Protokollen liknar varandra men på Bruksprovet bedöms hästarna över en längre tid, mer omfattande och av fler personer. AVN:s ordförande Christina Olsson förklarar varför betygen på unghästtestet och Bruksprovet kan skilja sig åt.
Det drar ihop sig för Bruksprovet, en av årets höjdpunkter för många av landets hästintresserade. Den som följer hingstarna genom unghästtester, tävlingar och prov kan fundera på varför siffrorna kan skilja sig åt. Det förklarar Christina Olsson, ordförande i AVN.
– På Bruksprovet bedöms hästarna under flera dagar, på flera underlag och av en grupp med flera personer med olika specialitéer. Man är helt enkelt extra noggrann när man väljer ut avelshingstar som kan få många avkommor förklarar Christina.
En hingst med till exempel dålig benställning – vilket påverkar hållbarheten negativt, kan få oönskade effekter.
Under Bruksprovet är det många som dömer. Fotograf: Roland Thunholm
– En häst kan lyckas mycket väl i sporten utan en strålande exteriör men en hingst som nedärver en felaktig benställning kan leda till att vi i värsta fall får många avkommor med något vi inte vill sprida i generationer, säger Christina Olsson.
Bruksprovet beskriver hon som en form av konsumentupplysning.
– Vårt jobb är att ge stoägarna ett riktigt omfattande utlåtande med information inför deras avelsbeslut. Det gäller både exteriört och i bruksegenskaperna som hoppning och gångarter, därför blir hästarna bedömda både när de rids av sina egna ryttare och av två testryttare.
Även om betygen kan skilja sig åt så vill Christina framhålla unghästtesterna.
– De är mycket bra talangtest och det finns bevis i form av vetenskapliga studier som visar en tydlig korrelation mellan resultaten på unghästtesterna och senare tävlingsresultat.
I fjol var Emma Emanuelsson en av Bruksprovets testryttare. Fotograf: Roland Thunholm