Vad krävs av SWB-hästen om tio år? SWB samlade sina grenspecifika arbetsgrupper och diskuterade framtiden. Nu är det arbetet i gång och de kompetenstunga grupperna börjar bli redo att lägga fram sina förslag till beslut.
Under första kvartalet 2023 har de arbetsgrupper som SWB tidigare presenterat haft två möten per grupp. I början av mars var det äntligen dags för alla fyra arbetsgrupper, SWB Sporthäst med grupperna dressyr, hoppning och fälttävlan samt SWB Ridhäst, att mötas tillsammans för att diskutera framtidens hästar och avel. Onekligen går många frågor hand i hand och dagens föreläsning på temat ”Mätbara avelsresultat – hur kan vetenskapen bidra?” där Åsa Viklund, SLU, föreläste gav inspiration till alla deltagare.
Deltagarna som samlades i Lund för att tala om framtidens SWB-häst.
På agendan stod sedan diskussioner kring SWB-hästen om tio år.
Arbetsvilja och temperament var två byggstenar som återkom i samtliga grupper. Samtidigt som det väcks allt fler frågor kring hästvälfärd och hästar i sporten behöver aveln anpassas därefter.
– Man har ju länge avlat för att få fram en arbetsvilja och en hög ridbarhet men det blir än viktigare om man ser till de steg som ridsporten tar just nu när det kommer till hästvälfärd. Om tio år kommer vi förmodligen inte att använda spön och sporrar och reglerna för bettsling kommer troligtvis att vara strängare, säger Helena Torstensson som är en av medlemmarna i hopphästgruppen.
Helena tyckte också det var intressant att få ta del av den vetenskapliga föreläsningen.
– Det vi lärde oss, som egentligen är självklart, är att nyfikna individer kommer ha lättare att lära sig nya saker, säger Helena Torstensson.
Christina Olsson är ordförande för dressyrgruppen och där delade man upp de egenskaper man tror att vi vill att dressyrhästen ska ha om 10-15 år i två: mentala och fysiska.
– Den framtida sporten kommer att kräva hästar som inte är spända och som är gjorda för uppgiften. Då krävs det att de har ett temperament som är avspänt och harmoniskt. En häst som inte är stressad är kommunicerbar på ett annat sätt och får högre ridbarhet, säger Christina Olsson.
Ett tydligt problem som diskuterades i gruppen är att temperament är svårt att mäta.
– Temperament är väldigt miljöpåverkat och det finns inga bra verktyg för att göra en bedömning, säger Christina.
Oundvikligen kom diskussionerna in på att avel behöver bedrivas på ston med rätt temperament och som är just nyfikna.
– Generna kommer ju från hälften var men hur stoet beter sig påverkar en liten fölunge som tar efter sin mamma, konstaterar Helena Torstensson som också poängterade att man i Sverige behöver avla på ston med mer scoop när det kommer till hoppning.
Jonas Johnson är med i arbetsgruppen för SWB Ridhäst. Gruppen har redan börjat skissa på önskade avelsmål för SWB ridhäst.
– Vårt scenario är att de kommer höja lägstanivån för hela SWB-aveln och totalt fler visade hästar kommer i framtiden att uppnå klass I eller högre på unghästtesterna.
– En bra ”SWB ridhäst” har egentligen samma egenskaper som SWB Sporthäst – bra exteriör kombinerat med ridbarhet och ett arbetsvilligt temperament, fortsatte Jonas.
Fälttävlansgruppen pratade mycket om aktiviteter runt unghästtesterna. Ett förslag är att åka ut och prata med uppfödarna och ägarna till de som har treåringar med fälttävlanspotential.
– Vi behöver prata om hur en bra fälttävlanshäst ser ut och åker vi ut kommer det att ge ringar på vattnet, det är jag helt övertygad om, säger Fredrik Bergendorf som är förbundskapten i fälttävlan och medlem i SWB:s arbetsgrupp inom samma gren.
Fälttävlansporten har sedan tidigare ett unghästprojekt för 4-7-åriga hästar och man ser att unghästtestet skulle kunna kopplas ihop med fälttävlans unghästsatsning.
– Alla hästar mår gott av lite fältävlansträning. Vi rider på många olika underlag och varierat. En häst är alltid en häst så vi hoppas kunna inspirera åt det håller, säger Fredrik.
När grupperna har slutfört sitt uppdrag och lämnat in sina förslag ska de beredas av avelsutskottet för att sedan beslutas av styrelsen.
– Det är verkligen intressanta grupper där alla bidrar. En del har med sig empiriska erfarenheter och andra forskning. Det är högt i tak och vi kommer verkligen framåt i diskussionerna. Det här blir bra, sammanfattar Christina Olsson.