patrik och Valle satsar framåt tillsammans! Foto: Privat
– Fler borde göra som Marita och våga ringa mig, säger Patrik. Jag är inte farlig och det enda som kan hända är att jag kanske säger nej, fortsätter han och skrattar.
Patrik hyllar den svenska avelsfilosofin och ser det som en stor trygghet med det sätt hästarna föds upp i landet.
– Det är verkligen en gedigen uppfödning i Sverige med stora hagar och bra hästhantering, menar han. Jag upplever att hästarna har en stor tillit till människor redan som föl, vilket är en stor fördel när de senare sätts i arbete hos oss ryttare.
Kombinationen som Marita gjort med ett sto som presterat i sporten och en hingst som idag tävlar framgångsrikt i Grand Prix menar Patrik är en framgångsfaktor och som han lyfter fram som något som borgar för att avkomman faktiskt håller för framtida toppsport.
– Där tycker jag att Breeders Trophy är en bra plattform för scouting av talanger, säger Patrik. Det är en bra tävling för hästar som är redo för uppgiften och väldigt bra sätt att skapa nya kontakter med ägare och uppfödare av hästar för framtiden.
Både Marita och Patrik är överens om att man måste sticka ut näsan och våga slänga sig ut för att lyckas i branschen.
– Men samtidigt måste både hästägare och uppfödare vara ödmjuka och förstå att de inte tjänar pengar utan ett bra samarbete med oss ryttare, säger Patrik. Och det är också viktigt att alla som gör ett bra jobb ska vara nöjda och lyckliga.
En bred erfarenhet från näringslivet har Marita tagit med sig in i uppfödarvärlden. Att ingenting kommer gratis och att hitta en mellanväg där man delar på risken är betydande faktorer i uppfödararbetet.
– Man måste hjälpas åt för att lyckas, konstaterar hon. Som ny i branschen är det inte alltid så lätt att komma in i redan etablerade nätverk, men jag försöker hitta nya vägar hela tiden. Försäljningen till Patrik och hans investerare är ett kvitto på att det går att lyckas. Jag har lärt mig massor på vägen och känner att jag nu har nycklarna för hur man bär sig åt för att nå framgång som uppfödare. Men Valle verkligen är helt klart en talang på miljonen och jag är så glad att ha fått göra denna resan, avslutar Marita stolt.
/Elisabet Ernblad